En perfekt dag...

...hade jag igår. Observera att detta inlägg KAN innehålla ironier.
Inledningsvis så kom jag, till skillnad från dagen innan, i god tid till min kurs i förhandlingsteknik. Trafiksituationen kan uppenbarligen variera väldigt från dag till dag. Haninge - Ulvsunda, tisdag, 1h20min.
Haninge - Ulvsunda, onsdag, 35 min.
Kursen är ganska tuff men oerhört intressant och givande. Under dagen bestämde jag med mina kollegor att mina mässkläder för Bilsalongen, som är hos skräddaren, skall transporteras till Berns till kvällen där vi skall ses för WTCC warm-up som Eurosport håller i. Rickard Rydell skall intervjuas, tävlingsbilen visas upp, och man får antagligen någon mikroskopisk plockmat och öl om man inte kör bil. Självklart vill vi inte missa det.
Fast det börjar 17.00.
Min kurs slutar 17.00.
Sedan slutar det 19.00.
Årsmötet i vår vägsamfällighetsförening börjar visst 19.00...
Nåja, det löser sig väl på något sätt.
Nu MÅSTE jag ju hämta kläderna där. Den uppmärksamme läsaren har redan listat ut att det där med kläderna mest är en ursäkt för att vara tvungen att åka dit.
Styrelsekollegorna låter lite tveksamma när jag presenterar planen för dem och jag lovar dyrt och heligt att min snälle make i god tid innan mötet skall komma med kaffetermos, koppar, skedar, socker, te och kakor och annat krafs som på något outgrundligt sätt hamnat på min lott. (Jag är visst den enda kvinnan i styrelsen.)
Detta, eftersom jag själv inte längre har några som helst ambitioner att komma i god tid till DET mötet. I tid möjligen, men inte i god tid.

Efter en massa stressande telefonsamtal fram och tillbaka är strategin klar. Om vi slutar lite innan fem på kursen och jag vet precis hur jag skall åka kanske jag hinner innan halv sex till warmup'en och sedan kan jag stanna där till nästan halv sju och insupa atmosfären, hämta kläderna (viktigt, trots allt) och ändå hinna hem till byn innan sju. Det SKA gå.

Sista övningen under eftermiddagen är en plågsam sådan - jag skall föreställa en försäljare som säljer något osäljbart. Mintkaffe.

Jag är ju ingen försäljartyp precis och kan inget om kaffe, självklart är det bara en övning men jag mår verkligen dåligt av att inte behärska vare sig ämnet eller tekniken och blir helt svettig. Men är faktiskt någorlunda nöjd ändå när förhandlingarna är klara. Lite speedad dock :-)

Nu börjar jag ju ligga i startgroparna för racerkörningen in till stan också och tittar oavbrutet på klockan.

Springer ned till receptionen och ber om en vägbeskrivning från Ulvsunda slott in till Berns. De lovar att skriva ut den och lägga den till mig.

Redovisning vidtar: Vi var sex stycken som gjorde samma övning och jag får ut näst minst pengar :-)

Nåja, jag skall ju inte bli säljare så det gör väl inget.

Sju ÖVER fem är vi klara. Tackohej! I receptionen ligger ingen vägbeskriving. "De verkar ha tagit bort den funktionen på Eniro". Jag undervisar tjejen i receptionen lite och får till slut min vägbeskriving.

Kastar mig i bilen.

Åker in till stan - gissar på nåt konstigt sätt alldeles rätt i de korsningar där jag är osäker och parkerar i ett P-garage vid Gallerian. Det blir en bit att gå men hellre det än att inte hitta någon parkering närmare Berns.

Kommer ut ur garaget. Det regnar. Jippi.

Vet inte vart jag är eftersom jag kom upp på ett helt annat ställe än jag körde in.

Ser en kyrka som jag inte känner till. Passerar den. Kommer ut i Kungträdgården - ilar förbi Café Opera och chansar på att gå rakt upp och ta en väg jag aldrig gått till Berns.

Har tur och kommer rakt på. Jättenöjd. Där sparade jag massor av tid. Klockan är bara halv sex. Perfekt!

