Mer borta än hemma

har jag nog varit sista tiden. Förra helgen var jag på SBFs Förbundsmöte som vald delegat för mitt distrikt Södermanland/Västmanland - det är kanske inte så mycket att orda om här, men det tog hela helgen och man sov inte så mycket på lördagnatten :-)
Sedan i veckan har jag jobbat på Bilsalongen två dagar. JÄTTEONT i fötterna får man! Men det har varit ganska skoj också. Jag hade ju tänkt fota lite också - öva på att ta lite schyssta bilbilder - men eftersom min kamera under middagen på Förbundsmötet gick sönder ännu en gång (Heeelt j**la otroligt att den gått sönder IGEN!) så hade jag bara lilla kameran med mig så jag har inga smaskiga bilkort att bjuda på. Man tappade sugen på nåt sätt. Men jag har ett som jag vill visa i alla fall:
Maserati och Ferrari hade varsin jättemonter i Victoriahallen där det var avstängt med rep som man antagligen inte fick passera om man inte har en årsinkomst som vida överstiger min.
Men utanför fick pöbeln gå och drägla. Jag kunde inte låta bli att ta denna bild på Maseratis monter.
Här har de gräsligt med pengar att bygga monter för - kan någon förklara för mig varför man då väljer att få den att se ut som ett omklädningsrum?
Jag förstår att det är lackprover och prov på hur den exklusiva skinninredningen kan se ut - men lik förbaskat tycker jag det ser ut som ett omklädningsrum.
Någon?

Nåja, nu i helgen som just håller på att ta slut har jag varit på Kickoffkonferens med tidigare nämnda distriktstyrelse mfl. Det har varit trevligt och jobbigt, grupparbeten och nöjen blandat + en båt som valde att gunga som mest just när jag skulle äta frukost i går morse. Taskigt tycker jag.
En av gruppuppgifterna som var av det lättasammare slaget var att vi under fredagkvällen skulle fota en motor, en kapten, en röd sko, en kunglighet, en öl, ett dansande par och ett ankare. Inte så svårt på en båt kanske - men lite pyssligt blev det ju.
Tack till dig okända kvinna som lät mig fotografera dina skor fast du såg skeptisk ut.
Med en del uppfinningsrikedom lyckades vi få ihop alla bilderna så att vi kände oss klara vid tio, elvatiden - sedan vidtog ännu seriösare beställningar i de olika barerna :-)
Jag har fortfarande inte förstått hur man kan överleva så många drinkar som man dricker på de där båtarna. Hmmm... kanske just för att det är drinkar och inte öl och vin som jag blir så vissen av :-)
Drink, dans, djupa samtal, drink, dans, drink, djupt samtal, drink, dans, drink, drink, sång i trubadurbaren (börjar ju inte på d, attans), drink, dans, dravligt samtal, drink...
...och just det - blinkande shot. Det senaste på sprithimlen var jag ju tvungen att prova. Det var som Slush puppie med spritsmak i ett shotglas med en blinkande diod i botten. Låter rätt onödigt va? Det var det också - men ganska gott.
Natten blev ju naturligtvis sen - igen - och sedan vaknade jag okristligt tidigt på lördagmorgonen utan att kunna somna om.
Igår kväll efter hemkomst var jag trött men inte på långa vägar lika asocial som den äkta hälften var efter sin senaste Ålandsresa. Synd. Det hade han verkligen förtjänat.
Idag har jag tvättat, strukit, tvättat, städat och gjort en massa administrativt eftersläp.
Blä!
Men nu skall jag nanna. Kram //Anna

En perfekt dag...

...hade jag igår. Observera att detta inlägg KAN innehålla ironier.
Inledningsvis så kom jag, till skillnad från dagen innan, i god tid till min kurs i förhandlingsteknik. Trafiksituationen kan uppenbarligen variera väldigt från dag till dag. Haninge - Ulvsunda, tisdag, 1h20min.
Haninge - Ulvsunda, onsdag, 35 min.
Kursen är ganska tuff men oerhört intressant och givande. Under dagen bestämde jag med mina kollegor att mina mässkläder för Bilsalongen, som är hos skräddaren, skall transporteras till Berns till kvällen där vi skall ses för WTCC warm-up som Eurosport håller i. Rickard Rydell skall intervjuas, tävlingsbilen visas upp, och man får antagligen någon mikroskopisk plockmat och öl om man inte kör bil. Självklart vill vi inte missa det.
Fast det börjar 17.00.
Min kurs slutar 17.00.
Sedan slutar det 19.00.
Årsmötet i vår vägsamfällighetsförening börjar visst 19.00...
Nåja, det löser sig väl på något sätt.
Nu MÅSTE jag ju hämta kläderna där. Den uppmärksamme läsaren har redan listat ut att det där med kläderna mest är en ursäkt för att vara tvungen att åka dit.
Styrelsekollegorna låter lite tveksamma när jag presenterar planen för dem och jag lovar dyrt och heligt att min snälle make i god tid innan mötet skall komma med kaffetermos, koppar, skedar, socker, te och kakor och annat krafs som på något outgrundligt sätt hamnat på min lott. (Jag är visst den enda kvinnan i styrelsen.)
Detta, eftersom jag själv inte längre har några som helst ambitioner att komma i god tid till DET mötet. I tid möjligen, men inte i god tid.

