Upploppet - går sådär...

Sista veckan innan visningen går vi alla på hörntänderna. I början på veckan ligger budet på gården fortfarande på utgångspris och det finns indikationer på att om vi kan matcha det kan vi kanske komma ifråga istället då vi planerar att faktiskt bo på gården.

På tisdagen börjar priset gå upp och hoppet sjunka.
Fast vi kanske vinner drömvinsten på lotto på lördag? Det skulle ju lösa en del problem.

På onsdagen inleds syndafloden. Framåt kvällen är det tydligt att vi har vatten i källaren. Perfekt! Superattraktivt objekt, verkligen. Jag lämnar den lilla karamellen till Håkan och försöker skjutsa Nova till Ökna för ett par dagars praktisk skolgång.

Det är inte helt okomplicerat. Det har regnat väldigt mycket i Sörmland.

När jag försöker åka hem inser jag att det regnat väldigt mycket i t ex Huddinge också.

Torsdag morgon skjuter taxeringsvärdet i höjden för vi har plötsligt sjöutsikt!

Även andra värden skjuter i höjden, gården är uppe i nästan 10 miljoner. Lite "out of our league".

Precis innan jag lägger mig på torsdag kväll plockas annonsen bort och man inser att det inte ens hjälper med drömvinsten.

Under fredagen tassar vi  alla runt och undrar om vi ska våga ta upp ämnet, ifall de andra inte sett ännu vill man ju inte vara den som förstör deras dag. Till slut är det i alla fall tydligt att alla vet, alla är deppiga, men eftersom visningen är snart ställer vi inte in utan kämpar på och genomför den och sedan får vi se vad som händer.

Runt 21-22 landar vi i soffan och tittar på Elementary, som är ett gemensamt familjenöje. Finns ingen riktig anledning att slava till midnatt. Man börjar ju också vara ganska trött efter flera veckors maxuttag. Vi är trötta och deppiga. Livet kan knappast bli sämre, typ.

Men jo, det kunde det. Ganska snabbt dessutom.

En bit in i programmet börjar katten att frusta och Håkan som hade honom på magen typ, flyger upp och galopperar ut i badrummet. Det visar sig att han hostar/frustar blod. 

Jaha, ska han dö nu också. Verkligen en toppenvecka det här. Vi ser alla kattens inre organ i fullt sönderfall för vår inre syn. Nova kommer fram till någon rådgivning på Bagis som nog tycker att vi ska komma in. Nähä?

Nova och jag lastar in oss med misse i bilen och hoppas hinna fram för avlivning innan han drunknar i sitt eget blod. Håkan sitter nedstänkt i duschen och bölar när vi åker.

På väg in i bilen känns det som om hostattackerna minskar och när vi är framme vid Bagis är katten ganska lugn. På grund av restriktionerna så får bara en medföljande komma med in så parkeringen utanför är full med folk som röker, vankar, degar i sina bilar och väntar, väntar, väntar.

Jag sällar mig till dem och Nova går in med katten.

De får träffa en sköterska som utför någon sorts triage på alla patienter - och eftersom jag är den som betalar notan kopplas jag upp via telefon.

"Hejhej, alla snabbvärden här ser bra ut, han är ju lite stel och så, men går nyfiket runt och luktar på grejer i undersökningsrummet. Min bedömning är att det här inte är akut och han kommer inte att få träffa någon veterinär på 4-5 timmar i alla fall. Vi är den enda nattöppna kliniken i hela mellansverige inatt, så kön är lång. Det kommer dessutom att kosta 4500:- bara att träffa honom, sedan tillkommer provtagningar."

"Öh, ok. Vi trodde nog att vi skulle in och avliva honom. Men du säger att han verkar må bra?"

"Ja, han är ju lite avmagrad, men han är ju gammal och så. Svårt att sia om vad som hänt och ni bör vara väldigt uppmärksamma på honom och gärna besöka en veterinär i veckan så fort som möjligt. Kom tillbaka bara om det brakar loss igen."

"Ok, tack."

Så vi packar in missen igen och åker hem till en mycket förvånad, och glad, husse.

