På't igen

Varannatårsfrekvensen verkar hålla i sig. Jag författar regelbundet blogginlägg i huvudet, men de verkar ju inte hamna här?

Nu har i alla fall tonåringen påpekat att det stod i min presentation här på bloggen att jag är småbarnsmamma. Tydligen helt fel när man har en sextonåring.

Så nu lyckades jag lista ut hur man bröt sig in här, uppdaterade presentationen och kände att det kanske måste ackompanjeras av ett blogginlägg också.

"Du borde skriva mer i bloggen, jag orkar ju inte kolla facebook", sa hon också.
Okej då, och gissa vem jag tänker skriva om?

Den höstens mest omvälvande upplevelse är väl nämligen att sextonåringen flyttat hemifrån.
Hon började gymnasiet och det var ju visst så långt bort att det betydde flytt till internat.
Stor omställning. Särskilt för hennes pappa som blir själv en hel del i veckorna.

Än så länge har det betytt att hon pratar mer om skolan, när vi väl hörs eller ses. Ovanligt men roligt.
Förut var det mer:
- Har det hänt nåt kul i skolan idag?'
- Nä.
- Har det hänt nåt tråkigt då?
- Nä.
- Inget du vill dela med dig av?
- Nä.

Nu bubblar det ju över av sig själv om prov och traktorer och boendet och kompisar och, och, och ...

Jag har fått "förmånen" att lägga en hel lördag på att försöka shoppa saker som behövs till det nya boendet. Jag fick ju givetvis betala allt också. Men det är ju lite roligt med jakt.

Här är rummet före pimp.

Och rummet efter pimp. En viss förbättring i alla fall =)

Och såhär blir man avvinkad.

Mycket konstigt känns det. Men också spännande. Många mentala språng för alla i familjen nu.
Vi har också börjat övningsköra!
Men det kan jag kanske berätta om någon annan gång =)

Glatt humör

Igår fick jag, efter en månads ynklande med lungsjuka, halsont och förkylning, först yoga på morgonen och sedan bästa träningen på kvällen!
Vi klättrade, sprang och armhävade (med mera) oss på Söder och möttes av glada tillrop från vanliga människor =)
Jag blev på ett strålande humör.

På väg till jobbet imorse hade länsman nykterhetskontroll. Då blev jag på ännu bättre humör.
Sprintade glatt uppför trapporna på jobbet och höll humöret rätt långt in på dagen.
Fast till slut fick jag ett imbecillt mail från en kollega i annan del av världen och blev upprörd och sur, men det går väl över vilken vecka som helst...
=)

Positivism #6 och #7

Jag har tänkt positiva tankar... också. Jag har bara inte hunnit meddela dem i cybervärlden.
Jag gör det nu.

#6 Lördag
- hem till Eskilstuna och träffat familjen.
- mycket härlig fest vid klubbstugan som skall lämnas, därav dök det upp folk man inte sett på 20-30 år. Helt fanstastisk kväll.
- plötsligt leder Hammarby superettan. Hur gick det till?


Några foton från "Sista natten med gänget"

#7 Söndag
- ytterligare en fin dag och vi svängde förbi pappsen på kyrkogården.
- familjepizza vid poolen i solen när vi kommit hem, passade hela den trötta familjen (barnet hade varit på läger och "sovit" i militärtält.
- vi gjorde vår medborgerliga plikt och röstade.

Positivism #5

Gårdagens tre positiva (jag somnade ju i soffan...)
- sool
- freeedag
- att få somna i soffan

Positivism #4

Dagens tre positiva:
Jag somnade ju ifrån det igår så jag måste bättra mig!
-Jag har äntligen sett till att bli klippt (det var så väldigt dags...)
-Pilsnerhinken gick igenom dagens besiktning. Yay.
-Jag har tränat! Det var hemskt! Men fant...astiskt!

