tisdag, januari 31, 2006

"Taggad"

har jag blivit av WebmosterHelene och fattar ju knappt vad det innebär.
Men det verkar som jag skall svara på några frågor och sedan skicka vidare, typ...
Så här är mina svar på frågorna (frågorna är på engelska, men jag svarar på svenska)... Sen måste jag "tagga" 4 andra - hur nu det ska gå... :)

Four jobs you have had in your life:
Hmm, svårt att välja...
  • Systembolagsförsäljare
  • Croupier
  • Lastbilschaufför
  • Kvalitets- och miljösamordnare

Four movies you would watch over and over:
Öhhh... inga alls nuförtiden men filmer jag sett många gånger i ett tidigare liv:
  • Top Gun
  • Days of thunder
  • Konvoj
  • Bloodsport
Verkliga kvalitetsfilmer alla :-)

4 places you have lived:
Hmm...
  • Hammarbyhöjden
  • Vattubrinken i Södertälje
  • Stora Sundby utanför Eskilstuna
  • Västra Storgatan i Eskilstuna - första egna hemmet

Four TV shows you love to watch:
Jaja, jag som sällan tittar - men om, skall det vara sånt som man slipper följa alla avsnitt i...
  • Vänner, förstås
  • CSI (om jag skriver dem en och en blir det fyra totalt med "Vänner")

Öhhhh...

  • Roomservice
  • Amigo - Ja, det där med "lööv" kan man ju glömma helt avseende de sista två alternativen men detta är väl ungefär vad som beskådas i min TV förutom sport.
Four places you have been on vacation:
  • Lanzarote - bröllopsresan
  • Miami - sem + hämta räserbil
  • Los Angeles - sem + biltävling och hämta bildelar
  • Fårö - så ofta som möjligt

Four websites I visit daily:

Four of my favorite foods:
Just precis nu...
  • Tacos
  • Te och ostmacka
  • Varma mackor med köttfärs, lök, tomat, ost
  • Bakad potatis med min egen specialgucka

Four places I would rather be right now:
  • I soffan hemma - intagandes "potatisställing"
  • I sängen kanske
  • Nåt varmt och slappt ställe - fast jag kan knappt föreställa mig det. Jag orkar alltså inte ens tänka på att koppla av. Är det bra?
  • Hmmm... En mysig fika med en klok väninna kanske... eller - en lugn stund tillsammans med min man kanske vore ännu bättre - så han inte glömmer bort mig :-)

Four bloggers I am tagging:
Sen verkar detta ha korsbefruktat sig väldigt bland mina "blogvänninor" och spridit sig som en löpeld medan jag varit borta och sedan tagit ett par dagar på mig att svara klart.
Jag har nu blivit "taggad" ytterligare av Camilla också...
Men jag säger väl
och
fast de är säkert taggade redan :-)

Kramers //Anna

Extreme home makover

Är ju något många längtar efter även om de inte har ruttna golv och läckande tak och badrumstapet i hallen.
Skall bli lite spännande att se vad som krävs för att komma med i den svenska versionen.
Bekanta till oss tyckte att vi skulle söka - de erbjöd sig t o m att göra det åt oss (det säger en del om vad de tycker om vårt hus - fast vi gillar det ju på nåt sätt ändå) men efter att ha läst ansökningshandlingarna kastade jag in handduken. Vi är nog inte tillräckligt eländiga.
Efter att ha läst, bara läst, beskrivningen av familjen i gårdagens avsnitt av den Amerikanska förlagan är jag helt säker på att det var rätt beslut.
Ensamstående mamma... hjärtknipande ju.
Med sju barn... verkligen ansträngt läge. Men det stannar inte här.
Barnen är adopterade! Och det är fortfarande inte nog.
De är handikappade också!