På söndagen packar vi in hela familjen med katt och kattbur ifall han blir akut dålig medan visningen pågår. Helt surrealistiskt att folk ska gå och glo på mitt hus som jag typ inte längre vill sälja.

Det är många tillfällen senaste månaden som gjort en lätt illamående och denna dag är inget undantag.

Men katten lever fortfarande i alla fall!

Efter visningen tar jag några bilder på katten på den halvpimpade sängen. Jag skulle bädda den lite "härligt" hade jag tänkt, men jag sket i det och lade på vårt fula gamla överkast istället.

Tänker att om han dör senare under kvällen så kan det vara fint att ha kvar några bilder på honom.

Han börjar gå under tillnamnet "Walking dead" och vi känner oss alla lite som zombies.

Fler budskap från förr

Vissa budskap från det förflutna är ju roligare än andra. Till exempel de som påminner om ens tonårstid, för den lucköppningen tar ju nästan aldrig slut när den väl satt igång och på nåt sätt känner man sig yngre när man tänker tillbaka. På nåt sätt. Tror jag.

Andra budskap är inte lika fängslande.

Men här sänder man ju verkligen en tacksamhetens tanke till sig själv. Jag fattade ju att någon gång om 5-10 - eller tydligen 12 år - kommer jag att stå där och bara undra "VAD är det här?"

Nu vet jag ju =)

Budskapen från den här lådan är definitivt från tonåren. Min bästa kompis pappa var väldigt ordningsam, organiserade i lådor och märkte tydligt upp för framtida bruk.

När jag träffade Håkan blev jag ju typ släkt med Karin (och syster Eva, vars gamla spegel man kan se i övre högra hörnet).

När Lasse dog för några år hamnade några saker från hans förråd/garage hos Urban (Håkans pappa) som inte tyckte att han behövde allt (han har också ett välfyllt garage) så några lådor med verktyg och braatthasaker hamnade hos oss. För vi hade inte så fullt i vårt garage?

Jag tror nu inte att jag någonsin kommer att behöva dessa glödlampor eller säkringar som sannolikt passar en Volvo 240, men kan inte riktigt göra mig av med lådan i alla fall.

Än.

Nästa generation jobbar också på med sitt förflutna. Allt måste gås igenom, bearbetas, skickas vidare eller sparas.

Här pågår nog "bearbetning". Tempot är inte svindlande direkt =)

Kolla, några saker ska tydligen inte packas ned igen. Vad mycket plats vi ska spara!

Vissa saker vill man inte kasta, men när de håller på och upplöses i sina beståndsdelar är det ju knappast någon idé att behålla dem längre. En av mina absoluta favvoväskor. Adjö och tack för allt!

Dagarna går och slavarbetet består. Till slut kom Håkan hem och hjälpte till.

Alla dessa fynd!

Det hade varit roligt att föreviga alla konstiga grejer man hittar när man gräver ut platser som varit mer eller mindre orörda i minst fem år, men det kommer man ju inte ihåg och har heller inte tid med.

Men några bilder har det blivit!

Kolla en pensel som någon av hanterverkarna lade i en påse så att den inte skulle torka till dagen/veckan efter... 5 år var dock för lång tid.

Om man lyfter penseln följer muggen med. Det var säkert nåt bra i den, men nu är det soporna som gäller.

Kolla, både pensel och roller sitter i ihopkletat i en påse!

I en påse med elektronik fanns det saker som varit väldigt "i teknikens framkant" när de införskaffades. Så känns det inte längre. I en låda fanns det ännu mer konstig elektronik, men då var tydligen inte kameran framme.

Den här har ju dock varit saknad! Undrar hur den hamnade i garaget? Men, tekniken har kanske sprungit ifrån den också?

Vi har skickat många bilder till Håkan på Fårö. Vad är det här? Ska vi verkligen ha det kvar?
De flesta lite torrare än den här som tagen en lördagkväll. Vi har tagit varsin drink med vodka och redbull för att vara glada och kunna jobba länge.

Det visade sig vara ett golvläggningsverktyg som tydligen skulle sparas.