 

På bilden ser man inte längre hur snygg jag var i håret när jag gick från frissan. Löv, pinnar, gräs och svett har dålig inverkan på sånt.
Man ser också att de hade grönt toapapper på dagens konferensställe.
Och mjukglass. Jag valde aktuell strössel mer för färgerna än för smaken

Positivism #3

Dagens tre positiva:
- Jag har provkört en elbil runt Gärdet idag, i solsken. Uppfriskande!
- Jag har tränat världens bästa NMT idag, och vi började passet med att plocka blommor. (Och göra fem burpees vid varje blomma... tro inget annat).
- När jag var på väg hem, helt slutkörd, från träningen - ringde den lilla människan och frågade vad jag ville ha att äta och vilket tv-program jag ville se på när jag kom hem.*kärlek*

Positivism #2

Dagens tre positiva...
- Dagens elaka huvudvärk sjönk undan ikväll när jag satte mig och gjorde ett morsdagskort. Pyssel verkar vara en bra medicin mot skallebank.
- Tre kronor vann över Italien. (Jag känner att det går lite trögt med positivismen när man får ta till en sådan enkel)
- ...den här dagen är snart slut.
 

Positivism #1

Jag skulle ju lista tre positiva saker med dagen.
Igår.
Är det ett tecken att jag glömde?
Nåja, börjar idag istället
- Sovmorgon. Aldrig fel.
- Framåt kvällningen såg jag golvet framför tvättmaskinen igen. Tjoho.
- Syrianska-Hammarby. Positiv känsla.
 

Vistelse i Varberg

I veckan var jag i Varberg.
Överst till vänster ses hotellutsikten (viktig, ju =) som denna gång innehöll havsglimt.
Jag hann en skön liten kvällsrunda utmed havet och vände vid kurhotellet lagom när Stenas färja passerade vid fyren (som jag fotade förra året).
På vägen tillbaka fotade jag skylten vid "Goda Hopp" som är en av alla badplatser utmed kusten där. Tänkte att man alltid kan behöva lite hopp.
Det visade sig att "Goda hopp" var ett herrnakenbad. Jag joggade också förbi "Kärringhålan" som var ett damnakenbad. Som inte alls var lika avskilt...
Någon mer än jag som känner att det är lite obalans i namngivningen här?

Tatuera in mitt nya motto?

Jag jobbar hemma på förmiddagen för jag måste färdigställa en rapport som ska skickas till Tyskland.
Det passar bra eftersom det mest är katten som hör när jag snorar och nyser.
När rapporten är klar och ivägskickad sätter jag mig i bilen och rullar mot Glenn.
Humöret är inte på topp men resan går väl ganska bra, till slut är jag framme vid kvällens Scandic.
Vid incheckningen står jag beredd med betalkort och stamgästkort.
Tydligen har resebyrån lagt in e-voucher i bokningen. "Vad är e-voucher" frågar tjejen i receptionen en kollega. Ovan?
En annan beskäftigare kollega skyndar till. Plötsligt skjuter den första fram nyckelkortet och säger "varsågod".
Det är inte så det brukar gå till.
Vart ska jag parkera och var mitt stamgästkort inte inlagt, säger jag och viftar lite lamt med kortet.
Beskäftig kollega: "Man kan ju säga till lite tidigare."
Ja, eller också kan ju ni fråga eftersom de alltid lyckas med det på alla andra hotell... (Jag säger ju inte det högt såklart, men tyst i huvudet) (Beskäftiga kollegan var ju dessutom snarare stroppiga kollegan, men hallå, vem är petig med detaljer?)
Den nya kollegan försöker släta över, hon skulle ha frågat såklart, om hon inte var ovan. Ursäkta.
Klart jag har överseende med att man är ovan.
Men den beskäftiga/stroppiga kollegan är inte översedd. Jag känner mig intolerant idag =).
Parkerar bilen, kommer in med packningen, inser på väg upp i hissen att jag såklart fått ett pöbelrum eftersom jag fick rummet innan de registrerat mitt kort. Generellt har ju rumsstandarden höjts något för varje nivå på stamkortet som "erövrats".
Ah, tredje våningen, på krypavstånd från hissen...
Perfekt utsikt över översvämningen på taket över receptionen. Yay.
Inser att jag glömt den nyköpta nässprayen i bilen. Toppen.
Bestämmer att besöka damrummet innan jag går till bilen.
Sätter mig.
Litet mångbent djur springer över golvet. Dubbelyay.
Lurar upp den stackarn på en bit dasspapper som jag lägger på golvet, viker över en annan bit, ber om ursäkt och placerar min gymnastiksko på papperet. Sorry, men jag vill verkligen bo själv.
Tvålpumpen vid handfatet sitter högt.
Pipen är inte särskilt böjd.
Ett normalt tryck på pumpen generar en rejäl tvålstråle.
Inte i min hand, dock.
På nästan hela min sjal, faktiskt. Tur att jag hade den. Var sitter den dolda kameran?
Ser mig försiktigt om i badrummet.
Sköljer av sjalen i handfatet. Kul, verkligen.
Går ner och hämtar nässprayen i bilen. Börjar författa blogginlägg i huvudet.
Kommer in i repan och köper en kopp te, lite nötter och en dricka. Kommer på att jag glömt telefonkabel och hörlurar i bilen.
Går ut till bilen i P-huset, igen.
Kommer in på hotellet igen, rummet är ju nära hissarna i alla fall...
Fotar utsikten.
Tänker på en kudde jag fotade i en affär för ett tag sedan. Den har gett inspiration till mitt nya motto.
"Cramp&die"