Man måste alltså vara Jesus på jorden, ha minst 5 barn och bo i ett alldeles för litet ruckel för att komma i fråga, och i vårt fall är det ju bara ruckeldelen som faller in, möjligen.
Nä, vi får nog lösa detta på egen hand. En lottovinst skulle ju sitta fint dock...
//Anna

måndag, januari 30, 2006

Konferenshelg

Jag har ju som kanske några känner till varit på Bilsportkonferens i Skåne under helgen. Flög ned i fredags och kom hem igår.
Jag är fortfarande alldeles matt...
En trevlig men ganska tröttande helg. Jag tror dock att jag äntligen lyckats dosera mina "seabands" så att jag kan använda dem och eventuellt få någon nytta av dem.
Kanske lika bra med en kort utläggning om detta medan jag ändå är igång: Jag fick mina av en kompis som vet att jag blir illamående av att åka pendeltåg och tunnelbana :-) Jag blir ju också långvarigt konstig av åksjuketabletter. Hon påstod i alla fall att det funkade, med dessa band, men jag är ytterligt SKEPTISK mot sådant där.
Nåja, jag provade dem i alla fall när hon nu gjort sig omaket att köpa dem och blev som snurrig och nästan illamående när jag satte på mig banden. Inte riktigt önskad effekt...
Men jag tror att jag kan säga att de som påstår att de har sämre effekt än placebo förmodligen är ute och cyklar. För något rejält händer i kroppen när man tar dem på sig. Men jag är väl överkänslig mot dem precis som mot Postafen och liknande.
Kompisen envisades dock att jag kanske skulle pröva med bara ett band istället.
Så nu gjorde jag det. Lätt obehag på flyget på väg ned ändå men det var uthärdligt. Sedan satt jag i BAKSÄTET i taxin från flygplatsen till hotellet - och det är ju normalt bleka döden - men gick bra denna gång.
På väg tillbaka till flygplatsen i går satt jag också bak, utan seaband, och det var riktigt tråkigt. Jag var helt zombieartad av illamående när vi kom till flygplatsen och blev hånad av en oförskämd snubbe i väskincheckning för att jag inte hälsade före honom när jag kom fram till disken. Hallå! Jag hade fullt upp med att sätta rätt fot fram när jag skulle gå. Skulle jag vara trevlig också?
Brydde mig naturligtvis inte om att tjafsa med honom utan försökte vara så trevlig jag kunde under rådande omständigheter vilket tydligen inte hjälpte eftersom han fortsatte att vara dryg, men vem bryr sig om det om hundra år...
Därefter var det "seaband på" och flygresan var åter uthärdlig - dock väldigt skönt att kliva ned på fast mark och mötas av man och rart barn som stått och tittat på startande och landande flygplan någon timme och dessutom verkade glada att se mig.
Jag tycker i alla fall att de där banden kan vara värda att prova om man har svårt att hitta annat som funkar.

När vi landat på Bromma var himlen så vacker att jag var tvungen att hala upp kameran.Att jag trots en ganska okej upplevelse kände mig nästan som bakis i flera timmar är väl nåt som man får leva med :-)
Se det som en övning kanske? Tänk om man skulle få gå på krogen nån gång?

Saker som upprört denna vecka (utan inbördes rangordning):
  • ICA Maxi - Håkan lyckades igen beslå dem med att göra fel. Denna gång var det dock ett fel och inte ful, taktisk åtgärd och han fick ett par tior i "hittelön". Suck.
  • Pingishjärnan Inge Andersson - antar att de flesta hört om detta. Och jag kan förstå att detta var ett hårt slag mot klubbens förhoppningar men herregud, har han inte lärt sig det mest elementära av allt: "-Om du är ett dumhuvud, försök dölja det så gott det går!"
  • Bussolyckan utanför Arboga - behöver jag inte ens länka till va? Så tragiskt. Av någon anledning blir jag alltid mer nedstämd när folk råkar ut för tragiska förluster i samband med nöje och glädje (som teaterresor).Som om det skulle vara värre att dö på väg till fest än på väg till jobbet? Jag fattar ju förnuftsmässigt att det inte är någon skillnad med det känns ändå så inuti. Deprimerande hur som helst.
  • Alla människor på denna konferens som jag varit på som ettdera säger det rakt ut "-nä nä, vi ska inte ändra på något, det var ändå bättre förr" eller visar det tydligt ändå. Jag TÅL inte sånt!
Så, nu får det nästan räcka. Jag ska träna imorgon förresten, det var nog två veckor sedan sist. Kanske börjar mitt nya liv imorgon?
Kram //Anna

söndag, januari 22, 2006

Grrrr på...