Tyvärr hittar jag inga bilar och inga större folksamlingar där inne.

Försöker ringa kollegan som skall ha med mina kläder - inget svar - han hör väl inte mobilen. Suck.

Lånar Berns toalett. Tar några djupa andetag och tittar på min regnvåta uppenbarelse och känner att det verkligen inte var värt all denna stress. Jag skulle ha struntat i det och åkt direkt till vägsamfällighetsmötet.

Ringer en annan kollega som oväntat svarar. Det är ju på Café Opera allting är - någon har sagt fel till mig eller också har jag hört fel. Jaja, nu vet jag ju vart jag ska i alla fall.

Rusar tillbaka till Kungsan - och titta där! Där står det en blå och gul Leon utanför Café Opera.

Synd att jag inte vred på huvudet och tittade 10 meter åt sidan när jag passerade förra gången - det hade ju sparat 15-20 minuter åtminstone :-)

Ilar in och finns helt otippat med på listan över inbjudna (hade INTE förvånat mig om det blivit problem där) och får en liten numrerad plastflärp, två ölbiljetter och någon sorts Eurosportinfo.

Kommer in där informationen hålls och den har nyss börjat och Rickard har inte pratat ännu.

Timingen är inte helt katastrofal alltså.

Tilltuggen ser små och räk/fisk/skaldjursbetonade ut och ratas följdaktligen.

Efter lite intervjuande och annat så lottas en resa till höstens WTCC-tävling i Valencia ut.

Jag vinner förstås inte :-)

Sedan är det mingel. Jag tar en cola. Jippi.

Kollegan undrar om vi skall gå fram och försöka byta några ord med Rickard - men jag förebär allmän stresskollaps som skäl för att slippa. Det känns FÖR jobbigt just då.

Tidpunkten då min bil förvandlas till en pumpa har plötsligt inträtt.

Jag rusar mot garderoben. Kollegan påminner om kläderna. Tur.

Jag får mina kläder han får min kvarvarande ölbiljett.

Jag sprintar mot Galleriangaraget. Hade kommit ihåg att noga memorera vart bilen stod. Bra.

Tyvärr hittar jag inte bilnycklarna trots aggressivt rotande i väskans alla fack. Mindre bra.
Varför har jag så mycket saker i väskan?

Skulle behöva lägga ifrån mig allt och tömma väskan systematiskt. Men bilen är jättesmutsig och golvet i garaget smutsigt, vått och fullt med vattenpölar. Ställer mot bättre vetande till slut väskan på golvet i alla fall. Håller upp kläderna med vänster hand och tömmer väskan med höger. Lägger alla saker i en hög på golvet så att bara det underst blir smutsigt.

Hittar bilnycklarna.

Centrallåset funkar inte.

Skriker åt nyckelknippan.
Funkar inte för det.

Knackar den i golvet.

Den tar reson och låser upp bilen.

Jag kastar in grejorna och åker bara fel en gång på väg ut ur garaget.

När jag befinner mig på Centralbron börjar det kännas som om jag kommer att hinna.

Andas så djupt det går.

Sladdar in utanför möteslokalen 1 minut över sju. Hoppar ur bilen. Landar i en vattenpöl.

Rycker åt mig väskan som fastnar runt handbromsen.

Får loss den, hänger den över axeln, sträcker mig för att stänga dörren, upptäcker att väskan visst var uppochner och väldigt öppen också. Det mesta innehållet landar i vattenpölen.

Fnissar hysteriskt.

Träder in på mötet med all värdighet jag kan uppbringa, ingen verkar upprörd. Jag kommer inte ens sist. Trycker i mig två Ballerina och en kopp te till kvällsmat.