När jag hunnit ifatt mina egna tankar förstod jag att de nog menade "Carpe diem" fast med återvinning av "E". Men man associerar som det passar ens personlighet...
Jag kanske ska boka tid hos tatueraren?

Eftersom jag redan tagit allt för mycket att mina eventuella läsares tid så fortsätter jag en stund till.
Nedan följer en sorts triptyk med ett par bortslarvade utsikter från förra veckan och dagens takbild.

 

Glöm nu inte att "cramp & die". Over and out.









Känns sådär...

Bloggdöden verkar ha drabbat även min blogg. Inte för att jag övergivit den till förmån för Facebook, Twitter och Instagram (eftersom min närvaro på dessa "nya" medier är sparsam, alternativt obefintlig) utan för att andra delar av livet tagit över. Det är lite trångt, i det där "livet".

Men blogginlägg fortsätter träget att författas. I mitt huvud. Medan jag kör bil.
Förflyttningen från huvud till blogg sker dock sällan.
Trångt.

Nu vill jag i alla fall dela med mig av (alternativt skriva ned för eget minne) mina känslor just nu.
Jag har hållit upp med träningen otäckt mycket sedan slutet på oktober. Skadad axel, förkyld, feber, snor,hosta, bättring, feber, snor, hosta, bättring, feber, snor, hosta, bättring, feber, hosta, julafton, hosta, feber, bättring, nyårsafton, friskhetstecken, jogging, friskhetstecken, träning, hallelujastämning, ont i halsen, snor, begravningsstämning, hosta...
Less.



 

Beställde smink innan jul som kom förra veckan. Bland annat sminket på bild 1 skulle ersättas. Beställde en ny variant (bild2), som tydligen ska ha vissa förhöjande egenskaper.
De egenskaperna borde man ha eftersökt för länge sedan.
För då kanske problemen med att läsa texten på mascaraasken på bild 3 aldrig inträffat. Men nu har det hänt!
Håll upp asken med text mot ansiktet - omöjligt att läsa på grund av sudd.
Ta ned asken tills texten blir skarp - omöjlig att läsa på grund av att texten är för liten.
Aldrig hänt mig förut. En ovälkommen premiär, kan man säga.
Less.

Idag, 13 januari, har jag och Håkan (världens finaste Håkan) varit gifta i 13 år. Vi borde ha planerat detta bättre. Det borde verkligen ha varit fredagen den 13e idag. Det hade passat.
Det var det t ex när vi firade 5 år. Då tappade Håkan sin vigselring.
Trots detta är vi fortfarande gifta! Tur det. Då kan man tillsammans våndas över det faktum att varmvattenberedaren verkar ha sagt upp sig...
Less.

Slö

Slö på alla sätt...
Bloggslö, efterförkylningsslö, pollenslö och sömnbristslö. Det känns lite motigt ibland, helt enkelt.
Jag försöker komma igång med lite motionerande efter den extremt efterhängsna förkylningen.
Det blev en runda runt sjön. Det är fläckvis mycket vackert, men också lite svårforcerat på sina ställen. Det tar ju lite tid, men om man inte stukar sig, så blir vristen starkare =)

 

Fotostunder, hispiga hästar som står ivägen när man ska passera vattendrag och ihärdigt telefonerande från nära och kära bättrar kanske inte heller på tempot.

