onsdag, november 29, 2006

Kinna tur och retur

I måndags lämnade jag hemmets trygga vrå för en tjänsteresa till Kinna. Jag har senaste halvåret tillbringat ett otal vardagskvällar på hotell som inte renoverats ordentligt sedan åttiotalet, belägna i små städer som jag aldrig haft en tanke på att besöka om det inte varit för jobbet.
Tomelilla, Gislaved, Ängelholm...
Detta lilla rum gick i aprikost med stormönstade matchande gardiner och gröna möbler, aprikos- och grårandig heltäckningsmatta och en inramad fotoaffisch ovanför sängen avrundade det hela.
Men det var rent i alla fall, och jag förstår att man inte kan renovera hotellrum hur ofta som helst, men på åttiotalet hade uppenbarligen ganska många råd :-)
Det var i alla fall helt OK i Kinna, jag turistade lite på några tygfabriksförsäljningar på kvällen i vild jakt på överkast, ni vet. Hittade massor av fina tyger som jag inte behövde och inte hade råd med och faktiskt inte köpte heller. Några överkast hittade jag ju såklart inte.
På hemvägen igår så kunde jag inte låta bli att stanna och fota lite vid Brahehus. Det blev inte så bra för jag hade inget stativ och när jag hade klafsat runt i leran i mörkret där ett tag så kom jag på det olämpliga i att befinna mig alldeles själv, i kolmörkret, vid en ruin utan att någon vet om det. Eller, så länge man helt säkert är alldeles själv är det väl inga problem...
Men jag tassade i alla fall tillbaka upp till macken innan jag tagit någon särskilt bra bild.

Men några bilder blev det i alla fall. Sedan hade jag sådant kli i avtryckarfingret att jag av bara farten fotade några leksaksbilar i hyllan inne på macken :-)



Bärgningsbilar i plast.
Jättesöta. Men jag handlade i alla fall ingen!
Nu skall jag nanna. Kram //Anna

söndag, november 26, 2006

Pysselhelg

Jag håller på med mitt, hemliga, pysselprojekt och försökte få så mycket som möjligt gjort i helgen.
Det gick väl sådär... men några framsteg blev det.
I fredags tog jag semester och tillbringade lite kvalitetstid med mamsen som hälsat på oss några dagar. Hon fick välja vad vi skulle göra och vi hamnade till slut på outleten i Barkarby - fast vi shoppade dåligt faktiskt :-)
Men vi slaskade i oss onödigt mycket socker på Waynes i alla fall.
Jag blev nästan yr. Varm choklad med mashmallows, plättar med sylt och grädde (lunchen liksom) och en liten, liten brownie...
Nä, det är väl klart att den inte var liten!
Det finns ju inga små brownies på Waynes.

Just när jag skulle fota den vedervärdiga frossarchokladen så tittar solen in, för första gången på evigheter, några minuter och kastar dumma skuggor i koppen.
Jaja... vad är väl en bal på slottet?
På hemvägen slank jag in på Papprika för att köpa några pennor och inviga mamman i mitt nya missbruk, impulshandlade också lite annat smått och gott (äntligen någonting efter en svag dag), bl a en magnetisk stämpel med tillhörande alfabete och lyckades på så sätt att göra av med ordentligt med pengar.
Jag älskar den redan, men jag är tveksam till hur användbar den egentligen är.

I lördags blev det mer pysslat än någon annan dag, men det är svårt att skjuta städ, tvätt och familj åt sidan så mycket som skulle behövas.

I söndags skulle vi på en liten, liten shoppingtur till ASKO och JYSK för att titta på överkast åt mamman och en sväng till Papprika som lämpligt börjat med söndagsöppet just när jag upptäckte en viss brist på en sorts papper jag behövde.
Det slutade med att vi köpte en ny soffgrupp till vardagsrummet, inte hittade några överkast och allt tog mycket längre tid än tänkt. Eftersom vi inte hittade de överkast vi sökte på ursprungsställena var vi ju tvungna att dammsuga ALLA affärer i Länna på överkast.
Nova som följt med blev tröttare och tröttare. Inne på Hemtex blev det plötsligt väldigt tyst i hennes riktning och jag gick för att se vad hon höll på med för sattyg. (Ni vet hur det är med tysta barn.)

- Ja, till vänster ser vi randiga morgonrockar. Till höger beiga dito. I bildens överkant kan man urskilja hudkräm samt tvålpumpar och tandborstmuggar. I bildens mitt...