Efter en massa stressande telefonsamtal fram och tillbaka är strategin klar. Om vi slutar lite innan fem på kursen och jag vet precis hur jag skall åka kanske jag hinner innan halv sex till warmup'en och sedan kan jag stanna där till nästan halv sju och insupa atmosfären, hämta kläderna (viktigt, trots allt) och ändå hinna hem till byn innan sju. Det SKA gå.

Sista övningen under eftermiddagen är en plågsam sådan - jag skall föreställa en försäljare som säljer något osäljbart. Mintkaffe.

Jag är ju ingen försäljartyp precis och kan inget om kaffe, självklart är det bara en övning men jag mår verkligen dåligt av att inte behärska vare sig ämnet eller tekniken och blir helt svettig. Men är faktiskt någorlunda nöjd ändå när förhandlingarna är klara. Lite speedad dock :-)

Nu börjar jag ju ligga i startgroparna för racerkörningen in till stan också och tittar oavbrutet på klockan.

Springer ned till receptionen och ber om en vägbeskrivning från Ulvsunda slott in till Berns. De lovar att skriva ut den och lägga den till mig.

Redovisning vidtar: Vi var sex stycken som gjorde samma övning och jag får ut näst minst pengar :-)

Nåja, jag skall ju inte bli säljare så det gör väl inget.

Sju ÖVER fem är vi klara. Tackohej! I receptionen ligger ingen vägbeskriving. "De verkar ha tagit bort den funktionen på Eniro". Jag undervisar tjejen i receptionen lite och får till slut min vägbeskriving.

Kastar mig i bilen.

Åker in till stan - gissar på nåt konstigt sätt alldeles rätt i de korsningar där jag är osäker och parkerar i ett P-garage vid Gallerian. Det blir en bit att gå men hellre det än att inte hitta någon parkering närmare Berns.

Kommer ut ur garaget. Det regnar. Jippi.

Vet inte vart jag är eftersom jag kom upp på ett helt annat ställe än jag körde in.

Ser en kyrka som jag inte känner till. Passerar den. Kommer ut i Kungträdgården - ilar förbi Café Opera och chansar på att gå rakt upp och ta en väg jag aldrig gått till Berns.

Har tur och kommer rakt på. Jättenöjd. Där sparade jag massor av tid. Klockan är bara halv sex. Perfekt!

Tyvärr hittar jag inga bilar och inga större folksamlingar där inne.

Försöker ringa kollegan som skall ha med mina kläder - inget svar - han hör väl inte mobilen. Suck.

Lånar Berns toalett. Tar några djupa andetag och tittar på min regnvåta uppenbarelse och känner att det verkligen inte var värt all denna stress. Jag skulle ha struntat i det och åkt direkt till vägsamfällighetsmötet.

Ringer en annan kollega som oväntat svarar. Det är ju på Café Opera allting är - någon har sagt fel till mig eller också har jag hört fel. Jaja, nu vet jag ju vart jag ska i alla fall.

Rusar tillbaka till Kungsan - och titta där! Där står det en blå och gul Leon utanför Café Opera.

Synd att jag inte vred på huvudet och tittade 10 meter åt sidan när jag passerade förra gången - det hade ju sparat 15-20 minuter åtminstone :-)

Ilar in och finns helt otippat med på listan över inbjudna (hade INTE förvånat mig om det blivit problem där) och får en liten numrerad plastflärp, två ölbiljetter och någon sorts Eurosportinfo.

Kommer in där informationen hålls och den har nyss börjat och Rickard har inte pratat ännu.

Timingen är inte helt katastrofal alltså.

Tilltuggen ser små och räk/fisk/skaldjursbetonade ut och ratas följdaktligen.

Efter lite intervjuande och annat så lottas en resa till höstens WTCC-tävling i Valencia ut.

Jag vinner förstås inte :-)

Sedan är det mingel. Jag tar en cola. Jippi.

Kollegan undrar om vi skall gå fram och försöka byta några ord med Rickard - men jag förebär allmän stresskollaps som skäl för att slippa. Det känns FÖR jobbigt just då.

Tidpunkten då min bil förvandlas till en pumpa har plötsligt inträtt.

Jag rusar mot garderoben. Kollegan påminner om kläderna. Tur.

Jag får mina kläder han får min kvarvarande ölbiljett.

Jag sprintar mot Galleriangaraget. Hade kommit ihåg att noga memorera vart bilen stod. Bra.

Tyvärr hittar jag inte bilnycklarna trots aggressivt rotande i väskans alla fack. Mindre bra.
Varför har jag så mycket saker i väskan?

Skulle behöva lägga ifrån mig allt och tömma väskan systematiskt. Men bilen är jättesmutsig och golvet i garaget smutsigt, vått och fullt med vattenpölar. Ställer mot bättre vetande till slut väskan på golvet i alla fall. Håller upp kläderna med vänster hand och tömmer väskan med höger. Lägger alla saker i en hög på golvet så att bara det underst blir smutsigt.

Hittar bilnycklarna.

Centrallåset funkar inte.

Skriker åt nyckelknippan.
Funkar inte för det.

Knackar den i golvet.

Den tar reson och låser upp bilen.

Jag kastar in grejorna och åker bara fel en gång på väg ut ur garaget.

När jag befinner mig på Centralbron börjar det kännas som om jag kommer att hinna.

