Mellantid

Vi letar nytt boende, sörjer det vi sålt och försöker samtidigt ta vara på dagarna och det vi gillat med att bo där.

Pioner

Slappar en hel del i poolen.

Sitter på trappen och småpratar. Om flytt, odlingen som inte riktigt blev som tänkt och tankarna om varför andninsgpaus är bra och andningsuppehåll är dåligt. Någon?

Spindeln kämpar också på.

Och katten. Tunnare och tunnare. Men nu ska han snart få åka till landet med husse en vecka före resten av familjen. 

Skalbaggar och pioner.

Och mer pioner. Och rosor.

Dikesslåtter. Världens happening =)

Dygnsmätning av blodtrycket. Tydligen har jag riskabelt högt blodtryck.

Jag är inte helt förvånad...

Midsommar

Nä, nu var det dags för en visningsfri helg och lite socialt umgänge.

Väldigt skönt med lite miljöombyte. Och få träffa människor man inte bor ihop med dagligen!

På förmiddagen irrades det runt i huset och packades diverse. Kändes stirrigt när jag skulle packa ett par handdukar =)

Jag skickade skål och grattis till ett födelsedagsbarn som bor i en annan del av Sverige. Några skålar till blev det väl. Och lite visor. Och mat. En massa mat.

Sedan hängde vi upp våra bostäder.

Om man snarkar får man sova på andra sidan ängen, det är sedan gammalt. Det skulle också badas och stimmas.

Sedan blev det lite lekar. Först via telefonen, som jag aldrig lyckades ansluta med, men vi skrattade glatt åt de som lyckades. Och sedan traditionella lagtävlingar. De kan jag snabbt sammanfatta med att jag är ganska dålig på att kasta bollar i hink, men rätt bra på att vika pappersplan.

Vi hann också med tipspromenad, mera mat, prat och umgänge. Härlig dag och kväll!

Frukost dagen efter.

En fembent slända var väldigt ogenerad.

Skönt med ett litet andningshål, nu väntar nya visningsutmaningar! Ska vi hitta någonstans att bo eller måste vi flytta till Fårö i höst i alla fall, fast för bo i fårstallet istället för på en gård?

Mellan hopp och förtvivlan

Till slut var det visning på det där huset som Nova och jag hoppades lite på.

(Jag kompletterar med bilder från prospektet om/när jag hittar det.)

På bilderna såg det lagom stort och ganska fräscht ut. Fin trädgård som är tillräckligt stor för att rymma åtminstone höns och kanske ett par getter. Fin utsikt över hagar och lite träd. Ett utekök, ett växthus och ett ganska stort garage, minsann. (Inte som det vi ska lämna förstås, men ändå anständigt)

Utgångspris 5 miljoner. 

På visningen blev vi positivt överraskade av att Håkan verkade tycka att det var tänkbart att bo där. Mindre positivt med visningen var att alla andra spekulanter såg så nöjda och glada ut.

Vi funderade på om vi skulle smyga in på visning 2 och försöka sprida dålig stämning och misstankar om byggproblem... men det gjorde vi såklart inte.

Vi är ju präktiga mesar.

Så fort visning nummer 2 var klar började budplingandet i telefonen. Det var ihärdigt men väldigt låga höjningar. 10 000 i taget, typ. Någon kanske höjde med 40 000 någon gång. Men det var några stycken som engagerade sig så det tuggade på. Vi tänkte att det inte var någon idé att blanda sig i förrän runt 6 mille, för innan det skulle det nog inte stoppa.

Morgonen efter kom något bud tidigt och sedan var det lugnt ganska länge. Kanske började de hittills aktiva budgivarna nå sina gränser? Man hoppas ju alltid =)

Jag började fundera på om det var dags att prova att höja med ett par hundra tusen för att se vad som hände då. Lagom som jag skulle kolla med Håkan så gjorde någon annan "ny" budgivare just detta, och det utlöste en svärm andra nya budgivare med lite mer ekonomiska muskler än de från kvällen innan.

