Bryter ihop...

Imorse startade inte bilen!
Gaaah!
Det är det värsta... j**la... s**t... som kan hända på morgonen.
Men ändå så blev inte humöret riktigt så dåligt som det skulle kunna bli. Alla sportsliga medgångar den senaste tiden (möjligen bortsett från detta) gör att man inte kan bli riktigt, riktigt upprörd.
Efter att ha satt batteriet på laddning och skottat lite snö, så vi fick dock vackert gå in igen - jag och den lilla människan. Hon la pussel, jag surfade och intervjuade henne sedan med några frågor jag hittat på Babyfriends. Vad heter du? Hur gammal är du? Vem är din bästa kompis? Vad ska du bli när du blir stor... osv.
Gissa vad min tjej ska göra när hon blir stor?
-Hon ska köra monstertruckar!
*stolt* De e mammas tös de :-)
Vi var ju och kollade på dem i höstas och det verkar ha gjort intryck. Varje gång vi passerar Globen berättar hon att det var monstertruckar där och att vi var och tittade.
Efter någon halvtimma provade jag igen att starta bilen och då hoppade den igång - så hon kom i tid för sin skogspromenad medan jag inte hann så jättebra till mitt jobb.
Men återigen kompenserade jag detta med att gå lite tidigt :-)
Jag får sluta med detta.

Samtidigt som Medborgarplatsen på eftermiddagen invaderades av gratulanter styrde jag kosan mot Torshälla och årsmötet i en av mina hobbyorganisationer.
Jag hade bra gärna varit på Medis också - men det kunde man ju knappast förutse när årsmötet planerades - att det skulle kollidera med firandet av ett OS-guld (och silver)...
Men lite surt var det allt.
Som tröst fick jag köra en sådan här.
Det var jätteskoj och hysteriskt svårt att få till på ett bra sätt.
Jag skall inte börja med Radiostyrt, tror jag.
Mötet avlöpte ganska väl, inte så mycket tjafs och färdigt innan midnatt, och jag har vid konstituerande efterföljande möte blivit befordrad till v. ordf.
Antar att det betyder mindre jobb nu...
eller...
fattade jag fel nu. Blir det mera att göra?
Neeej! Nej, nej, nej.
Hur kunde det bli så dumt?
Jag skall innan jag lägger mig i denna arla morgonstund - skriva "Tack, men nej tack!" tusen gånger på ett jättestort papper.
Hemresan gick i alla fall lysande. Det brukar alltid vara spöregn eller snöoväder när jag skall hem från sådana där möten. Men det var det inte idag!
Nu skall jag sova, bara några timmar försenat.
Natti, natti.
Zzzzzz.... //Anna