...ICA Maxi.
I Haninge då.
Vi var där och handlade tidigare idag och letade födelsedagspresenter åt ett par av Novas kompisar, det är mycket kalasande nu, och hittade en tillbringare med fyra glas (I plast... "en tillbringare och fyra plast" - nä, tar inte den stigen idag.) som låg i en ställning med en massa leksaker. "Halva priset. Avdrages i kassan."
Tänkte då att vårt eget tålmodiga barn för en gångs skull kanske kunde få något när vi handlade. Hon leker bjudning med sina dockor och nallar ibland och detta kunde ju passa.
När vi gick igenom kassan så drogs det ju naturligtvis inte av något på det priset och Håkan gick till informationen som ringde in till leksaker och nähejdå det var ju inget fel.
Riktigt sura blev vi. Det känns som denna typ av händelser blir vanligare och vanligare. Vi har ju handlat där sedan vi flyttade hit för fem år sedan och det är påtagligt att man skyltar lite fult för att folk ska ta fel.
Håkan bad att få prata med den ansvarige och gick in för att göra det och hon var ju bara såå otrevlig. Visade på någon liten ynklig skylt, som inte syntes om man inte visste om den, som satt på den undre korgen med blandad bråte till skillnad från den övre korgen med blandad bråte som var välskyltad med halva priset.
Naturligtvis erbjöd de oss att lämna tillbaka varan. Hur lätt är det med en treåring i vagnen som redan vet att det är "hennes" tillbringare?
Nu gjorde vi det i alla fall.
Tack så j**lä mycket för ingenting ICA Maxi!

...och då har vi inte ens börjat tala om de extradyra avocadona "äta nu" som var stenhårda när maken kom hem med dem. Han åkte faktiskt tillbaka och dängde dem i disken. Men det var ju inte "fel" på varan. Så det var bara att åka hem igen.

Grrrr //Anna
På riktigt dåligt humör...

fredag, januari 20, 2006

Fredag igen!

Så skönt.
Vi hade lite tacomys när mannen kom hemsläntrande från jobbet, lite TV och nu häckar jag här en stund medan han glor på nåt halvtrist tv-program.
Jag börjar känna en viss frid i kroppen nu - jag har sedan helg- och datahaveri-fördröjningen på mitt dataliv nu uppdaterat de flesta av mina dåliga samveten så pass att man kan börja blicka framåt.
Idag har jag lagt till några av mina favoritbloggar, förutom bekantkretsen, till höger här. Dessa har jag följt ganska länge men jag har några till som jag upptäckt på senare tid, fast de får nog vänta ett tag till innan jag lägger ut dem. Man vill ju kvalitetstesta dem först :-)
Jag har också lagt till ytterligare en bloggväninna "Hella".

Nämnde jag förresten att jag var och tränande förra och förrförra veckan? För första gången på typ två år. Från den senaste övningen som var i måndags har jag fortfarande träningsvärk :-)
Finns det platser kvar på det passet på måndag måste jag absolut köra det igen - för vid det laget har det nog nästan gått över...
Är det möjligt att mitt nya liv har börjat?

