Tamagotchi

Att spela wordfeud är ju roligt.
Mest spelar jag med min man. Det är lite som att vara nykär.
Vi spelade alfapet ett par gånger i början av vårt förhållande, men det gick över.
Vissa bara måste tänja på reglerna (eller fuska faktiskt), medans andra är dåliga förlorare, men vill inte riktigt visa det och vara gnälliga och protesterar därför inte med tillräcklig emfas om någon vidhåller... fusket.
Stämningen blir dålig, glädjen försvinner och man spelar helt enkelt inte mer. (det gavs ju först en ny chans, som också fuskades bort...)
Då är det bra när spelet är uppstyrt - orättvisorna med ord som är ord som man inte får lägga, och ord som man verkligen inte skulle få lägga men ändå får igenom - är samma för båda inblandade. Då kan man hitta tillbaka till varandra. Det är bra.
Med tiden har antalet motspelare ökat något. Just nu har jag sex. Motspelare.
Det är säkert ingenting jämfört med en del superfeudare, men jag har ju ett liv också.
Ibland när man är väldigt igång med det vanliga livet känns wordfeud som en tamagotchi i telefonen. "Your turn against xxx will expire in 24 hrs." Då måste man ju innan man glömmer bort det göra ett drag mot den personen. Puh, liksom.
Sedan kan man fortsätta med sitt arbete, sin bilresa, träning, läxläsning med barnet eller vad det nu kan vara.
Men vips, inom ett par timmar kommer ju ett nytt meddelande... "Mata mig, annars dör jag!"
Men det är ju ganska skoj också.
Det finns säkert tamagotchi-appar till telefonen, men jag behöver ingen sån.
Jag har ju wordfeud.

Room with a view

Mina två första hotellval för den här veckan var fullbokade så jag fick bara ta ett.
Inredningen går i gult =)
Men, jag har utsikt!
Över Klarälven. Och en strandpromenad. Fantastiskt!
Imorgon ska jag promenera eller springa längs den där. Det är poppis har jag sett.
Idag har jag rört mig som en sågbock ungefär. Det börjar också framträda blåmärken på benen efter att vi ålade nedför en trapp med huvudet före =)
Kul nästan jämt!

Träning = värk?

Nu har jag tränat regelbundet i snart två månader.
Tanken med att börja träna var ju att ta tillbaka kommandot över kroppen, som mer och mer freestylade utan att förankra med mig först. En valk här, en stel led där och så vidare...
Ett ständigt pågående förfall, helt enkelt.
Att ta på strumpor började utveckla sig till ett obehagligt äventyr.
Ska man stå och vingla på ett ben och sedan, på grund av stelhet, nästan inte få på sig strumpeländet. Eller då vara tvungen att ta i så att man nästan fick kramp när försök att få fot att penetrera strumpa genomleds.
Man kan också sitta ned bara för att upptäcka att då tar magen i när man försöker sammanföra foten och strumpan.
Men nu, nu har jag ju tränat målmedvetet och börjat återerövra min egen kropp. Jag springer något fortare, gör fler armhävningar och har rent generellt ökat min kapacitet.
Men strumpa+fot är fortfarande inte = sant.
Nu hejdas man av all träningsvärk istället. Alla hopdragna, vilt protesterande muskler som vägrar ge med sig, om man inte spänner sig så man nästan får kramp istället. Känns bekant...
Faktum är att man har träningsvärk jämt. Det är bara graden som pendlar mellan skitont/apstelt och nästan uthärdligt/något böjbar.
Efter att ha åkt slalom hela dagen igår och sedan bland annat gjort 470 stycken benböj och oräkneligt antal utfall på träningen ikväll, så befarar jag att jag får gå barfota imorgon. Om jag kan gå alls...

När mamman själv får välja...

Chokladpraliner...
Läsa deckare...
Soffhäng...
Nåja, lite städning också...
En löprunda...
Och lite papperspyssel.
Min söndag.

Kortlov

Kortlov, sportlov. Vi har för att döva våra föräldrasamveten haft ett minisportlov i en närliggande stad norr om Mälaren.
 
Såhär var dagens utsikt från hotellrummet, uppe till höger i bild syns en postterminal jag besökt i tjänsten för många, många år sedan. *nostalgi*
Barnet tyckte att hotellrummet var "fantastiskt" - själv såg jag ett hotell i behov av renovering, vilket tydligen skall ske till sommaren.
Gårdagens resa till själva hotellet gick via lunch, givetvis vald av barnet, på Gyllene Måsen i Enköping och ett besök i en närliggande bilhall, vald av pappan. Och jo, jag hade väl inte sett en bilhall på hela 48 timmar så det var ju kul...
Treiett - snabbmat, bilhall och motorvägshotell på samma dag, kan livet bli bättre =)

Som tur var stämde vi träff med en annan barnfamilj på fredagens bandyevent som piggade upp dagen något.
   
Själva slutresultatet av bandymatchen kändes dock lätt orättvist...
Idag snirklade vi oss hem igen via en liten tur till Sigtuna och nu tittar vi på Melodifestivalen.
Imorgon skall jag välja vad jag ska göra =)