Kram //Anna


måndag, november 20, 2006

En lera-på-benet-dag

Herregud! Jag avskyr sådana här dagar. Jag vaknade imorse strax innan makens väckarklocka ringde vilket är helt sabla onödigt kvart i fem sådär. Sedan gick det ju inte att somna om medans han snoozade och så. När han äntligen klivit upp var klockan nästan halv sex. Kände mig onödigt pigg och bestämde mig för att läsa en stund (vilket tillsammans med att titta på TV och sitta bredvid i bil är med bland det mest sövande som finns) för att om möjligt kunna slumra några minuter till innan min klocka ringde klockan sex.
När den ringde var jag otroligt inne i upplösningen på min deckare och trodde nog att jag skulle läsa ut den på en kvart. Det tog drygt en halvtimme.
På slutet var jag dessutom ofantligt trött igen och höll på att somna ifrån alltihop.
Nåja, upp med barnet, göra gröt, tjafsa om huruvida man får ha ambulanser på köksbordet när man äter frukost, snabbtvätta håret, klä mig (kändes inte byxorna ovanligt trånga över fetmagen), leta rätt på kläder åt Nova, packa i ryggan för hennes skogspromenad, slarvfixa håret som nu hunnit bli för torrt, struntar i smink, ser ultraglåmig ut… med en risbuske på huvudet.
Alla barnets överdragsbyxor i rätt storlek är så leriga att de faktiskt inte duger, tar ett par för små, ”snyggjackan” får det bli idag av samma skäl, försöker skynda på hela påklädningsprocessen, hittar inte husnycklarna…
*liite irriterad*
Till slut står hon påklädd, kommer då plötsligt på att i morgon när ”nödkläderna” hon har idag förmodat är som leråkrar vore det bra om jag tvättat upp dagiskläderna som är i rätt storlek och ämnade för ändamålet.
När jag tar hennes ena jacka låter det misstänkt i högra fickan. Jaaa, där var nycklarna!
Hur i hela friden skulle jag ha hittat dem om jag inte fått för mig att tvätta? Jag hade ALDRIG kommit på att leta där.
Nåja, ut till soptunnan där jag, i ett svagt ögonblick, lovat att Nova skulle få slänga vår gamla badrumsmatta vilket hon gjorde både omständigt och frågvist, sådär som treåringar (snart fyra faktiskt!) gör.
När vi skall börja lasta in i bilen så hittar jag inte bilnycklarna. Kan vara för att jag inte tagit med dem. Rusar in och de hänger faktiskt på plats.
Ut igen, in i bilen, ja just det – ingen soppa, svänger förbi macken, får ingen soppa ur slangen, kollar displayen ”tanka på pump 4” jamen tack så j**la mycket, byter pump, börjar kolla efter den dolda kameran…
Halvvägs till dagis upptäcker jag en stor lerfläck på ena benet (svarta, kritstrecksrandiga byxor) som måste kommit från Novas stövel när jag lyfte in henne i bilen.
När vi slinker in på dagis (efter att noggrant granskat varenda kotte och pinne på vägen från bilen) säger en av fröknarna glatt ”Sovmorgon?”.
Inte direkt va?
Kommer till jobbet, startar datorn, går till kaffeautomaten ”trasig - service beställd” och ingenting förvånar längre.
Försöker matta lerfläcken något, lyckas halvdant, tar itu med dagens jobb som naturligtvis inte går nåt vidare. Försöker bl a fixa några illustrationer till Intranätet och skillnaden mellan Photoshop 7 (hemma) och Elements (på jobbet) är ibland irriterande stor.
När jag efter lunchen drabbas av en extra tung paltcoma och bestämmer mig för att ta en tidig fika för att inte somna framför skärmen så skållar jag handryggen med tevattnet.
Ger tillfälligt upp tanken på arbete och skriver det här istället.

Humör: Uselt!
Borde göra: Arbete, fast frågan är om jag inte gör mer skada än nytta.
Väder: Grått

*morr* //Anna

fredag, november 17, 2006

Sprak och fest och färg...

...i vårt fraggelberg!

Inte mycket nytt i denna delen av världen. Men i dag har jag äntligen fått pensionera mina gamla trasiga tofflor som en längre tid lämnat både det ena och det andra öppet mot omvärlden.
I dag provade jag nog närmare 10 olika typer av tofflor på ICA Maxi och fastnade till sist...
lätt obegipligt...
för de här. Tada!