I rask takt steg buden förbi en nivå som vi kände inte var försvarbar. Vi hade väl råd med lite mer, men tänk om man måste sälja inom nåt år och inte får tillbaka pengarna? Det är jävligt ångestframkallande att leta bostad i en prispeak.

Vi hade under de här veckorna nämligen konstaterat att vi hade så olika önskningar runt detta med boendet att vi kanske rentav skulle bo på olika ställen. Vi som alltid tyckt lika om allt viktigt var plötsligt verkligen inte överens.

Huset slutade på 7 mille. Blä.

Där ska vi tydligen inte bo.

Långsamt farväl - och mer visningar!

Titta! Nu blommar hela rhododendronbusken under sovrumsfönstret. Åh!

Det finns fler sådana som blommar nu. Poolen kommer man ju inte heller att sakna... suck.

Eller garaget, eller gäststugan, eller min 50-årspresent - altanen.

Eller mina pioner.

Nä, nu måste jag fokusera på lite andra saker =)

Lägenhetsvisning i Stureby. 

Eller i Bandhagen? Bättre träd utanför den här. Fast på andra sidan huset =)

Lägenheten kändes ganska najs, men vi väntar lite på det där huset... och vill inte riktigt ge oss in i budgivning innan. Och den här klappade de över på ett par dagar bara. Bråttom, bråttom.

Framför allt har mäklarna väldigt bråttom.

Vi bokade in oss på visning nr 2 av ett radhus i trakten mellan Hökarängen och Farsta. Samma dag som visningen skulle ske. Detta för att en visning av ett annat hus vi  prioriterat högre ställdes in pga sålt innan visning. 15 minuter senare ringer mäklaren och frågar om vi vill köpa huset?

"Svårt att veta innan vi sett det i verkligheten?"

"Ja, vi ska skriva på det imorgon med en annan spekulant så ni måste bestämma er idag om ni vill ha det" säger mäklaren lite uppskruvat.

"Oookej." Det hela känns väldigt hetsigt och kanske inte helt seriöst.

"Ja, vill ni verkligen komma på visning idag? Det är bara ni som är inbokade på den." Mäklaren låter inte som att han vill att vi ska komma.

"Nej, vet du vad, det känns som om vi struntar i det."

Katten är fortfarande vid liv. Men har kanske tunnat ut ännu lite mer?

Novas gnagare. Det är sällan man lyckas fota dem genom glaset utan en massa irriterande speglingar, men tydligen händer det ibland.

Mer visninsgplanering. Det gäller ju att hitta visningar som passar ihop och sedan få en slot-tid som funkar så man hinner emellan. Lite extra körigt såhär i pandemitider.

Och apropå pandemi så fick jag min andra spruta i Centrumkyrkan i Farsta. 15-minutaren efteråt kändes extra vilsam.

 

Här är vi på lägenhetsvisning i en lägenhet med källare. I Björkhagen. De hade en annorlunda förvaringslösning. Den här lägenheten ville Håkan inte ha. 

Den var skitstor och inte sönderrenoverad - jag gillar sånt.

Har insett att jag gillar de 50-talsish lägenheterna som de renoverat lite varsamt eller inte alls. Där de blåst ut allt och ersatt med supermodernt... hu!

En kväll hittade jag också en snigel i trädgården. Den såg misstänkt ut som en mördarsnigel. Jag försökte förtvivlat läsa på så jag inte dödade någon stackars skogssnigel av misstag.

Skogssnigel svart, mördarsnigel brun? Njaa, så enkelt var det inte heller. Det finns bruna skogssniglar och nästan svarta mördarsniglar.

Andningshålet fram, skogssnigel, andningshålet bak, mördarsnigel? Jamen, typ mitt på sitter det ju! Vafan.

Den fick löpa.

Dagen efter fortsatte jag att googla och hittade en text där det stod något i stil med: "Skogssnigeln är oftast ensam medan mördarsniglarna mera kommer i grupp. Hittar du mer än en snigel på en mindre yta så är det med största sannolikhet mördarsniglar du har."

Kollade såklart utbudet i trädgården på kvällen:

Ja, vad tror ni? =)

De blev fler och fler för varje dag och trots att jag var lite frestad att strunta i det, jag ska ju ändå flytta... så har jag kämpat på med plock, klipp, plock, klipp, plock, klipp.