Nä, nu skall jag sikta på lite skönhetssömn. Kram och gonatt //Anna

söndag, januari 15, 2006

Fredagen den 13e

Efter alla hysteriska helger och dessutom barnfödelsedag med efterföljande intensivt barnkalas under mellanhelgen firar vi faktiskt bröllopsdag (5-årig minsann) tjugondedag knut vilket i år inföll under fredagen den 13e.
Hur bra kan det gå då?
Jodå, vi ÄR fortfarande gifta.
Vi lyckades låna ut barnet som fick sova över hos en kompis. En av våra kompisar. Eller, tja... en av hennes äldre kompisar. Över 30 faktiskt.
Det lämnade ju fältet öppet för en romantisk middag osv. Men...
..nu har ju inte vi så mycket pengar då här efter alla helger.
Vår allra första date var ju på en bandymatch också så vi tyckte det kunde passa. Med barnvakt kunde man ju unna sig varsin bandytermos och ett par öl på krogen både innan och efter matchen. Och DET var inte igår.
Trevligt var det i alla fall. Det var dock en massa Vetlandafans på lokala haket när vi kom dit - min kompis som mera sällan går på bandy kom strax innan oss och trodde att hon fattat vägbeskrivningen fel. Det var fullt med skränande gulsvarta ynglingar där - men de gick nästan direkt när vi kom.
När vi senare kom in på matchen insåg vi att vi träffat typ hela deras klack. De var höggljudda men inte så jättemånga.
Matchen var länge ganska jämn men på slutet drog Hammarby ifrån och naturligtvis är det roligare att dricka segeröl än att dränka sorgerna. Vi lyckades också komma med lämpligt pendeltåg hemåt - som vanligt gick det ett precis när jag klev in genom spärren, det är nåt magiskt, jag får alltid vänta en halvtimme. Men sedan hittade vi hem i mörkret.
-Och ja, vi hade reflexer på oss.
Barnet kom inte hem förrän på eftermiddagen dan efter. Det var helt fantastiskt. Att få sova tills man vaknade, gå upp och äta frukost och sedan kunna gå och lägga sig och slumra en stund till. Världsklass! Tack Nelle!
Det tråkiga efterspelet på denna dag var att maken upptäckte att han inte hade en aning om vart vigselringen tagit vägen. Troligen har han tappat den någon gång under kvällen - kall om handen och lite luden.
Men det var ju fredagen den 13e så vad kunde man vänta sig?
När jag kollade minneskortet till kameran visade det sig att jag tagit ett (1, uno, I, one...) bild.
Den till vänster här.
Hur tänkte jag egentligen?
Att det inte är så stor idé att fota när man har termos med sig är ju i o f s ett rätt rimligt antagande.
Men varför fotar jag ismaskinerna då? Det gjorde jag sist jag hade kameran med mig också - fast då tog jag några andra bilder också. Jag börjar tro att jag har någon konstig böjelse för ismaskiner :-)

Tack älskling för en utomordentligt romantisk kväll.
Puss! //Anna

söndag, januari 01, 2006

Grönvitt årsskifte

För att inte hinna slappna av allt för mycket sedan släkten lämnat oss i mitten av veckan så skulle vi ha folk hemma på nyår också :-)
Vi hade bildat en pakt med några andra småbarnsfamiljer och firade med dem.
Sex vuxna och fyra barn - den absolut stimmigaste nyårsafton jag upplevt men de vara mest rara barnen - och hade jätteskoj med varandra.


Vi blev lite djupsinninga efter tolvslaget när alla barnen sov och fick känna oss som oss själva en stund i alla fall.
Jag är ju inte bara mamma...
Vi hade grönvitt tema på dukningen, randiga ljus som jag köpt dyrt på Polar'n och Pyret för att de såg så Hammarbyiga ut - men stearinet i dem var inget vidare :-(
Grön duk och servetter, grön välkomstdrink, avocado till förrätt och Håkan hade gjort pajen på bilden som ett extra statement ifall det inte framgått innan.
Alla tyckte ju bara att det var trevligt så till nästa år kanske vi skall kräva grönvit halsduk eller matchtröja vid middagen :-)

Kan inte säga att jag har avlagt några nyårslöften direkt. Att inte tacka ja till några fler styrelseuppdrag kanske...
Nano, nano //Anna