Ibland är livet lite bättre än annars...

 

Ett hundratal armhävningar, några fler sit-ups, 120 dips, nästan lika många benböj, lite rusher, 30-35 burpees, transportlöpning i vitt fluff däremellan och avslutning med 3 minuter i plankan... jag har säkert glömt nåt men jag mår som en prinsessa!
Sån utsikt som på bilden, när man gör situps, får man bara utomhus =)

Fortfarande helt euforisk tre timmar efter träningen.

 

(inlägget plankat från FB istället för tvärtom)

 

 

Helgäventyr med oväntade konsekvenser

Vädret i lördags var ju fullkomligt strålande, även ute i Åkersberga. Fjärilarna i magen stormtrivdes definitivt.

Innan. Ren och nervös.

Låååång toakö. Men jag hann till start i alla fall =)

I dydiket på slutet. Inte så ren längre. Men inte särskilt nervös heller.



Go with the flow...

 

I mål. Intet ont anande. Om fotografen då.

Möts sedan av den lilla människan, som INTE vill kramas.

Jotack, jag överlevde. Men är lite törstig nu.

Ombytesbestyr.



Jag gjorde det! *eufori*



Så skoj! Mest.

Mina medelålders knän blev lite stumma av allt kallt vatten/gyttja som vi vadade igenom. Så sista 2-3 kilometrarna gick jag mest. Sedan blev jag visst trampad i något av de sista dydikena, så nu har jag inte kunnat gå ordentligt på några dagar och missar ju flera träningar =(

Tydlig konsekvens 1: Skada

Tydlig konsekvens 2: Redan anmäld till nästa år

Ändrade planer

Ibland har man en plan... och kanske till och med skorna med sig =)
Men det blev ingen NMT-träning ikväll. Eftersom varenda infart till Stockholm var en parkeringsplats så dags.
Jag fick till slut ändra plan och vända hemåt otränad.
Bestämde mig i rena frustrationen för att springa runt sjön istället.
Det är över 8 km, har aldrig gjort det förut. Har nog aldrig sprungit längre än 6-7km faktiskt.
Men det gick bra, mellan 4 och 6 km kändes det superskoj. Ändrade mig då till att springa en mil istället. Nån gång ska det ju ske!
Vänsterknät började muppa sig efter sju km, efter 8 var fotlederna ledsna, men nu var det ju så lite kvar...
Så, tadaa! Jag har sprungit en mil över stock, rötter, sten, lera, spänger (spång i plural) och en del oljegrus och asfaltskross också.
Ska bli spännande att se vad knäna och lite andra delar av kroppen tycker om det...
Jag är så schuuukt nöjd =D

En nog så viktig detalj...

När man inte fått träna på en vecka, har stressat för att hinna i tid till träningen, och i omklädningsrummet upptäcker att något pucko glömt att packa skorna - då är gråten nära =)
Rådiga träningskamrater hittar dock kvarglömda skor som de trugar på en.
Plattfotade och två nummer för stora, men ändå. Vad var alternativet?
Turligt nog var det inte mycket långlöpning utan kortare sträckor som bättre lämpade sig för lubbande med KalleAnkafötter.
Kvällen räddad!

Jag ska aldrig mer glömma mina löparskor. Jag ska aldrig mer glömma mina löparskor. Jag ska aldrig mer glömma mina löparskor. Jag ska aldrig mer glömma mina löparskor. Jag ska aldrig mer glömma mina löparskor. Jag ska aldrig mer glömma mina löparskor. Jag ska aldrig mer glömma mina löparskor.  Jag ska aldrig mer löpa mina glömmarskor. Jag ska aldrig mer...

Lämningar

Hallen kan innehålla spår av träsktroll =)
Idag har två av familjens människor transformerats till träsktroll.
Vita skor och strumpor är ej längre vita och lukten är inte heller vad den varit.
När vi skådade trollen i badrummet var de dock vid gott mod och tecken på en tillbakagång till normalstadie kunde skönjas.
Nu tror jag att det slappas i soffan. Det stora trollet har dock fortfarande lock i örat - efter örats påhälsning under ytan i dydiket...

Lerinpackning

Vädret ikväll gjorde ju att man kände sig duktigt ruggig, men jag släpade mig till träningen i alla fall. Om det är nån förkylning på gång är det lika bra att det bryter ut ordentligt.
Härligt att vara tillbaka vid Tanto, som jag lyckats missa sedan jag bytte väst. Det var jobbigt, lerigt, blött och alldeles... alldeles underbart!
Som Askungen skulle sagt.

Och lite så är det med oss här ovan också - under all den där smutsen finns det starka, vackra, glada, fantastiska människor!
Tack för att jag får kräla i lera med just er.

Kyrktorn

Jag har utsikt i kväll!
Det har börjat bli en vana =)
Jag har också tagit en liten kvällspromenad i centrala Halmstad eftersom stegtävlingen på jobbet drog igång igår.
Bilsäten och konferensrum (ställen där jag tillbringat min dag) genererar inte så många steg...
Dock kan jag lätt konstatera att träningen igår var väldigt allsidig. Jag har nu nämligen ont precis överallt, utom möjligen i magmusklerna.
Jag måste ha fuskat på magövningarna =)
Men jag överlevde första passet som grönväst. Jippi.
Ryggövningar med näsan ned i fuktigt gräs med gamla fjolårslöv på är saliggörande. Halleluja.
Frid till er alla. Amen.

Så oväntat...