Medans vi jobbar på i garaget är rådjuren och förstör i vår "odling". Den kom ju av sig lite och här har vi bara kastat ned lite överblivet ihop med nyköpta smultron och lavendel. De åt ju förstås lavendeln och fullkomligt rensade smultronen. Slet upp den nyplanterade kärleksörten med rötterna.

Resten var tydligen inte gott.

Nu när jag börjar ha koll på var saker och ting finns var det en smal sak att göra en liten säkerhetsbur till smultronen.

Fler saker man trodde var borta. Min pappa har gjort den kniven till mig. Jag tillverkade också en egen kniv med renhornsskaft, i ungefär samma veva, men den verkar ordentligt försvunnen. Roligt ändå att vissa saker dyker upp igen.

Att den här fanns kvar kändes extremt otippat, men beror förmodligen på att den tar så väldigt lite plats pga jättetunn. Den får vara kvar ett tag till. Är den från slutet på 80 eller början på 90-talet? Svårt att minnas. De hade i alla fall börjat göra fler nedfarter på berget då. Från början fanns det ju bara en. Som var svart upptill. Lite bökigt att lära sig åka skidor där, men det gick =)

Hej och hå, vi kämpar på!

Dagarna flyter ihop och man håller på så länge man orkar varje dag. På vardagar blir det ett par, tre-fyra timmar efter arbete och mat. Mycket snabbmat och lättlagat just nu =)
Det får inte onödig tid att hålla sig vid liv!

Fotografens bilder på baren/festlokalen. Tyvärr kunde ju inte heller dessa bilder användas i annonsen. Det får bli en glad överraskning för dem som kommer på visningen, bara.

Fynd man gör bland bråten. Den här kan man säkert skänka bort via marketplace om inte annat. Allt för att frambringa lite ren golvyta. Provar på min egen fb först så mina kompisar får första tjing.

Lyckas =) Blir också av med några musikgrejor i samma veva.

När allt ska stuvas så yteffektivt som möjligt kan man inte alltid packa logiskt. Försöker med lite foton och nummersystem hålla lite koll på var vissa grejer hamnar.

Det där bordet som stod mitt på golvet fullt med bråte blir till slut tömt. Jag köpte det på blocket för några månader till ett förvaringsprojekt i badrummet. Det går ju kanske över nu när vi ska flytta?
När vi hämtade bordet påstod föregående ägare att det var omöjligt att demontera. De hade försökt. Vi fick bära det i ett stycke genom deras hus. Utmanande!

Här ovan ser man dock bevis på att det inte var omöjligt att demontera. Om man tar det lugnt och logiskt så kan det gå. jag och 18-åringen jobbar oftast väldigt bra ihop.

Någonstans i villervallan är det också Kristi flygare = extra tid för arbete. Det börjar också dra ihop sig till visning av gården och vi påbörjar en lista till vår utsände spanare.

All work and no play

Ja, efter skolan på fredagseftermiddagen, tvingade jag Nova att börja gå igenom gamla kartonger med barnkläder och leksaker som jag inte riktigt sorterat igenom när hon växt ur/tröttnat. Eftersom jag hade plats att "bara ställa dem så länge". Man funkar ju så.

Hade ju gett bort lite, sålt lite, men det mesta blev liggande i kartonger och påsar.

Det finns fördelar med det, inser jag nu. Hon får sortera själv och spara det HON vill ha kvar. Jag slipper ansvaret för att ha sparat/kastat fel!

Nackdelen med det upplägget är att hon har svårt att skiljas från saker =). Men, hon kämpar på. Skulle det här sluta med att vi säljer huset för att kunna köpa gården och ändå inte lyckas kanske vi måste flytta till nåt mindre. De flesta hus har inte så mycket förvaringsyta som vi har. Alla förstår att vi då kanske måste sortera allt IGEN.

När jag också jobbat klart lagade vi mat. Någon gjorde egen majonnäs. 

"Om man skulle råka köpa en gård och skaffa höns måste man ju använda äggen till nåt. Jag vill lära mig göra majonnäs."

Herregud vad trötta VI blev i armarna av det. För jag fick ju hjälpa till. Tyvärr fick inte resultatet bästa betyg heller. För mycket vitvinsvinägersmak tyckte stämman. Nytt recept och nya tag. När krampen i armen lagt sig om ett par veckor.

