...grodätarnas huvudstad...
Jag har ju haft en liten internetsvacka nu ett tag men känner att jag snart inte kan behärska mig från att babbla lite igen och vill ju gärna dela med mig av mina små intryck av Paris medan jag minns någonting alls.
Jag bakdaterar inlägget så det hamnar ungefär när jag kom hem och borde ha skrivit det :-)
Jag har aldrig varit i Paris förut men har gjort ett antal resor genom Frankrike för att färja till England. Man kan väl säga som så att jag har en hel del intesåsmickrande fördomar mot fransmän så det var inte med odelad glädje som jag anträdde resan till den franska huvudstaden.
Anledningen till resan var att i studiesyfte närvara vid FIA Dragracing Comissions möte och jag reste tillsammans med den svenske representanten.
Vi lättade från Skavsta där jag för övrigt blev tagen i säkerhetskontrollen för att försöka smuggla ombord en swiss army knife i min handväska. Oavsiktligt faktiskt! Jag visste inte att den låg i väskan. Som tur var kunde man få deponera den i kiosken (10:-) och hämta den när man kom hem - alternativet var att kasta den - och det hade jag ingen lust med.
När terroristhandlingarna var omöjliggjorda fick jag helt enkelt bara ta det lugnt på flyget och läsa, slumra och äta medhavd kexchoklad för näring och styrka.
Av någon outgrundlig anledning flög även Mats Sundin med Ryan Air till Paris och blev vederbörligen antastad av diverse fans utan hyfs och vett medan vi väntade på bagaget. Jag varken fotade eller frågade efter autograf alltså :-)
Hans väskor kom först. Det måste ha varit planerat för att han skulle slippa därifrån så fort som möjligt. Jag gissar att han skulle på Champions leaguefinalen mellan Arsenal och Barcelona - och det var det ganska många andra resenärer som skulle också.
Av någon sjuk anledning som jag knappt minns läste jag franska på högstadiet. Jag minns
verkligen inte mycket av det men hade i alla fall nytta av vanan vid uttalet när vi skulle åka metron, på väg från flygplatsen till hotellet, eftersom det man läser på stationsöversikten inte har mycket gemensamt med det som kommer ur högtalarna - mitt resesällskap var tacksamt när jag kunde dechiffrera rotvälskan och konfirmera att vi hamnat åt rätt håll på rätt spår.
Da Vincikoden skulle ha biopremiär när vi var där - det syntes. Gigantiska reklamtavlor överallt och så denna, i mina ögon, ovanliga reklamplats.
När vi hittat hotellet nära Madeleinemonumentet gav vi oss snabbt ut på byn då vi bara hade denna eftermiddag/kväll ledig för shopping och turistande.
Efter ett tag insåg vi att vi var alldeles för håglösa för att få något utbyte av någonting och bestämde oss för att käka. Vi bara tog ett ställe i högen och fnissade glatt åt menyn som bl a innehöll tartarbiff. Inte troligt att man ville ha det i den värmen - det är inte bara motbjudande, man blir säkert magsjuk också.
Vi valde istället husets hamburgare och jag beställde cider (dricker inte vin och tål inte öl - får ont i huvudet av 1!) - den var ju sur, torr och äcklig så det förslog, men det var ju bara att hålla god min och dricka för den var dyr som guld.
Sedan kom våra hamburgare.
De var ju "hemgjorda" på restaurangen förstås. Jätteschyssta tillbehör med stekt/friterad potatis och fina grönsaker och god sås. Men...
...de var ju knappt stekta :-)
Där fick vi för att vi skrattade åt tartarbiffarna och så fick vi i princip in just det. Behöver jag nämna att jag blev lite orolig i magen sedan?
Efter maten fick vi nya krafter och drog oss upp mot Sacre Coeur, vi gick uppför trapporna istället för att ta banan och just när vi tog de sista trappstegen alldeles flämtande kom det en kille springande uppför och studsade upp bredvid oss och vände och sprang ned igen - vi utbytte blickar och kände oss fåniga, feta och otränade.
Snabb runda inne i SC och sedan liten promenad i konstnärskvarteren och vidare nedåt staden, planen är att gå hela vägen till Seine och titta på stan på vägen.
Jag inser efter ett tag att mitt sällskap har bråttom hela tiden så man hinner ju egentligen inte se någonting och inte fota ett jota.