Andas så djupt det går.

Sladdar in utanför möteslokalen 1 minut över sju. Hoppar ur bilen. Landar i en vattenpöl.

Rycker åt mig väskan som fastnar runt handbromsen.

Får loss den, hänger den över axeln, sträcker mig för att stänga dörren, upptäcker att väskan visst var uppochner och väldigt öppen också. Det mesta innehållet landar i vattenpölen.

Fnissar hysteriskt.

Träder in på mötet med all värdighet jag kan uppbringa, ingen verkar upprörd. Jag kommer inte ens sist. Trycker i mig två Ballerina och en kopp te till kvällsmat.

Mötet är en historia för sig - som jag inte tänker redogöra fullt ut för här. Ni anar inte hur oense folk kan vara om småsaker i en liten by som vår.
Men jag släpper det denna gång - jag orkar inte mer nu.
Jag är fortfarande stressad sedan igår :-)
Kram //Anna

En fråga

Kommer ni ihåg i januari/februari när alla utmanade och taggade varandra i en rasande takt?
Utmaningen var att lista 5 egenheter eller ovanor. Jag rannsakade mig själv halvordentligt och blev lite störd själv över hur knäppt det där med städmanin var.
Men, jag har upptäckt att klyschan "första steget mot tillfriskning är att erkänna att man är sjuk" förmodligen är sann.
Förut gjorde jag alla dessa saker (dammade, torkade av osv. på offentliga platser mm) utan att ens märka det. NU kommer jag ofta på vad jag håller på med eller precis står i begrepp att göra och kan reflektera över det.
Oftast gör jag det dock i alla fall :-)
Men, jag tror att nästa steg kan vara att bekämpa impulsen. Jag har faktiskt redan lyckats några gånger.
Nu undrar jag dock - har någon annan haft en liknande upplevelse. Att det hjälpt att sätta fingret på dårdraget?
Kram //Anna
På väg mot mental hälsa i rasande takt :-)

Absolut en förbättring...

Jag mår mycket bättre nu och borde gå och lägga mig skyndsamt istället för att sitta här eftersom jag uppenbarligen kan gå till jobbet imorgon. Äntligen!
Men en liten stund kan väl inte skada...

Jag har ägnat en liten del av kvällen åt att uppdatera min återigen så eftersatta boklista. Undrar om någon nånsin tittar på den förresten? Jag kanske skall lägga in en räknare där också - så man vet om man måste göra sidan fin eller om det bara är jag som skall ha den för mitt minne :-)
En bok som jag läste för ett tag och som jag måste nämna här eftersom den aldrig hann hamna under "Läser just nu" är Hjälp jag heter Zbigniew. Blev så otroligt förtjust då den är både rolig, tragisk/vemodig och otroligt tänkvärd. Läs den!

För att vara frisk har jag väldigt ont i halsen just nu...
...men det är säkert bara psykiskt.
Nåja, nu skall jag ta mitt förvirrade psyke och gå till den omtjatade sängen. Natti, natti //Anna

Alvedon & snorpapper

Host, krax, suck...
Sedan i tisdags har jag legat mellan lakan och hallucinerat om det ena konstigare än det andra.
Det har väl i o f s varit intressant i vissa lägen men mest ganska jobbigt. Det räcker nu - och idag börjar det faktiskt äntligen kännas lite bättre.
Jag skall ta den lilla människan och åka och hälsa på hennes brylling så hon får lite stimulans i alla fall.
Hennes pappa kommer hem från Åland framåt aftonen - ska bli intressant att se om han är spirituell ikväll :-)
Men först skall jag röja i köket så att man kan röra sig där- det har visst blivit lite eftersatt denna vecka. Hejsvejs //Anna

Suck, jämmer och elände

Eller ja, det är ju bara sport. Men det gick ju INTE så bra igår då.
Idag när jag städade Novas rum blev jag arg bara av detta legobygget.
Jag är verkligen sååå trött på att åka till Studenternas och släpa med fötterna och hänga med huvudet på väg därifrån.
Vi provade dock en lite annan taktik igår och tog en omväg via Flustret och drack en cider och dansade lite innan vi tassade till tåget och hade djupa bearbetningsdiskussioner på vägen till Stockholm. Väl där gick vi på lokal och åt och drack lite.
Den som nämnde bandy, Uppsala, Hammarby eller liknande - prickades för sitt övertramp - och efter tre prickar fick man lämna lokalen.
Allt som allt gjorde det att detta blev den minst vidriga "efterbandySMfinalskväll" jag varit med om hittills.
Men nu måste jag sluta skriva för jag känner hur jag blir på dåligt humör igen.
Morr //Anna

Pömsig

Det är inte varje söndag man går upp frivilligt klockan 7 precis. Men idag så hände det i alla fall.
Vi skall till Uppsala för ännu en bandyfinal.
Undras så hur det ska gå denna gång? Man börjar ju vara lite härdad nu - att stå där och hänga med huvudet när polkagrisen blåser sista gången i pipan...
Men förmodligen blir det väl lika deprimerande idag som alla andra gånger om det skulle gå så. Vid ett positivare scenario vet jag knappt vad man skall hitta på - det törs man ju nästan inte tänka på :-)
En ölrunda kanske? Eller ciderrunda i mitt fall så jag inte får sån skallebang imorgon. Nåja - det behöver jag som sagt troligen inte bekymra mig för...
Vädret ser i alla fall ljuvligt ut just nu - 0-gradigt och solsken. Inte så bra för isen kanske - men för mig.
Nä, nu skall jag gå och äta lite frukost och fixa i ordningen termosen.
Morsning //Anna

Konferens på Södertuna slott

Idag har vi varit på konferens. Vädret var fantastiskt och kameralusten ökade påtagligt.
Tyvärr hade jag inte tid att fota varken på vägen dit eller vägen hem - trots mängder med vackra vinterlandskap, konstiga/pittoreska hus och solnedgångar.
Dock hann jag fota lite på lunchen.
Och eftersom jag inte känner mig så filosofisk idag så visar jag lite bilder bara.