...att jag skulle rusa ut i Årstaviken, fullt påklädd, 18-20 gånger innan dagen var slut.
...att det tog en lång dusch, två koppar te, och drygt fyra timmar att bli varm igen (efter att ha premiärvadat i Årstaviken)
...att jag faktiskt kom ihåg att ta bilnyckeln ur fickan innan jag sprang ut... ja, ni fattar resten =)
...att jag gjorde kullerbyttor ikväll utan att kräkas. (dock på gräsmatta)

Och så har jag nu, för sista gången, tvättat min blå kompis.
Måste laga det lilla hålet på magen som kom till när vi kröp/ålade nedför trappen vid ÖIP.
Man får också ett litet hål i magtrakten när man tänker på att blå ska bytas mot grön och vad det innebär =)
Men det ska gå bra!
Som att vada i Årstaviken i april...

Betraktelser om morgonen

Betraktelser om morgonen:
Min nya bil är inte så ny längre.
Jag borde tanka snart.
Det är fem grader varmt.
Instrumentpanelen är dammig.

Betraktelse just nu:
Det är fyra grader varmt och spöregn.
Vi ska snart träna i vattensjuk terräng.
Instrumentpanelen är dammig.

Room with a view

Mina två första hotellval för den här veckan var fullbokade så jag fick bara ta ett.
Inredningen går i gult =)
Men, jag har utsikt!
Över Klarälven. Och en strandpromenad. Fantastiskt!
Imorgon ska jag promenera eller springa längs den där. Det är poppis har jag sett.
Idag har jag rört mig som en sågbock ungefär. Det börjar också framträda blåmärken på benen efter att vi ålade nedför en trapp med huvudet före =)
Kul nästan jämt!

Träning = värk?

Nu har jag tränat regelbundet i snart två månader.
Tanken med att börja träna var ju att ta tillbaka kommandot över kroppen, som mer och mer freestylade utan att förankra med mig först. En valk här, en stel led där och så vidare...
Ett ständigt pågående förfall, helt enkelt.
Att ta på strumpor började utveckla sig till ett obehagligt äventyr.
Ska man stå och vingla på ett ben och sedan, på grund av stelhet, nästan inte få på sig strumpeländet. Eller då vara tvungen att ta i så att man nästan fick kramp när försök att få fot att penetrera strumpa genomleds.
Man kan också sitta ned bara för att upptäcka att då tar magen i när man försöker sammanföra foten och strumpan.
Men nu, nu har jag ju tränat målmedvetet och börjat återerövra min egen kropp. Jag springer något fortare, gör fler armhävningar och har rent generellt ökat min kapacitet.
Men strumpa+fot är fortfarande inte = sant.
Nu hejdas man av all träningsvärk istället. Alla hopdragna, vilt protesterande muskler som vägrar ge med sig, om man inte spänner sig så man nästan får kramp istället. Känns bekant...
Faktum är att man har träningsvärk jämt. Det är bara graden som pendlar mellan skitont/apstelt och nästan uthärdligt/något böjbar.
Efter att ha åkt slalom hela dagen igår och sedan bland annat gjort 470 stycken benböj och oräkneligt antal utfall på träningen ikväll, så befarar jag att jag får gå barfota imorgon. Om jag kan gå alls...

Important notes to self...

...och insikt om att rättvisa ibland skipas helt naturligt.
Note 1: det är direkt olämpligt att bära kritvita trosor under träningskläderna när det är slabbväder och man tydligen skall kräla på marken under träningen.
Note 2: beställ aldrig mer tjänstebil med ljus alcantaraklädsel så länge du tränar NMT.
Och sen var det det där om rättvisan.
På väg att hämta barnet i skolan så sträcker sig vägen väldigt slingrigt långa sträckor.
Vi låg ett gäng bilar efter en skåpbil och en trailerdragare när plötsligt en gammal 740 börjar köra om alla där det är skymd sikt och helt galet fel.
Bland det värsta jag sett i mitt liv, och då är jag ganska gammal.
Man bara väntade på mötet och smällen, men som genom ett mirakel gick det bra och vi blev av med honom. Han försvann i fjärran nånstans...
Själv satt man med hjärtsnörp och svor... "J***a idiot! Hoppas han åker av vägen utan att ta någon annan med sig! Hoppas att dåren får betala för sina synder! Fetmiffo! Gah, vilket ärkepucko!"
Och se. Havet delade sig...
Ett par kilometer längre fram låg den fula volvon i diket. Både fullblodsidioten och hans troligen idiotidiotiska passagerare hade klivit ur bilen och såg helt oskadda ut. En dam som sett några år till jämfört med mig, hade stannat.
Ingen från vårt lilla lämmeltåg gjorde någon som helst ansats att stanna. De andra tänkte väl som jag - "tur att diket var djupt, de lär få stanna där ett tag". "Idioter".
Och så bra känns det när rätt blir rätt och straffet drabbar den som förtjänar det.
Nu ska jag sova gott!

Blöta skor

Blöta skor
Ömma muskler
Käpp i IQ-hjulet
Varm känsla i sinnet





Det var förresten inta bara skorna som var blöta... och kalla. Varenda klädtrasa hamnade i en
fuktig hög i tvätteriavdelningen när jag kom hem. Det kan ha med allt ålande i snön att göra...

 

Kommer att sova väldigt gott efter kvällens träning =)

Missar sorgligt nog två veckor från nu på grund av tjänsteresor.
Och om inte våren kommer väldigt snart (inom två veckor, typ) måste jag nog fixa broddar... kvällens "bergsbestigning" i bara vanliga jympaskor var inte klockrent.