...men jag måste bara skriva ned det här någonstans.
Ikväll var vi på väg in till staden för middag med några kompisar.
I höjd med Farsta säger Nova plötslig: "Telia!"
Jag: "U-hmm..." eftersom jag mycket väl vet att Telia ligger där. Efter några hundra meter kopplade jag dock på hjärnan igen. "Ursäkta, men hur vet du det?"
Nova: "Jag såg det på skylten. Te-li-a, te-li-a... *sjunger* Telia, punkt ess-e..."
Jag: "Okej. Men hur kände du igen den då?" (vi har inte haft någon särskild kontakt med Telia och hon kan ju inte läsa ännu - eller?)
N: "Jag har sett dem på skräp-TV."
J: "Menar du på reklam-TV?".
N: "Ja, just det."
Ja just det "Skräp-TV" - jag sa ju det. Typ :-)Hon har ju så rätt!
Här poserar hon med Veronika och Annika på Pizza Hut. Nova valde restaurang, "Åh, pizza - det vill jag ha!"
Inne på restaurangen, med menyn i handen:
J: "Älskling, vad vill du ha då, pizza, pasta bolog..."
N: "Pasta!"
J: "Men vill du inte ha pizza? Barnmenyn är som sagt pizza, pasta eller pannkak..."
N: "Jag vill ha pannkakor."
J: "Inte pizza?"
N: "Nej." Hur många gånger ska jag behöva säga det innan trögskallen förstår?
J: "Men, vi gick ju hit för att du ville ha pizza..." Hur kunde vi låta den HÄR trögskallen välja restaurang?
N: "Jag, vill, ha, pannkakor."
J: "Ookej." Puss på dig, träsktroll!
Fast det var jättegott med pizza, så det gjorde kanske inte så mycket.