Efter maten började vi med garaget som lite olyckligt blivit dumpningsplats för allt möjligt under en tid.

När vi t ex ett par veckor tidigare försökte tömma gäststugan för att någon skulle kunna flytta in där.

Vi kände att mycket vore vunnet inför en visning bara av att vi travade saker bättre.

 

 Bilder från fotografen. Vi la INTE ut de här i annonsen.

Men för att kunna trava bättre måste man frigöra golvyta att trava på. Men vi bestämde också att vi skulle gå igenom typ allt och sortera i spara/slänga/loppis. Om vi köper en gård har vi gott om plats att ha loppis på =)

Det kan ju rentav bli en affärsidé för framtida bruk. Vi vill ju nåt med hela det här projektet. Nova vill skaffa djur, jag vill lära mig om 1800-tals-hus. Håkan vill bo på Fårö. Ett sätt att delfinansiera skulle kunna vara typ fikochbutik i ladan för folk i omlopp i området. Vilket är jättemånga på sommaren.

Vi jobbade på, timme ut och timme in. Nova försökte tömma arbetsbänken på verktyg, skruvar, muttrar, järngrejer, trägrejer och annat skräp som bara hamnat på hög på bänken. När väl förfallet inletts går det ju fort till att bli helt oöverblickbart.

Jag försökte tömma ett bord som stod mitt på golvet från saker (från gäststugan mest) så att man kan flytta det. Kanske t o m demontera det så att det tar mindre plats.

Vi jobbade från 8-9 på mornarna till efter 12 på nätterna. Framemot söndag så hade vi kommit en bit i alla fall. 

Sen då?

Livet går vidare.

Håkan åkte till Fårö för att distansjobba, semestra och gå på visning av "objektet".

Jag fick väl någon vilokväll efter uttömningen inför fotografering, men det är ju en visning i antågande så man får ju inte slappna av allt för mycket.

Torsdag morgon, det är bara jag och djuren hemma (katten och ökenråttorna), solen lyser och man strosar mot badrummet.

Varför, varför kan han inte kräkas på laminatgolvet istället?

- För att det stänker upp på tassarna på ett obehagligt sätt som man slipper om man kräks på mjukare underlag...

Man önskar ju verkligen att någon annan var hemma och kunde ta hand om det där, men uppenbart kan man inte både få vara ensam hemma och slippa kattkräks. Den helt unika dubbleringen måste ju förevigas och skickas till alla andra i familjen så att de förstår vilket ansvar jag får ta nu när de är borta - och hur synd det är om mig.

Men de fattar ju inget =)

Runt lunch sprids nyheten att min åldersgrupp ska kunna boka vaccinering. Febrilt nedladdande av appar och svar på konstiga frågor vidtar, efter att ha blivit utkastad örtitre gånger ur appen och hugg på tider som inte längre är lediga, lyckas jag till slut!

Skönt att komma igång med detta, nu kanske sommaren kan bli lite mindre anspänd.

Framåt kvällen visar det sig att junioren bara har digitala lektioner på fredagen och jag kastar mig i bilen för att åka och hämta henne. Hellre få det gjort sent torsdag och slippa på fredagen.

Det blir ju då fler timmar tillgängliga för två personer att städa garaget (vi hade bestämt att börja med garaget för att sedan kunna tömma andra ytor genom att ställa saker därifrån i garaget).

När jag efter ett tag upptäckte att jag var tvungen att tanka så fick jag anledning att fundera över vissa livsval.

Varför satte jag mig i bilen i pyjamasbyxor och foppatofflor, t ex?

Fotodagen

Jag mötte fotodagen lätt illamående, både av anspänning och sömnbrist. Och skam. Att det inte är bättre liksom. Men vi har gjort allt vi orkat. Jag städade inne i huset till ett inatt och småpysslade under lunchen, och eftermiddagsfikat, och efter arbetstid, tills fotografen kom. Strax innan regnet.