Mötet är en historia för sig - som jag inte tänker redogöra fullt ut för här. Ni anar inte hur oense folk kan vara om småsaker i en liten by som vår.
Men jag släpper det denna gång - jag orkar inte mer nu.
Jag är fortfarande stressad sedan igår :-)
Kram //Anna

En fråga

Kommer ni ihåg i januari/februari när alla utmanade och taggade varandra i en rasande takt?
Utmaningen var att lista 5 egenheter eller ovanor. Jag rannsakade mig själv halvordentligt och blev lite störd själv över hur knäppt det där med städmanin var.
Men, jag har upptäckt att klyschan "första steget mot tillfriskning är att erkänna att man är sjuk" förmodligen är sann.
Förut gjorde jag alla dessa saker (dammade, torkade av osv. på offentliga platser mm) utan att ens märka det. NU kommer jag ofta på vad jag håller på med eller precis står i begrepp att göra och kan reflektera över det.
Oftast gör jag det dock i alla fall :-)
Men, jag tror att nästa steg kan vara att bekämpa impulsen. Jag har faktiskt redan lyckats några gånger.
Nu undrar jag dock - har någon annan haft en liknande upplevelse. Att det hjälpt att sätta fingret på dårdraget?
Kram //Anna
På väg mot mental hälsa i rasande takt :-)

Absolut en förbättring...

Jag mår mycket bättre nu och borde gå och lägga mig skyndsamt istället för att sitta här eftersom jag uppenbarligen kan gå till jobbet imorgon. Äntligen!
Men en liten stund kan väl inte skada...

Jag har ägnat en liten del av kvällen åt att uppdatera min återigen så eftersatta boklista. Undrar om någon nånsin tittar på den förresten? Jag kanske skall lägga in en räknare där också - så man vet om man måste göra sidan fin eller om det bara är jag som skall ha den för mitt minne :-)
En bok som jag läste för ett tag och som jag måste nämna här eftersom den aldrig hann hamna under "Läser just nu" är Hjälp jag heter Zbigniew. Blev så otroligt förtjust då den är både rolig, tragisk/vemodig och otroligt tänkvärd. Läs den!

För att vara frisk har jag väldigt ont i halsen just nu...
...men det är säkert bara psykiskt.
Nåja, nu skall jag ta mitt förvirrade psyke och gå till den omtjatade sängen. Natti, natti //Anna

Alvedon & snorpapper

Host, krax, suck...
Sedan i tisdags har jag legat mellan lakan och hallucinerat om det ena konstigare än det andra.
Det har väl i o f s varit intressant i vissa lägen men mest ganska jobbigt. Det räcker nu - och idag börjar det faktiskt äntligen kännas lite bättre.
Jag skall ta den lilla människan och åka och hälsa på hennes brylling så hon får lite stimulans i alla fall.
Hennes pappa kommer hem från Åland framåt aftonen - ska bli intressant att se om han är spirituell ikväll :-)
Men först skall jag röja i köket så att man kan röra sig där- det har visst blivit lite eftersatt denna vecka. Hejsvejs //Anna

Suck, jämmer och elände

Eller ja, det är ju bara sport. Men det gick ju INTE så bra igår då.
Idag när jag städade Novas rum blev jag arg bara av detta legobygget.
Jag är verkligen sååå trött på att åka till Studenternas och släpa med fötterna och hänga med huvudet på väg därifrån.
Vi provade dock en lite annan taktik igår och tog en omväg via Flustret och drack en cider och dansade lite innan vi tassade till tåget och hade djupa bearbetningsdiskussioner på vägen till Stockholm. Väl där gick vi på lokal och åt och drack lite.
Den som nämnde bandy, Uppsala, Hammarby eller liknande - prickades för sitt övertramp - och efter tre prickar fick man lämna lokalen.
Allt som allt gjorde det att detta blev den minst vidriga "efterbandySMfinalskväll" jag varit med om hittills.
Men nu måste jag sluta skriva för jag känner hur jag blir på dåligt humör igen.
Morr //Anna