Ikväll skulle vi gått på bandy - men då tempen var låg, barnet trött, uppstigningen imorgon mycket tidig och matchen gick på tv - sitter jag nu här istället :-)
Få se om vi tar en omväg på söndag för att kolla in nästa match i själva gurkstaden istället?
Ha en trevlig helg!
Jag skall på 50-årsgalej i Dalarna så jag räknar med detsamma.
Gonatt //Anna

Snökaos

i alla fall på vår tomt.
Idag när vi kom hem och skulle svänga ner på vår uppfart stod en paketbil ivägen.
Han visste inte vart han skulle riktigt, och så hade han kört fast också.
Det blir så ibland när folk backar ner på vår sluttande infart och vi inte hunnit röja undan snön ordentligt (våra bilar tar sig ju upp och då är det lätt prioritera andra saker), de backar längre och längre och längre ner i förhoppningen att hitta fäste någonstans men det kan man inte vara säker på.
Då får man oväntat besök :-)
Är Chevan hemma är det sällan några problem att lösa det, men som idag när jag kom med Saaben så orkar den ju inte det. Förresten hittade jag inte bogserlinan heller...

Han satt liksom fast nere på gården, där marken faktiskt är plan. En riktigt usel bakhjulsdriven bil. "Vi får ringa bärgare, eller åtminstone efter grannens traktor" tänkte jag.
Men skam den som ger sig.
Nämnde jag att adressen han letade efter var fel också - han hade uppgift om att han skulle till 85 - som inte finns. Utan det var egentligen 35 (visade en närmre kontroll av adressen från transportledningen) nere i industriområdet så han hade inte ens behövt åka upp i byn som gud glömde.

Men nu satt han verkligen fast på vår gård...
Efter en hel del skottande här och där kom han faktiskt loss och kom förbluffande långt upp, nästan ända upp på vägen. Jag puttade på så gott jag kunde när det började spinna så han kom en liten bit ytterligare men till slut tog det stopp.
Han backade då lite bakåt för att ta sats och sedan lite till och lite till och till slut stod han fast på tvären på ett extraordinärt eminent sätt på vår uppfart.
Vi skottade ännu lite mer och efter ett tag gick jag och hämtade en (förbluffande slö) yxa i garaget, som jag högg lite granruskor med. Jag har länge irriterat mig på alla nedhängande grenar vid sopkärlet så det passade ju väldigt bra att förena dessa intressen.
Tyvärr lyckades vi inte ens få upp bilen på granriset innan det började spinna.
Nova hade i alla fall toppenkul i snön, hon skottade och tittade på oss och var allmänt hjälpsam och intresserad.
Till slut stoppade han en bil som kom körande och vips, lyckades vi putta upp honom.
"Det där gick ju bra" sa treåringen.
Ja just det, det hela tog BARA en dryg timme. *lätt ironi*

Firman i industriområdet fick inte sina ritningar idag.
Killen i bilen fick skräck för vår by.
Jag fick ryggskott.

Toppendag kort sagt.
Skall bli spännande att se vilket nästa oväntade besök blir.
//Anna

Bryter ihop...

Imorse startade inte bilen!
Gaaah!
Det är det värsta... j**la... s**t... som kan hända på morgonen.
Men ändå så blev inte humöret riktigt så dåligt som det skulle kunna bli. Alla sportsliga medgångar den senaste tiden (möjligen bortsett från detta) gör att man inte kan bli riktigt, riktigt upprörd.
Efter att ha satt batteriet på laddning och skottat lite snö, så vi fick dock vackert gå in igen - jag och den lilla människan. Hon la pussel, jag surfade och intervjuade henne sedan med några frågor jag hittat på Babyfriends. Vad heter du? Hur gammal är du? Vem är din bästa kompis? Vad ska du bli när du blir stor... osv.
Gissa vad min tjej ska göra när hon blir stor?
-Hon ska köra monstertruckar!
*stolt* De e mammas tös de :-)
Vi var ju och kollade på dem i höstas och det verkar ha gjort intryck. Varje gång vi passerar Globen berättar hon att det var monstertruckar där och att vi var och tittade.
Efter någon halvtimma provade jag igen att starta bilen och då hoppade den igång - så hon kom i tid för sin skogspromenad medan jag inte hann så jättebra till mitt jobb.
Men återigen kompenserade jag detta med att gå lite tidigt :-)
Jag får sluta med detta.