Uähhh, så äckligt och tråkigt det är.

BLÄ!

Hoppas på bra karma pga detta nu.

Visningshets!

 Lördag, och bara en visning på hela dagen!

Fint väder också! Jag tar lite nostalgibilder. Så jag har något kvar för minnet sedan =)

Alltså, fyfan vad hårt Nova och jag jobbade i påskas med den där stensättningen med små pallkragsodlingslådor på. Och förra vårens projekt vid garaget... lite deppigt känns det att lämna det.

Men sedan var det dags att bege sig till någon slags tidskapsel vid Skärmarbrink.

Utsidan är väl kanske inte så munter, men läget! Det är ju asnära om man vill gå på lite fotboll. Sen. När man får igen, alltså =)

De hade en gammal hederlig piskställning.

Lite annorlunda styling i denna lägenhet. Som egentligen var två lägenheter. 2+1, där man gjort tvättstuga av ettans kokvrå. Risk för spekulationsspekulanter alltså =)

Fin schackklocka som ledde till engagerad diskussion om Queens Gambit med mäklaren =)

Utsikten.

Grönt, mest träd - check.

Inte något grannhus för nära - check.

Blicken kan lätt försvinna i fjärran - check.

Full pott på den.

Dock var båda (en till varje lägenhet) balkongerna i norrläge och ganska små. Inte perfekt för odling. Lägenheten var verkligen inte renoverad, men hade viss potential. Beroende på hur budgivningen utvecklar sig...

Söndagen och måndagen var lite mer uppbokad:

Vi har nog i princip övergett Södermalm. Vi måste behålla minst en bil och det känns extra dyrt och bökigt att ha bil där. Vi har också mer och mer växlat över till stora treor istället för fyror. Det får bli arbetsplats där den får plats istället för ett "arbetsrum". Ska man ha en fyra blir rummen oftast så små.

Några saker har alltså utkristalliserat sig i vårt famlande i alla fall.

Det blev som sagt inte så många bilder från vårt flängande. Men några har jag i kameran:

Årsta. Fin lägenhet med många originaldetaljer. Fin utsikt från den. En bit upp i huset med förmiddagssol på en lång balkong med lite sluttande golv som Håkan inte vågade gå ut på. Men lägga bud på lägenheten var han intresserad av =)

Högdalen. Faktiskt en fyra med schysst rumsstorlek. Trevlig lägenhet men lite rappligt kök. Liten balkong. Kvällssol på den dock!

Nova rangordnar sina intryck från dagen. Jag är ganska med på den ratingen. Vi är dock lite tveksamma till föreningen för den "bästa" lägenheten.

Nova och jag håller också emot i köpivern här. Vi har hittat ett hus som vi verkligen vill se innan vi köper något alls. Lite liknande läge som vi har där vi bor nu. Färdigare hus men mindre garage.

Rimligt utgångspris. Frågan är hur det ser ut i verkligheten och vad priset slutar på.

BTW - ser jag ett jävla badrum till som är stajlat med Lilla brukets äckligt luktande tvål så skriker jag!

Vid liv

11 dagar efter besöket på Bagis och han är fortfarande vid liv. <3
Ser faktiskt ut att njuta lite av livet.

Uppföljande besök skedde några dagar senare och de hittade inga direkta fel relaterat till blödingen. Däremot hade han väldigt ont i ett ben hos veterinären och fick smärtstillande utskrivet.

Vi fick åka Haninge runt för att få tag på det. När vi till slut lyckats köpa tabletterna och kommer tillbaka till bilen, skuttar han glatt runt mellan fram- och baksätet. Jäkla simulant.

