En perfekt dag...

...hade jag igår. Observera att detta inlägg KAN innehålla ironier.
Inledningsvis så kom jag, till skillnad från dagen innan, i god tid till min kurs i förhandlingsteknik. Trafiksituationen kan uppenbarligen variera väldigt från dag till dag. Haninge - Ulvsunda, tisdag, 1h20min.
Haninge - Ulvsunda, onsdag, 35 min.
Kursen är ganska tuff men oerhört intressant och givande. Under dagen bestämde jag med mina kollegor att mina mässkläder för Bilsalongen, som är hos skräddaren, skall transporteras till Berns till kvällen där vi skall ses för WTCC warm-up som Eurosport håller i. Rickard Rydell skall intervjuas, tävlingsbilen visas upp, och man får antagligen någon mikroskopisk plockmat och öl om man inte kör bil. Självklart vill vi inte missa det.
Fast det börjar 17.00.
Min kurs slutar 17.00.
Sedan slutar det 19.00.
Årsmötet i vår vägsamfällighetsförening börjar visst 19.00...
Nåja, det löser sig väl på något sätt.
Nu MÅSTE jag ju hämta kläderna där. Den uppmärksamme läsaren har redan listat ut att det där med kläderna mest är en ursäkt för att vara tvungen att åka dit.
Styrelsekollegorna låter lite tveksamma när jag presenterar planen för dem och jag lovar dyrt och heligt att min snälle make i god tid innan mötet skall komma med kaffetermos, koppar, skedar, socker, te och kakor och annat krafs som på något outgrundligt sätt hamnat på min lott. (Jag är visst den enda kvinnan i styrelsen.)
Detta, eftersom jag själv inte längre har några som helst ambitioner att komma i god tid till DET mötet. I tid möjligen, men inte i god tid.

Efter en massa stressande telefonsamtal fram och tillbaka är strategin klar. Om vi slutar lite innan fem på kursen och jag vet precis hur jag skall åka kanske jag hinner innan halv sex till warmup'en och sedan kan jag stanna där till nästan halv sju och insupa atmosfären, hämta kläderna (viktigt, trots allt) och ändå hinna hem till byn innan sju. Det SKA gå.

Sista övningen under eftermiddagen är en plågsam sådan - jag skall föreställa en försäljare som säljer något osäljbart. Mintkaffe.

Jag är ju ingen försäljartyp precis och kan inget om kaffe, självklart är det bara en övning men jag mår verkligen dåligt av att inte behärska vare sig ämnet eller tekniken och blir helt svettig. Men är faktiskt någorlunda nöjd ändå när förhandlingarna är klara. Lite speedad dock :-)

Nu börjar jag ju ligga i startgroparna för racerkörningen in till stan också och tittar oavbrutet på klockan.

Springer ned till receptionen och ber om en vägbeskrivning från Ulvsunda slott in till Berns. De lovar att skriva ut den och lägga den till mig.

Redovisning vidtar: Vi var sex stycken som gjorde samma övning och jag får ut näst minst pengar :-)

Nåja, jag skall ju inte bli säljare så det gör väl inget.

Sju ÖVER fem är vi klara. Tackohej! I receptionen ligger ingen vägbeskriving. "De verkar ha tagit bort den funktionen på Eniro". Jag undervisar tjejen i receptionen lite och får till slut min vägbeskriving.

Kastar mig i bilen.

Åker in till stan - gissar på nåt konstigt sätt alldeles rätt i de korsningar där jag är osäker och parkerar i ett P-garage vid Gallerian. Det blir en bit att gå men hellre det än att inte hitta någon parkering närmare Berns.

Kommer ut ur garaget. Det regnar. Jippi.

Vet inte vart jag är eftersom jag kom upp på ett helt annat ställe än jag körde in.

Ser en kyrka som jag inte känner till. Passerar den. Kommer ut i Kungträdgården - ilar förbi Café Opera och chansar på att gå rakt upp och ta en väg jag aldrig gått till Berns.