Samtidigt som Medborgarplatsen på eftermiddagen invaderades av gratulanter styrde jag kosan mot Torshälla och årsmötet i en av mina hobbyorganisationer.
Jag hade bra gärna varit på Medis också - men det kunde man ju knappast förutse när årsmötet planerades - att det skulle kollidera med firandet av ett OS-guld (och silver)...
Men lite surt var det allt.
Som tröst fick jag köra en sådan här.
Det var jätteskoj och hysteriskt svårt att få till på ett bra sätt.
Jag skall inte börja med Radiostyrt, tror jag.
Mötet avlöpte ganska väl, inte så mycket tjafs och färdigt innan midnatt, och jag har vid konstituerande efterföljande möte blivit befordrad till v. ordf.
Antar att det betyder mindre jobb nu...
eller...
fattade jag fel nu. Blir det mera att göra?
Neeej! Nej, nej, nej.
Hur kunde det bli så dumt?
Jag skall innan jag lägger mig i denna arla morgonstund - skriva "Tack, men nej tack!" tusen gånger på ett jättestort papper.
Hemresan gick i alla fall lysande. Det brukar alltid vara spöregn eller snöoväder när jag skall hem från sådana där möten. Men det var det inte idag!
Nu skall jag sova, bara några timmar försenat.
Natti, natti.
Zzzzzz.... //Anna

Faller på plats...

Faktiskt. En del saker börjar falla på plats så här i slutet på veckan.
Igår (torsdag) var jag och shoppade igen och fick tag i doppresent, bröllopspresent, 3-årspresent, nyföddespresent, 3-årigtäldresyskonmutespresent och lämpliga grattiskortsattribut till det. PUH!
Jag fick också tag på tröja, bolero, hårspännen och liten väska till MITT barn som inte skulle ha nåt samt en vas till mig själv.
Men jag behärskade mig jättestarkt och köpte inte nånting på bokrean :-)
Jag kom lite sent till jobbet på morgonen, lunchen blev ju som ni säkert förstår lite lång och jag kompenserade det hela med att gå hem tidigare också.
Fler saker som fallit på plats:
OS-guld i Curling (har ni förresten sett den underbara videon med Hammerfall?), oväntat brons i Storslalom av Anna Ottosson och OS-final i hockey av de lätt hånade "tre konor".
Inbjudan och program till en kickoff som jag är med och planerar.
Saker som fallit ihop:
Generatorn i Chevan, vår garageport och mitt nya sundare liv. Men det är bara att ta nya tag - råna en bank och börja äta sunt och träna igen.
Så här blev förresten kortet jag höll på med häromkvällen.
Ganska nöjd med barnvagnen (den är i ståltråd) - jag gjorde först en i helgen som blev helt anskrämlig, men sedan efter ett tag så kom jag på att man kunde göra den tvådelad och lite mer stiliserad. Mycket bättre :-)
Nä, nu ska jag gå och läsa min deckare tills jag somnar med den i handen - vilket antagligen går fort ikväll.
Natti natti
//Anna

Bortom läggdags

redan när jag sätter mig här ikväll :-)
Kvällen har gått i pysslets och sportens tecken. Man börjar nästan bli blasé på OS-medaljer nu.
Nääää, inte riktigt, men nu måste man ju tänka efter för att få ihop vem som fick vad i vilket, typ.
Positivt!
Apropå sport så blev det inget bandy igår då maken är en kyckling dessa dagar. Influensa, säger han. Fågelinfluensa kanske?
Vi följde resultatutvecklingen på text-tv i stället och det var visst ingen rafflande match, 10-2 blev det till slut.
Ikväll har jag simultant med sportfrossandet tillverkat ett grattiskort. Det är så kul att pyssla, men jag har ju nästan aldrig tid.
Jag har också hunnit med ett telefonmöte med en arbetsgrupp jag är med i. Det tog en timma istället för ett par timmars mötestid (det tar gärna lite längre tid live) plus tre-fyra timmars restid. *nöjd*
Ett traditionellt möte hade garanterat inte lämnat utrymme för pyssel.
Nu skall jag lämna utrymme för sömn, natti, natti //Anna

Mera is

Jag var och stress-shoppade på lunchen. Jag skulle ha 3-årspresenter och dop-presenter. Det slutade med att jag handlade ett dopgrattiskort och fyra pocketböcker till mig själv :-)
Jag måste alltså göra om detta stolleprov innan helgen.
Jippi!
*obs! ironi*
I alla fall hade de en fin isskulptursutställning på gågatan i Södertälje. Tyvärr var ju vädret grå, grå, grå, grått och den omgivande miljön lite orolig så de kom knappast till sin rätt.
Men kvällstid skall de tydligen vara belysta med spottar så då kanske det är riktigt fint.
Efter att ha beskådat dessa en stund blev jag påhoppad av någon snubbe som var en hinduisk munk från... ungern, tror jag, som äskade pengar för välgörande ändamål.
Standardsvaret "jag har lite bråttom just nu" kändes lamt även om istittningen hade gjort att jag var ÄNNU mer stressad än stunden innan.
Så efter en del pressande där han försökte bevisa sin äkthet och ärliga uppsåt med olika intyg och dittandattan så gav jag honom 50:- - som var den minsta sedeln jag hade. De flesta som inte orkat stå emot hade gett betydligt mer.
Man fick skriva på hur mycket man gett. Antagligen för att han inte skulle kunna förskingra pengarna själv.
Å andra sidan var det ju korkat att skriva sitt riktiga namn - vilket jag gjorde... men jag kunde ju inte gärna gå tillbaka, när jag kommit på att det kanske var dumt, och säga "Hej du - jag mindes nog mitt namn lite fel. Kan jag ändra det?"
Han försökte också marknadsföra yoga som jag dissade (inte för att jag vet nåt om yoga - men jag har inte tid med fler fritidsintressen) och vegetarisk mat som jag var försiktigt positiv till. Då fick jag en kokbok. Hinduisk/indisk kokbok.
Jamen toppen - jag som inte gillar indisk mat :-)
Jag kommer nu förmodligen också att anfallas av hinduiska munkar i hemmet som tror att det finns mer pengar att tillgå, detta efter fadäsen med mitt riktiga namn som inte är fullt så anonymt som man skulle önska.
Men, vem vet, jag kanske slipper det - och kanske, kanske, kanske använder de pengarna till nåt behjärtansvärt. Då har jag ju gjort en god gärning.
//Anna