Han hann få lite utomhusfoton innan det släppte loss. Sedan var det ju en fars om vad som skulle vara med på bild. (ledtråd: det som inte är med här, kommer kanske inte att vara med i annonsen heller initialt - lilla garaget, stora garaget, baren, gäststugan, övervåningen.)

Ni få som varit här nyligen vet ju att det kanske inte såg ut riktigt såhär nyss. Tog några bilder efter att fotografen lämnat.

Vardagsrummet - det brukar vara ett smärre berg av hemlösa saker i fruktskålen, några andra bra-att-ha-saker bredvid den. När fotografen jobbade hade jag också ställt in ett par av växterna i den bortre änden inuti skåpet - allt för att göra intrycket "luftigare". Jag tog ut dem så snart han försvunnit, för om det inte blivit gjort med en gång hade de antagligen blivit kvar i skåpet tills döden inträtt.

Deras död, eller min, båda lika troliga.

Styling är viktigt har jag hört, därför ligger filten lite käckt på soffans armstöd. Eller är det för att dölja att katten försökt göra en jättestor "tassle" av soffkudden och armstödet?

Badrummet är ju husets pärla även till vardags, eftersom det är färdigtbyggt till skillnad från mycket annat och dessutom fint där, vill man ju gärna att det ska förbli så.

Ja, puts och ordning - nästan som vanligt.

Köket - att köksbordet är såhär tomt händer inte jämt. Vi hade också tänkt bära ut soffan för att öppna upp lite. Den hamnade framför fönstret pga platsbrist för ett par år sedan. Meen, det hanns inte med.

Jag glesade dock ut lite på hyllorna över diskbänken.

Fotografen tyckte att det nästan såg ut som en trendrestaurang i köket - synliga ventilationsrör och ljusslinga. Ultrahippt. Säker på att min utglesning hjälpte till att sätta känslan.

Nä. Nu var jag ironisk.

Såhär luftigt i delen med klädstången kan i alla fall inte jag minnas när det senast var. Man får passa på att njuta.

Och bänken ser ju nästan lite väl steril ut...

Vart har alla saker tagit vägen?

Aha, i teknikrummet! Dvs där elcentral, ventilation och fibercentral finns.

Där kan de verkligen inte stanna till visningen i alla fall.

När det närmade sig läggdags upptäckte jag att sakerna i hyllan i badrummet tydligen stått otroligt fel sedan städerskan dammade hyllan i fredags. VARFÖR såg jag inte det INNAN fotografen kom.

För att jag varit fullkomligt uppslukad av allt fix från tidig morgon till sen kväll alla dagar sedan vi bestämt att gå vidare med detta psykfallsprojekt, förstås =)

Men nu kommer min hylla att ligga på internet HELT i oordning. Jag dör av skam.

Apropå psykfall.

Gonatt!

Valborgshelg

Så fort vi bestämt att gå vidare med denna heelt sjuka idé så vidtog ju febril aktivitet. Det är ju verkligen pengaförstöring  att sälja mitt i renoveringen, men folk har väl gjort det förr och överlevt, så vi får väl se vad som händer =)

Men, hade vi vetat att det här objektet faktiskt skulle komma ut på marknaden så hade vi kanske prioriterat våra två-tre senaste år annorlunda. 

Valborgsmässoafton tillbringades med att släpa runt bråte på gården, elda en del av det och äta grillat i värmen från tunnan. 

Lade också ut studsmattan som bortskänkes på fb fredag kväll. Studsmattan ihop med grushögen som lastbilschaffisen lade av på fel ställe för ett par år sedan är ett par av anledningarna till att planen precis framför garaget är helt igenväxt. Lathet och ointresse kan ju också ha spelat in.

Men så länge vi körde bilarna hela vägen fram växte det inte igen på samma sätt.

Studsmattan hämtades under lördagen.

Jag fortsatte också med mitt projekt "odla i trädgården och kamouflera reningsverket". Kändes lite sådär att jag dragit igång det, men bäst att inte lämna halvtaffligt inför visningen. Ovan ser vi "återvunnen gräsmatta lagd som pussel på nygjord kulle".

Vi slavade på så mycket vi orkade hela helgen samt måndag kväll/natt. Puh!