Har tur och kommer rakt på. Jättenöjd. Där sparade jag massor av tid. Klockan är bara halv sex. Perfekt!

Tyvärr hittar jag inga bilar och inga större folksamlingar där inne.

Försöker ringa kollegan som skall ha med mina kläder - inget svar - han hör väl inte mobilen. Suck.

Lånar Berns toalett. Tar några djupa andetag och tittar på min regnvåta uppenbarelse och känner att det verkligen inte var värt all denna stress. Jag skulle ha struntat i det och åkt direkt till vägsamfällighetsmötet.

Ringer en annan kollega som oväntat svarar. Det är ju på Café Opera allting är - någon har sagt fel till mig eller också har jag hört fel. Jaja, nu vet jag ju vart jag ska i alla fall.

Rusar tillbaka till Kungsan - och titta där! Där står det en blå och gul Leon utanför Café Opera.

Synd att jag inte vred på huvudet och tittade 10 meter åt sidan när jag passerade förra gången - det hade ju sparat 15-20 minuter åtminstone :-)

Ilar in och finns helt otippat med på listan över inbjudna (hade INTE förvånat mig om det blivit problem där) och får en liten numrerad plastflärp, två ölbiljetter och någon sorts Eurosportinfo.

Kommer in där informationen hålls och den har nyss börjat och Rickard har inte pratat ännu.

Timingen är inte helt katastrofal alltså.

Tilltuggen ser små och räk/fisk/skaldjursbetonade ut och ratas följdaktligen.

Efter lite intervjuande och annat så lottas en resa till höstens WTCC-tävling i Valencia ut.

Jag vinner förstås inte :-)

Sedan är det mingel. Jag tar en cola. Jippi.

Kollegan undrar om vi skall gå fram och försöka byta några ord med Rickard - men jag förebär allmän stresskollaps som skäl för att slippa. Det känns FÖR jobbigt just då.

Tidpunkten då min bil förvandlas till en pumpa har plötsligt inträtt.

Jag rusar mot garderoben. Kollegan påminner om kläderna. Tur.

Jag får mina kläder han får min kvarvarande ölbiljett.

Jag sprintar mot Galleriangaraget. Hade kommit ihåg att noga memorera vart bilen stod. Bra.

Tyvärr hittar jag inte bilnycklarna trots aggressivt rotande i väskans alla fack. Mindre bra.
Varför har jag så mycket saker i väskan?

Skulle behöva lägga ifrån mig allt och tömma väskan systematiskt. Men bilen är jättesmutsig och golvet i garaget smutsigt, vått och fullt med vattenpölar. Ställer mot bättre vetande till slut väskan på golvet i alla fall. Håller upp kläderna med vänster hand och tömmer väskan med höger. Lägger alla saker i en hög på golvet så att bara det underst blir smutsigt.

Hittar bilnycklarna.

Centrallåset funkar inte.

Skriker åt nyckelknippan.
Funkar inte för det.

Knackar den i golvet.

Den tar reson och låser upp bilen.

Jag kastar in grejorna och åker bara fel en gång på väg ut ur garaget.

När jag befinner mig på Centralbron börjar det kännas som om jag kommer att hinna.

Andas så djupt det går.

Sladdar in utanför möteslokalen 1 minut över sju. Hoppar ur bilen. Landar i en vattenpöl.

Rycker åt mig väskan som fastnar runt handbromsen.

Får loss den, hänger den över axeln, sträcker mig för att stänga dörren, upptäcker att väskan visst var uppochner och väldigt öppen också. Det mesta innehållet landar i vattenpölen.

Fnissar hysteriskt.

Träder in på mötet med all värdighet jag kan uppbringa, ingen verkar upprörd. Jag kommer inte ens sist. Trycker i mig två Ballerina och en kopp te till kvällsmat.

Mötet är en historia för sig - som jag inte tänker redogöra fullt ut för här. Ni anar inte hur oense folk kan vara om småsaker i en liten by som vår.
Men jag släpper det denna gång - jag orkar inte mer nu.
Jag är fortfarande stressad sedan igår :-)
Kram //Anna