PS. Har förresten uppdaterat min boklista igen och lagt till en länk till en bokcirkel som jag gick med i för ett tag sedan. DS.

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport...

...och det är klubbor och puckar och skidor och skridskor och isar och tv, tv, tv dygnet runt nästan.
Men det är ju skoj såklart. Särskilt när det går bra och det gör det ju påfallande ofta i detta OS.
Mormor och morfar har varit här sedan i onsdags och tagit hand om den odrägliga eftersom det varit planeringsdagar på dagis to-fre. Det har inte precis minskat OS-tittandet.
Det var ju melodifestival också i går. Apropå tv-tittande.
Mjaa, vad säger man?
Jag tror det var bra att Andreas gick vidare i alla fall.
Inför nästa vecka är vi lite sugna på lite bandy på tisdag kväll också - så inte sportfrossan kommer av sig menar jag - men vi får väl se hur den lilla människan mår. Om hon har piggat på sig såpass att hon orkar en kvällsmatch mitt i veckan.

Jag har köpt ny duk till köksbordet. Den gör mig glad.
Önskar jag kunde investera i lite matchande, vårglada attribut men med en inkommen elräkning på nästan 10 loppor är det väl bara att glömma.
Summan är inte på något sätt ovanlig såhär års - så vi är inte helt oförberedda och färdiga att begå harakiri eller så. Men det är inte så enkelt att få ihop det just nu.
Fina tulpaner har jag också fått av min snälla familj. Tyvärr är det så mörkt på dagarna att det knappt går att fota med anständigt resultat.
När jag skulle fota Nova på skidor idag var jag tvungen att använda blixt. Utomhus. Klockan 11. Suck.
Och det blev inte särskilt bra det heller.
Jag vill ha soooooool.

Och peeeeeeengar.

:-)

Kram //Anna

Byrekord i istapp?

Jag var bara tvungen att föreviga denna. Jag tycker den är jättefin även om den skvallrar om hur mycket pengar vi kan tjäna på att isolera taket :-)
...vilket kommer att inträffa så snart jag har en stabil inkomst.

Typ aldrig, känns det som.

Nåja, jag skall inte bli gnällfilosofisk nu - ville ju bara visa istappen.
Gonatt!
//Anna

Galapremiären!

Nu har några av mina trognaste läsare antagligen varit rätt nyfikna några dagar – men vi har varit sjuka här så det har inte funnits ork till några uppdateringar. Men nu så!
Vi anlände till biografen vid sextiden – ungefär samtidigt som de öppnade tror jag. Det var röd matta och folk i pajaskostym som stod och sa ”välkomna” till alla som gick förbi. Dock var vi ju så många att man knappt såg mattan.
Om man vill bli sedd när man kommer på premiär skall man nog komma lite senare.
Vi hängde på myllret i alla fall och blev något förvånade när man fick hela ansiktet fullt med blixtar när man kommit innanför dörren. Förmodligen hade någon något mer känd person varit precis framför oss. Fotograferna stod liksom i en halvcirkel framför ingången så det gick inte att undvika dem. Håkan blev lite stressad och sprang snabbt åt höger – ur skottlinjen liksom – det var bara det att där var det som en ficka, så han fick lov att komma tillbaka och gå emellan fotograferna i alla fall.
Sedan hittade vi en väldigt lång kollega till mig som spanade in var bubblet och tilltugget fanns och pekade ut riktningen. Vi fick halvunket sprattelvatten och en sån här – med en (1!) kvadratcentimer ost på.
Jag blev snarast ännu hungrigare av det.
Vi ”spottade” sedan några semikändisar men kände inget behov av att skrika eller hänga i deras kläder eller ens be om autografer.
Sedan vi tvingat i oss ”all” mat ilade vi in i salongen och satte oss i bakersta raden. Bakom oss var endast någon sorts ”loger” med 2+2 platser.
Närmast bakom oss satt en kvinna vi sett i olika sammanhang på tv, senast i en hemsk rengöringsmedelsreklam, och hennes kompis. Medan den nästan kända var på muggen eller nåt kom en annan lite känd TV-hantverkare och hans sällskap och tog de andra två platserna i ”logen”.
Sedan visade det sig att hans kvinnliga sällskap och rengöringsmedelskvinnan kände varandra och det kändes helt bisarrt att höra folk som JAG vet vad de heter presentera sig för varandra…
”Hejhej, Carl-Gustaf heter jag.”
”Silvia.”
*skakar hand*
Observera - namnen är fingerade.
De visste såklart redan innan vad den andre hette. Lätt surrealistiskt.