Men jag kom runt.

Vilket jag faktiskt gjorde förra veckan också. Fast det var nog ännu jobbigare då.

Det märkte jag plötsligt på att jag började fäkta lite okontrollerat med vänsterarmen.

Vilket jag ju gjorde jämt innan löpkursen där vi blev videofilmade.

Efter kursen dog jag nästan om jag applicerade alla tekniker jag lärt mig. Det gick så fort då att flåset inte hann med.

Jag bestämde mig då att tills vidare välja några saker att jobba med initialt.

Håll händerna intill kroppen på ett någotsånär avslappnat sätt.

Håll upp huvudet.

Sätt inte ned foten för långt fram. Inte framför egen tyngdpunkt.

Och det har gått ganska bra och känts som att det sitter på riktigt.

Men sen ska man börja springa så smått efter 2-3 veckors aggressiv förkylning+pollen.

Det är jobbigt.

Man blir trött.

Och plötsligt tittar den fram! Mupparmen!

Den vill liksom göra en liten krängande rörelse fram och tillbaka i en åtta, typ.

Det ser asjobbigt ut på film, tillför ingenting och sinkar högst troligt.

Jajamen, den tar vi fram när vi är trötta!

Nu smög den visserligen igång lite försiktigt. I en liten åtta. Småkrängande bara. Obemärkt, tänkte den kanske.

Men jag märkte minsann och tvingade tillbaks den där den ska vara. På sidan.

Idag hade jag extra mupparmskoll. Men det gick bra.

Det var ju värre med mupphästar och muppfyrhjulingar (högst troligt en sådan som skrämde hästen) och telefonsamtalsmuppar...

Utsikt, utsikt, utsikt...

Lite utsikt från Varberg!

1. Från mitt (i övrigt fina) hotellrum. 2. Nåt kvarter från hotellet. 3. 3 kms löpning senare är jag framme vid en fyr och ser solen sjunka i havet. 4. När jag ändå avbrutit löpningen för att först svara i telefon och sedan lika gärna kunde fota lite, kunde jag ju också lika gärna passa på att göra dagens planka med lite ståndsmässig utsikt uppe vid fyren. Det här är vad man ser när man ligger på marken. 5. Fyren nedifrån strandkanten. 6. Fyren inifrån land. 7. Samma fast på lite längre avstånd.

 

Man är inte precis ensam när man joggar längs strandpromenaden en solig vårkväll. Jag som brukar vara ensam i skogen blev lite stressad av det (-). Mycket fint att titta på var det i alla fall (+).

Vilket jag ju ville fota, hela tiden, men fick avhålla mig ifrån mestadels (-).

Det var ingen hård vind, men fläktade en hel del vilket faktiskt hamnar på (+)-sidan. Jag brukar ha svårt att dra i mig syre så det räcker till muskulaturen, men fick liksom extrahjälp att trycka ned luften i lungorna vilket kändes uppfriskande!

Här hade det kunnat passa med en kristendomsreferens av typen "Halleluja" (för så härligt var det), om det inte varit för att jag tittat på sjuochenhalvtimma bibel i påskhelgen och tappat lusten för sådant.



Bu eller bä

Kyrkdekoration funnen under kvällspromenad i Linköping häromkvällen.
"Det är ju fint med hjärtan och kan mana till omtanke och så passande när det snart är alla hjärtans dag."
"Det är väl ändå skandal att t o m kyrkan skall offra sig på populismens och kommersialismens altare."
Välj själv =)
Jag blev mest... häpen.

Väntanlängtan

Kom hem från semestern klockan fem imorse. Vi är smått vimsiga av trötthet allihop i familjen.
Det är också lite bittert att behöva lämna Fårö och åka hem, men det finns ju ljuspunkter också.