Vi är också fortfarande vid liv, på nåt sätt, och fortsätter med bostadsvisningar. Från Södermalm till Nynäshamn letar vi - lägenheter, radhus och även ett och annat hus. Vi åker runt och tittar utomhus på en del objekt också. För att kunna steka de tveksamma och slippa lägga tid på visning av dem, samt viktig "kvällssolsrekognoscering". Kvällssol är inte ett måste men man vill ju veta förutsättningarna. Går det att odla på balkongen? Når solen ner på den frimärksstora radhustomten? Hur ser det egentligen ut runtom? Det får inte vara andra hus för nära och det måste finnas nåt grönt, helst träd i utsikten från åtminstone att par rum. Helst ska blicken kunna leta sig i fjärran utan att fastna i ett närliggande grannhus. Gärna med någon sort själ =)

Inte helt lätt att uppfylla dessa krav. 

Håkan vill ha nytt eller nyrenoverat. Särskilt köket. Utsikten skiter han i.

Man får försöka hitta nåt man gillar, som kanske ryms i budgeten och sedan försöka "sälja in" det till den äkta hälften. Får man ok försöker vi skohorna in en visning. Otroligt tidskrävande att leta rätt på, researcha och besöka alla dessa bostäder.

Många objekt försvinner för övrigt innan visningen. Vi känner oss dock inte redo att ge oss in i den svängen ännu. Vi måste få bättre grepp om vad det vi vill ha/kan tänka oss verkar kosta just nu. Fler visningar alltså =)

Priserna är ju också helt galna. Ångrar både en och två och sju gånger att jag gick med på att sälja huset. Vi kommer vara tvungna att köpa något sämre men dyrare, känns det som.

Kommer på att det i alla fall vore roligt att ha foton från alla visningar, för det kommer nog att bli många. Bestämmer mig för att det ska jag se till.

Glömmer raskt bort det igen. Här har jag dock fotat fin allium utanför en lägenhet i Farsta Strand. Den ville Håkan lägga bud på. Nova och jag säger nej. Känns som en trend.

Fredagspromenad med katten i hans ganska nya vagn.

Han tröttnade på vagnen.

Det blev ett kvällsdopp också. Bikini med bilar som Karin köpt till mig i USA, men som aldrig passat, fick lämna min garderob i samband med rensning innan husvisning. Den visade sig passa junioren ganska bra. Så roligt när saker man sparat nästan tvångsmässigt kommer till användning.

Det är som att särskilt Nova och jag desperat försöker tanka ner de fina känslorna med att bo just här för framtida elände =)

Gå vidare i livet

På lördagen vaknar jag och tittar ut från sovrummet.

Och det här ska jag lämna alltså? Gah! Ibland undrar man hur saker blir som de blir.

Resten av dagen hänger vi med trevliga människor, äter god mat och planerar för söndagens bostadsvisningar. Söndagens förmiddagsobjekt försvinner från marknaden och vi får sovmorgon. Nice ändå!

Vi ska begå visningspremiär med en fyra på Götgatan, eller snarare på en tvärgata till Götgatan. (Adressen är Götgatan, men ingången är på tvärgatan.)

När vi parkerat dyrt i Ringens P-garage har vi gott om tid kvar till vår slot-tid och Håkan vill ha en hamburgare. Nova och jag väntar utanför.

"Nå, hur ser du på möjligheten att flytta till stan?" (Hon är ju ung och borde vara exalterad, typ.)

"Det känns ju inget vidare, det är för få diken här."

"Diken?" Av alla svar man eventuellt väntade sig, så var väl inte det ett av dem...

"Jaa, vanligtvis när trafiksituationen blir lite stökig så hoppar man ut i diket, och här är det ju en massa trafik."

"Okej, du är inte jättenöjd med det här alternativet."

"Nej."

Vi avrundar diskussionen ovan med en bild.
Den säger allt, känner jag.

Vi har fortfarande väldigt gott om tid så vi går runt kvarteret och hittar positiva saker och mindre positiva saker. Clas Ohlson på krypavstånd är på plussidan tycker Håkan i alla fall. Jag skulle ha gångavstånd till träningen, om jag nu läker ihop och kommer igång igen, vill säga...

Nova har inget direkt emot Clasan och försöker t o m le lite.

Lägenheten då?

Vi kommer in och ramlar in i köket och utbrister spontant i kör "vad litet det är". "Ni bor i hus va", svarar mäklaren litet stött.

Jotack, än så länge.