Sedan var det dags för film. Eller popcorn först faktiskt. Vi var ju så hungriga. Och jag hade ju lyckats banta ner mig i byxorna så om jag svällde lite när jag hade dem på mig så var det väl ingen fara på taket. Jättegoda popcorn i alla fall. Massor med smör på.
Håfström höll ett kort tal innan filmen och tackade lite hit och dit och sa att ja, Jennifer Aniston var fantastisk att arbeta med och ja, Clive Owen var lika snygg i verkligheten.
Så tror jag han sa i alla fall. Filmen var helt okej. Fläckvis bättre än väntat. Bättre än filmen jag såg sist jag var på bio - vilken det nu var :-)
Efter filmen applåderade alla en stund innan man vällde ut och gick i lämmeltåg till Berns. Där fick vi en liten låda (sådan de alltid hämtar kinamat i på film från USA) med kyckling, grönsaker och nudlar som var ganska starkt kryddat. Antagligen för att man skulle dricka ordentligt.
Vin till maten ingick dock. Men jag som inte dricker vin fick ju betala min dricka själv.
Sedan minglade vi lite med mina jobbarkompisar och försökte att inte låtsas om att man stod och spanade efter några megakändisar som ju självklart lyste med sin frånvaro.
Till slut konstaterade vi att det egentligen var ganska tråkigt där om man inte hade för avsikt att förfölja och antasta någon av de halvkända människorna som var där (varav de flesta är ännu kortare än vad man anar när man ser dem på TV – komplex?)
Jag sa till maken att den enda som jag kunde tänka mig att ha utbyte av att antasta var Rickard Rydell men att han nog redan gått hem.
”Ledsen”, svarade han, ”men jag har ingen aning om hur han ser ut så jag kan inte hjälpa dig.” Suck. Så obildad.
Strax efter detta avvek vi hemmåt för att ha några pluspoäng kvar hos barnvakten. Det hann inte hända några skandaler medan vi var kvar.
Jag hade såklart kameran med mig i väskan hela kvällen men det kändes så ohyggligt nördigt att dra fram den att jag inte kunde förmå mig.
Nu ångrar jag ju det förstår. Hur skämmigt kunde det ha varit? Alla såg ju ändå att jag var en lantis.
Vi tog en promenad till centralen och kom fram till pendeltågen precis när vår pendel gick.
Jag blev såå trött att jag helt moget sparkade i väggen. Det är typ tionde gången i sträck detta händer. Utslaget på ettochetthalvt år ungefär visserligen, eftersom jag inte åker pendeltåg så ofta.
Men varför kan man inte missa den med några minuter istället för att komma någonstans mellan 2 och 0 minuter innan den går så att man möjligen hinner upp på perrongen och ser den försvinna?
Vi tröstade oss med strips på Burger King medan vi väntade på nästa – så att jag fick i mig ordentligt med fett ifall kroppen inte lagt märke till det med popcornen.
Men till slut kom vi hem.
Och sov som små grisar. //Anna

Edit: Nu har jag fått tips om en länk på TV4 med lite bilder från premiären om någon är nyfiken. Jag är inte med på bild :-)

Vacker soluppgång

Imorse var det så vackert när jag åkte över motorvägsbron i Södertälje. Tittade man åt vänster så var solen på väg upp alldeles bakom skorstenen, eller vad det nu är, på Igelstaverken. Alldeles eldande rött och orange och sånt. Otroligt fint!
Fast där kunde man ju inte stanna och slita fram kameran.

Jag åkte av motorvägen som vanligt men svängde ned mot vattnet och försökte hitta nån fri sikt mot gnistrande snö och brinnande sol och det gick sådär.
I alla fall tog jag några bilder i riktning mot järnvägsbron och soluppgången och visst, det är väl lite fin färg på himlen... men inte alls så som det såg ut uppifrån motorvägsbron :-(

Saker och ting blir inte alltid som man vill - jag ju försent till jobbet också :-)
Men det var det värt. Det var en ganska mysig - men kall! - stund där vid vattnet.

Nano, nano //Anna

Man häpnar!

Jag har fått en inbjudan.
Till en galapremiär.
Kanske inte någon superfilm, men jag kan väl offra mig :-)
Det skall förhoppningsvis bli skoj - lite ångestskapande bara. Vad ska man ha på sig!!??
Jag har ju inga galakläder.
De lämpligaste kläderna jag har sitter inte särskilt snyggt längre heller efter höstens slarviga leverne.
Suck.
Inte har jag råd att handla nåt heller, och tyckte jag att jag hade råd så har jag i alla fall inte tid.
Jag får nog tacka nej.
Fast nu har jag ju redan tackat ja...
Gissa förresten vilken av alla tryckare i hela världen som tryckt denna mycket snygga inbjudan?
Håkan förstås.
Han blev omåttligt exalterad av att få bevista evenemanget han redan läst om liksom.
Han har inte heller nåt snyggt att ta på sig...
Men vi får lösa det - vi har t o m barnvakt. De slänger väl inte ut en bara för att man är ohipp hoppas jag.
Men jag försöker förtvivlat gå ner några gram nu så att kläderna skall sitta lite, lite bättre. Bra det - mitt nya liv skulle ju ändå börja nu.
Jag tränade faktiskt två gånger förra veckan. Denna blir det nog bara en dock.
Nä, det här var gräsligt osprituellt - ses en annan gång.
Overandout //Anna

Utmaningarna står som spön i backen...

