På't igen

Varannatårsfrekvensen verkar hålla i sig. Jag författar regelbundet blogginlägg i huvudet, men de verkar ju inte hamna här?

Nu har i alla fall tonåringen påpekat att det stod i min presentation här på bloggen att jag är småbarnsmamma. Tydligen helt fel när man har en sextonåring.

Så nu lyckades jag lista ut hur man bröt sig in här, uppdaterade presentationen och kände att det kanske måste ackompanjeras av ett blogginlägg också.

"Du borde skriva mer i bloggen, jag orkar ju inte kolla facebook", sa hon också.
Okej då, och gissa vem jag tänker skriva om?

Den höstens mest omvälvande upplevelse är väl nämligen att sextonåringen flyttat hemifrån.
Hon började gymnasiet och det var ju visst så långt bort att det betydde flytt till internat.
Stor omställning. Särskilt för hennes pappa som blir själv en hel del i veckorna.

Än så länge har det betytt att hon pratar mer om skolan, när vi väl hörs eller ses. Ovanligt men roligt.
Förut var det mer:
- Har det hänt nåt kul i skolan idag?'
- Nä.
- Har det hänt nåt tråkigt då?
- Nä.
- Inget du vill dela med dig av?
- Nä.

Nu bubblar det ju över av sig själv om prov och traktorer och boendet och kompisar och, och, och ...

Jag har fått "förmånen" att lägga en hel lördag på att försöka shoppa saker som behövs till det nya boendet. Jag fick ju givetvis betala allt också. Men det är ju lite roligt med jakt.

Här är rummet före pimp.

Och rummet efter pimp. En viss förbättring i alla fall =)

Och såhär blir man avvinkad.

Mycket konstigt känns det. Men också spännande. Många mentala språng för alla i familjen nu.
Vi har också börjat övningsköra!
Men det kan jag kanske berätta om någon annan gång =)