Det tar väl ett tag att vänja sig vid skillnaden mellan verklighet och vidvinkel. Får vi bara träna lite så.

Köket är rätt nyrenoverat med inbyggd ugn, vinkyl, kaffemaskin, två mikrovågsugnar, men nja.

Master bedroom har en flashig och luftig walkincloset som gör att den redan smala hallen belamras med en massa garderober för förvaring. De andra två rummen (arbetsrum/Novas rum) är inte värst stora. Nova spärrar upp ögonen när vi öppnar dörren till det första. "Jag får ju knappt plats med EN säng".

Är det en mänsklig rättighet att ha dubbelsäng när man bor hemma?

Badrummet är egentligen inte jättelitet, men härbärgerar en ganska stor och tekniskt högtstående dusch/ångbastu och det sitter f ö AC i alla rum. Det är nog varmt när det är varmt.

Det var varmt redan på visningen och balkongen var inte jätteliten men smal. Och rymmer en gigantisk utomhusdel till AC-maskinerna. Om man vill odla blir det trångt och svårt. Och. Vi. Vill. Odla.

Parkeringssituationen vill mäklaren inte riktigt prata om, så den är nog inte toppen. Man kan tydligen långtidshyra i Ringengaraget, kostar nog bara mellan 2 och 3 tusen i månaden. Vi har tre bilar...

Allt som allt, så vill Håkan lägga bud (trots förhatlig mosaik i köket) och Nova och jag vill INTE lägga bud. Smala korridorer, dålig planlösning, små rum kompenseras inte av hightechgrejor.

Herregud, hur ska det här gå?

Vad sa du, sa du?

På måndagen får vi ett skambud, på tisdagen gör ett par återbesök ihop med en snickare. De verkar med andra ord seriöst intresserade.

Vi slappar mest då vi är helt slutkörda, och bestämmer att vi ska hammockhänga till helgen. Vi behöver lite ombyte från städ och pack.

Junioren och jag går och rekar där vi hängde i februari. Liite blött fortfarande.

Fast spång - går man över här blir man blöt om tassen.

Flytspång - här man måste man hålla avstånd,
annars blir alla blöta i alla fall. 

Beslutar att vi på lördag hänger hos oss på tomten. Då slipper vi bära murikkan i oländig terräng och kan använda grillen också. Håkan blir exalterad över möjligheten att bjuda folk som verkligen gillar mat på mat. Junioren och undertecknad är väl inte de mest tacksamma matgästerna att ha. 

På torsdagen får vi ett bud som är strax under vad vi begärt. Håkan vill verkligen, verkligen flytta. Nuvarande boende framkallar ångest, säger han. Han har till och med tittat ut en lägenhet i Nynäshamn åt oss...

Jag undrar hur han kunnat bli så galen utan att jag har märkt nåt. Han svarar att vi ju pratat om en lägenhet i Nynäshamn. Ja, när vi är pensionärer och bor större delen av året på Fårö! Inte nu! Helst vill jag bo som vi gör nu, men om jag måste bo i lägenhet vill jag ju typ bo på Södermalm. 

Jaha, säger han glatt, Södermalm låter bra. Det kan jag absolut tänka mig.

På fredagen tackar vi ja till budet. Vi ska alltså flytta. 

På kvällen ska vi på studentuppvaktning. Eftersom jag försökt att tänka på annat under veckan har jag haft tid att pyssla ihop en present till studenten som bara önskat sig pengar.

Han vill ha stålars till sina aktieaffärer. I en ask som innehållit ett par earpods gör jag ett litet kontor lämpligt för aktiespekulationer. Tapeter av scrappapper. Skrivbord och aktiebrev är utprintat från nätet.

Stolen är gjord av tjockt papper och ståltråd. "Bankirlampan" är gjord av petflaska målad med nagellack samt fot av ståltråd.

Sedan la jag i ett aktiebrev där det stod hur mycket pengar som fanns att hämta om man smsade. Det hände aldrig så till slut fick jag swisha ändå =)

Kanske roligare att göra än att få, men precis vad min själ behövde under den veckan.

Karin tog också några familjebilder på oss. #familjensomalltidblirsnyggpåbild