Jag har blivit utmanad av Karin... och Camilla... och Suss...
Så jag har väl inga kvar att utmana tror jag :-)

Regler: Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan.
De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar.

~~~~~~~~~~~~~~~

Ja, det här var ju inte så lätt. Jag är ju fullt mentalt frisk och har inga konstigheter för mig, nånsin :-)
Förutom...

1. Jag är en hamster. Jag tycker inte om att kasta saker - eller jo, ibland går jag fullkomligt bärsärk och bara hivar ut grejer, men det blir alltid något av det som man velat haft kvar sen. Så länge man har plats så är det ju dumt att kasta något. Eller hur?
Jag kan t o m ta hand om sånt som andra människor kastar - det kan ju vara bra att ha. Det kan ju också eventuellt bli billigare än att köpa motsvarande nytt också. Jag älskar ju gammal bråte.
Gärna om man kan känna att man gjort ett FYND - eller använt något gammalt på ett nytt och kreativt sätt. Det händer ju naturligtvis ibland att det blir så men mest fyller alla "fynd" korgar, skåp och lådor, rum, hus, förråd och garage tills väggarna bågnar :-)

2. När jag sitter och pratar med nån eller sitter och lyssnar på ett föredrag eller dylikt så MÅSTE jag pilla på något. Jag har brutit av klämman på ett oräkneligt antal pennor under åren för att jag inte kan låta bli att bända med den. Finns det ingen penna kan jag pilla med ett gem, en sockerskål, eller precis vad som helst som finns i närheten. Jag kan inte hålla händerna stilla om jag inte sitter på dem (vilket jag brukar göra om jag t ex tittar på TV).

3. Jag kan inte låta bli att skölja ur handfatet ordentligt när jag tvättat mig. Faktum är att jag ofta skrubbar bort smuts som andra lämnat efter sig också, oavsett om jag är på jobbet, hemma hos någon annan eller på krogen.
Jag kan inte heller låta bli att torka av ovanpå strömbrytare där det ju ofta samlas damm. Det gör jag hos bekanta, vilt främmande samt t ex på hotellrum. Har jag sett att det är dammigt kan jag inte låta bli.
Finns det nån mer som är såhär? Är det någon som kommer att släppa in mig i sitt hem efter detta?

4. När jag sitter i bilkö blir jag oproportionerligt galen om kön bredvid rör sig snabbare. Jag vet ju att det går lite ryckigt i trafiken och försöker dölja min irritation - men inuti blir jag hysterisk.
Är det under en period när livet är stressigt så brukar det svida till ordentligt i magen när kön bredvid rör sig.

5. Jag har svårt för knappar på kläder - såna vanliga isydda. Jag föredrar tryckknappar eller dragkedjor eller hyskor eller nåt, bara inte knappar.
Detta var värre när jag var liten och mamma tvingade mig att gå till skolan i blus, MED KNÄPPNING, samt fula byxor, MED ISYDD KNAPP i linningen. *Ryyyys*
Jag har bearbetat det något nu och äger några blusar och en dräkt med knappar (Men jag har minst två där kavajerna har dragkedjor).
Sådana knappar som man fäster i en ögla på baksidan är mindre otäcka än de som man måste dra sytråden igenom. Sådana som man har i jeans går också ganska bra.

Jag testar att utmana stackars

• Dillen - igen
• Mindi
• Sandi
• Nickan

De är säkert redan utmanade - men, men vad gör man...
Sa jag att jag räknar dåligt också?

Kram //Anna

Edit: Jag tror jag struntar i att utmana dem helt och hållet då samtliga utom en redan blivit det...

Ganska flitig idag

Jag har äntligen uppdaterat min boklista som saggat sen innan jul - tyvärr tror jag att jag läst en eller två böcker till under helgerna som jag inte minns vad det var...
...men då kan det ju å andra sidan ha varit särskilt fängslande böcker så det gör nog inget.
Jag har också gjort en massa uppdateringar på en av hemsidorna som jag är ansvarig för så det känns bra.
Dessutom har jag blivit godkänd i min e-learningkurs och fått Diplom! Med posten idag. Det innebär att jag numera inte är helt främmande för Dreamveawer.
Jag har också skrivit klart det sista på taggningen nedan och såg också att jag fått ett gäng andra utmaningar... men de får vänta till imorgon tror jag.

Nu till nåt helt annat: En titt i almanackan visar att vi (familjen) är uppbokade en dag per helg fram till slutet av april. Barnkalas, vuxenkalas, kurser, få besök, sportevenemang, göra besök...
Anledningen att maj fortfarande är ganska tomt är väl att det ligger långt fram i tiden.
Ska det vara så här?
Jag vill ju göra allt detta så klart - men jag vill ju vara hemma lite också. Samt att det är en massa folk som inte är med i schemat men som jag skulle vilja ha med.
Hallå! Kan nån berätta hur man gör för att inte bli galen.

Nu borde jag skriva rent senaste protokollet från vägföreningen och göra en kallelse till årsmötet men jag tror att sängen kallar. Administrationen får vänta!
Kram och gonatt //Anna