Jag får väl åka till Paris igen om jag skall få se mig om ordentligt. Efter ett tag ringer en "kollega" som också anlänt från Finland och vi bestämmer att mötas vid Notre Dame och går till närmaste Metro. När vi kommer ned till ND tar vi en runda i restaurangkvarteren där och det är fotbollsfans överallt. Till slut hittar vi en krog där de inte har TV och där är det lugnt :-)
Vi dricker mer okristligt dyra öl och drinkar och småpratar medan vi läser av hur det går i matchen genom att titta på folket på krogen bredvid. Tillslut gör ju Arsenal mål i alla fall. Ett femtiotal polisbilar passerar förbi - de skall förmodligen till arenan.
På väg tillbaka till hotellet tar jag denna strax innan det börjar regna.
Dagen efter har vi ett informellt möte inför det formella mötet som är dagen efter det :-)
På kvällen ses vi ett gäng på vårt hotell och småpratar lite i baren innan vi tar metron ned till samma kvarter som kvällen innan för att möta upp några andra där.
Diskussionerna i gruppen huruvida vi skall nyttja boskapsfärdmedel eller ta en taxi debatteras, metron supportas ivrigt av Australiensaren med starkt motstånd av den tyske delegaten.
Vi väljer till slut metron. När den sedan blir strömlös och stannar i underjorden så utbryter livliga diskussioner :-) men till slut kommer vi fram.
Restaurangen för kvällen har inte cider och mot bättre vetande tar jag en öl.
Bilden är tagen på gatan utanför när vi är på väg därifrån. Jag minns att jag ringde hem för att kolla reslutaten i hockey-VM som inte hade någon tung fransk bevakning.
Sverige hade i alla fall gått vidare :-)
Då vi inte ville sitta fast i metron igen promenerade vi lugnt, och långt, längs Seine genom Paris och stannade för proviantering på nåt krogaktig - drinkutbudet var begränsat och jag tog en Smirnoff ICE till slut.
Den kostade 100 spänn minns jag!
(Prismässigt tyckte jag att restaurangmaten var något billigare än hemma, priserna i butiker som var direkt jämförbara (H&M) var något lägre men dyra skor var dyra och designerkläder kostar mängder :-) Jag handlade inte med mig någonting från Paris!)
När vi passerade Place de la Concorde vid midnatt hade Eiffeltornet ett laserutbrott.
På det officiella mötet bestämdes det att man skulle bilda en kommitté för det Europeiska mästerskapet som lämpligen kunde ha sitt första möte dagen efter - dvs samma dag som man skulle åka hem. Därmed förseglades den allra sista chansen att få strosa i lugn och ro och göra det man ville i någon timma :-)
Efter det officiella mötet träffades återigen majoriteten av delegaterna på vårt hotell - men eftsom ingen vågade insistera på metron gick vi till en närbelägen pizzeria.
Där kom plötsligt en snubbe med Robin Hood-liknande utstyrsel och en gitarr in och började sjunga vid borden. Vi stönande unisont.
Men, han var faktiskt rätt rolig. Han hade all världens flaggor klistrade på gitarren, så fick man peka på vilken som passade och sedan rabblade han lite fraser, kändisar, kända företag och sjöng en snutt, med egen text på aktuellt språk, av någon känd sång.
Just vårat sällskap tog ju en stund att ta sig igenom. Jag minns inte mycket men när vi pekade på svenska flaggan tjoade han om IKEA och Abba och sjöng en egen text till "Dancing Queen" i alla fall. Det var hysteriskt roligt då och han fick skapligt med dricks. Tror han lever gott på det där - vi såg honom inte mer så han går väl runt på så många ställen han hinner och cashar in. Men, vilket jobb att lära sig allt detta, och få till allt med texter och information. Sjukt mycket jobb i uppstarten...
Hemresan efter det allra sista mötet gick bra och det var otroligt skönt att landa i Sverige igen.
Nu har det tagit mig flera dagar att skriva detta inlägg. Jag är sjukt trött jämt. Idag (15/6) har jag bokat tid hos företagshälsovården för undersökning.
Har tänkt att skriva ett något mer aktuellt inlägg snart men om inte så vet ni varför.
Kram //Anna
Ja, eller hur? Världens naturligaste leende...