Pömsig

Det är inte varje söndag man går upp frivilligt klockan 7 precis. Men idag så hände det i alla fall.
Vi skall till Uppsala för ännu en bandyfinal.
Undras så hur det ska gå denna gång? Man börjar ju vara lite härdad nu - att stå där och hänga med huvudet när polkagrisen blåser sista gången i pipan...
Men förmodligen blir det väl lika deprimerande idag som alla andra gånger om det skulle gå så. Vid ett positivare scenario vet jag knappt vad man skall hitta på - det törs man ju nästan inte tänka på :-)
En ölrunda kanske? Eller ciderrunda i mitt fall så jag inte får sån skallebang imorgon. Nåja - det behöver jag som sagt troligen inte bekymra mig för...
Vädret ser i alla fall ljuvligt ut just nu - 0-gradigt och solsken. Inte så bra för isen kanske - men för mig.
Nä, nu skall jag gå och äta lite frukost och fixa i ordningen termosen.
Morsning //Anna

Konferens på Södertuna slott

Idag har vi varit på konferens. Vädret var fantastiskt och kameralusten ökade påtagligt.
Tyvärr hade jag inte tid att fota varken på vägen dit eller vägen hem - trots mängder med vackra vinterlandskap, konstiga/pittoreska hus och solnedgångar.
Dock hann jag fota lite på lunchen.
Och eftersom jag inte känner mig så filosofisk idag så visar jag lite bilder bara.





Ikväll skulle vi gått på bandy - men då tempen var låg, barnet trött, uppstigningen imorgon mycket tidig och matchen gick på tv - sitter jag nu här istället :-)
Få se om vi tar en omväg på söndag för att kolla in nästa match i själva gurkstaden istället?
Ha en trevlig helg!
Jag skall på 50-årsgalej i Dalarna så jag räknar med detsamma.
Gonatt //Anna

Snökaos

i alla fall på vår tomt.
Idag när vi kom hem och skulle svänga ner på vår uppfart stod en paketbil ivägen.
Han visste inte vart han skulle riktigt, och så hade han kört fast också.
Det blir så ibland när folk backar ner på vår sluttande infart och vi inte hunnit röja undan snön ordentligt (våra bilar tar sig ju upp och då är det lätt prioritera andra saker), de backar längre och längre och längre ner i förhoppningen att hitta fäste någonstans men det kan man inte vara säker på.
Då får man oväntat besök :-)
Är Chevan hemma är det sällan några problem att lösa det, men som idag när jag kom med Saaben så orkar den ju inte det. Förresten hittade jag inte bogserlinan heller...

Han satt liksom fast nere på gården, där marken faktiskt är plan. En riktigt usel bakhjulsdriven bil. "Vi får ringa bärgare, eller åtminstone efter grannens traktor" tänkte jag.
Men skam den som ger sig.
Nämnde jag att adressen han letade efter var fel också - han hade uppgift om att han skulle till 85 - som inte finns. Utan det var egentligen 35 (visade en närmre kontroll av adressen från transportledningen) nere i industriområdet så han hade inte ens behövt åka upp i byn som gud glömde.

Men nu satt han verkligen fast på vår gård...
Efter en hel del skottande här och där kom han faktiskt loss och kom förbluffande långt upp, nästan ända upp på vägen. Jag puttade på så gott jag kunde när det började spinna så han kom en liten bit ytterligare men till slut tog det stopp.
Han backade då lite bakåt för att ta sats och sedan lite till och lite till och till slut stod han fast på tvären på ett extraordinärt eminent sätt på vår uppfart.
Vi skottade ännu lite mer och efter ett tag gick jag och hämtade en (förbluffande slö) yxa i garaget, som jag högg lite granruskor med. Jag har länge irriterat mig på alla nedhängande grenar vid sopkärlet så det passade ju väldigt bra att förena dessa intressen.
Tyvärr lyckades vi inte ens få upp bilen på granriset innan det började spinna.
Nova hade i alla fall toppenkul i snön, hon skottade och tittade på oss och var allmänt hjälpsam och intresserad.
Till slut stoppade han en bil som kom körande och vips, lyckades vi putta upp honom.
"Det där gick ju bra" sa treåringen.
Ja just det, det hela tog BARA en dryg timme. *lätt ironi*

Firman i industriområdet fick inte sina ritningar idag.
Killen i bilen fick skräck för vår by.
Jag fick ryggskott.

Toppendag kort sagt.
Skall bli spännande att se vilket nästa oväntade besök blir.
//Anna