Saker man inte direkt saknat men som känns bra att återse:
Min säng
Fler kanaler än två på TV
Diskmaskin
Plats i garderoben
Eltandborsten

Saker man verkligen längtat efter:
Dusch (efter fyra veckor med värma vatten på spisen som skopas över kroppen i ett dragigt bås på tomten känns det som rena himmleriket med varmt vatten ur kranen i ett rum där det inte blåser)
Handbollsfinal i OS (har ju inget med hemresan att göra, men det är efterlängtat och sjuuukt spännande)

Inte lika efterlängtat:
Löjligt vildvuxen trädgård
Trasig gräsklippare
Skräp i poolen
Hällregn stor del av dagen
Fyra veckors tvättberg

Långt, fuktigt gräs som blöter ned skorna och gömmer fästingar. Blä!

Home sweet home =)

Nä, nu blommar det...

Har försökt skriva det här inlägget vid sängdags flera kvällar nu, men somnar hela tiden innan det hinner bli klart.
När vi i måndags kväll kom från båtfärden hem från helgens rivstartstävling i Finland, som tyvärr INTE avslutades med finaler (pga regn såklart, vädrets fel), blommade tre av mina fyra pioner samtidigt.
Det har inte hänt mig förr. Den första var lite sen i år (vädret I presume) så kanske beror det på det. Det blir mer koncentrerat. Allt är vädrets fel.
Den närmast i bild, som man bara ser ett par blommor på, är rosa och vit och gissningsvis nån sorts doftpion, för den luktar mycket. Sedan är det en vit och en mörkare cerise.
Bilden blev inte så bra tyvärr. Vädrets fel.
Eller snarare myggens. Det gick inte att stå still och än mindre att fotografera lite schysst samtidigt. Undrar om det där med myggen inte är vädrets fel i alla fall.

Jag har löpt igen. Häromdagen.
Nu försökte jag hålla ned farten och istället orka hela vägen.
Det gick.
Vädrets fel =)
Skalade av ytterligare 15 sekunder på 2 km kuperat elljusspår.

Egentligen skulle jag ha sprungit ikväll också, men packningsbestyren (eller vädret =) satte stopp för detta.

Nu är det bara en liten arbetsdag kvar innan det är semester.
Då ska allt skyllas på vädret.

Spår av sommar

Plötsligt händer det.

Spår av sommar kan anas.

Märktes senast på midsommarafton, och förväntas härnäst dyka upp... senast om två veckor, då min semester börjar =)

Morgonens utsikt

Det var mörkt igår, och jag var trött.
Men nu får ni se utsikt från ett av mina fönster.
Det där blanka på plåttaket är nog regn. Regn är inte bra för rivstartstävlingar. Hoppas det går över.
Hmm... det känns som om jag nyss gick och lade mig.
Jaha, det känns så för att det var nyss jag gick och lade mig =)
Gomorron!

Avhållsamhet

Avhållsamhet är ibland lättare och ibland svårare.

Låta bli att äta kakor - svårt
Låta bli att röka - lätt
Låta bli att städa - blir allt lättare faktiskt
Låta bli att träna - börjar bli besvärligt

Nu har jag haft snor i huvudet och slem i lungorna i 11 dagar, och det börjar vara riktigt tröttsamt. Förödande för den där stegtävlingen på jobbet också.
Vad det har gjort med mitt mödosamt men svagt förbättrade flås, vill jag inte ens tänka på.
Faktum är dock att det där tränandet verkar ha satt sig - jag vill verkligen träna NU!
Inte bara gå och lägga mig i soffan som jag alltid ville förut =)
Som tröst tog jag en liten promenad runt sjön ikväll. 8 km med stavgång. Tack gode värld för lite frisk luft och någon sorts aktivitet!
Superhärligt väder var det också.
*harmoni*

Lerinpackning

Vädret ikväll gjorde ju att man kände sig duktigt ruggig, men jag släpade mig till träningen i alla fall. Om det är nån förkylning på gång är det lika bra att det bryter ut ordentligt.
Härligt att vara tillbaka vid Tanto, som jag lyckats missa sedan jag bytte väst. Det var jobbigt, lerigt, blött och alldeles... alldeles underbart!
Som Askungen skulle sagt.

Och lite så är det med oss här ovan också - under all den där smutsen finns det starka, vackra, glada, fantastiska människor!
Tack för att jag får kräla i lera med just er.