Tja...
De har en stabil sula undertill, vilket jag saknat på mina 4 senaste tofflor.
De är VÄLDIGT varma, vilket är bra då vi ofta har små arktiska vindar över vårt golv.
Och...
och...
De ser ut som små fragglar.
DET är ingen fördel.
Men de var de bästa som fanns och behovet var akut.

Dansa och häng me

Sjung me' oss, låt munnen le

Sprak och fest och färg

I vårt Fraggelberg
Jobbar det gör vi
Dans är nåt vi struntar i

Sprak och fest och färg

I vårt Fraggelberg
Jag var för gammal för denna typ av barnTV när fragglarna gick, men jag minns ännu texten. Eller frag(he he)ment av den och när jag började stoltsera i köket i mina nya våfflor kom jag efter ett tag igång med sångassociationerna och Håkan hängde på och Nova...
..ylade, "inte den", "inte den".
Hon gillar visst inte fragglarna. Eller är det våra sångröster det är fel på?

Kram och gonatt
//Anna

Humör: Bra!
Borde göra: Nu finns det ju inte mycket annat än gå och sova som känns vettigt. Någon gång skall jag skriva här lite tidigare, så att det står nånting annat nån gång.
Väder:Tveksamt. Vi har ju ingen utebelysning åt det här hållet så jag har ingen aning. Regnet slår i alla fall inte mot fönstret, men det regnar säkert för det har det ju gjort mest hela veckan.

onsdag, november 15, 2006

Tiden rusar...

Ikväll skulle jag fixa en infofolder till dagis, blogga och pyssla lite (eftersom jag var på Panduro häromdan och köpte en massa braåhasaker som nu ligger och ropar efter att bli pysslade med).
Foldern tog ju nästan hela kvällen så klart så det får bli en snabbrunda här. Jag borde väl sovit redan för en timme sedan :-)
Imorgon skall jag på ME&I-visning för första gången. Skall bli skoj. Tyvärr har väl alla pengar gått till pyssel nu så jag får väl egentligen inte handla något... men... det vet man ju hur det brukar bli.
Nä, gonatt med er!

Kram //Anna

Humör: Helt OK, även om jag inte hann allt jag tänkt. Korten har förresten kommit nu. De blev ganska bra.
Borde göra: Gå och borsta tanden. (Omskrivning för att det är läggdags)
Väder: Uppehåll, fukt, några plusgrader. Begränsad sikt - dock pga mörker. Saknade förresten mina solisar i morse när jag åkte till jobbet. Chockartat!

söndag, november 12, 2006

Monsterdålig service på Globen

Gnäll, skäll och lite positiva vibbar också, kommer här:

Vi var en driva folk, 6 vuxna och 5 barn, som besökte Monster Jam i fredags. Vi hade även biljetter till Pit Partyt innan, vilket innebar att alla truckarna var parkerade på innerplanen och man fick kika runt och kunde köa för att få autografer av förarna.
Det skulle börja 16.30, vi kom till Globen runt fyra och då var det redan kö så vi ställde oss i den. De öppnade insläppet EFTER halv, då var vi både frusna och hungriga dessutom, men då det skulle vara 1.5 timmas paus mellan PitPartyt och själva showen tyckte vi det var bäst att spara ätandet så att vi då hade något att göra.
När vi skulle in genom spärrarna funkade inte biljetten till förfesten utan vi fick använda den som var till showen, vilket skapade förvirring och irritation.
Väl nere bland truckarna så var det ganska mycket folk och man fick inte så bra kik på det man var nyfiken på vilket fick oss att bestämma att vi skulle lätta lite tidigare och gå och käka innan alla kom på samma tanke.
Första bästa hamburgermack inne på Globen som vi hittade skulle inte öppna förrän strax innan showen började. Nähä, men det fanns ju barer som var öppna, då borde väl någon restaurang vara öppen också.
Vi irrade och letade och frågade ett antal anställda där och alla sa olika saker, restauranger som var markerade med bestick på kartan serverade tydligen inte nödvändigtvis mat. Öl fanns på flera ställen, men 3-åringar funkar dåligt på det.
Till slut så sade någon anställd att det inte finns NÅGOT öppet ställe som serverade ätbart i miljö där man kunde sitta ner och vi bestämde då att vi skulle gå ut till centrumet och käka där.
Fast det gick visst inte eftersom vi redan använt våra biljetter som inte skulle funka en gång till. *morr*
Men det klart, man kunde ju få den signerad i informationen och då skulle man bli insläppt igen.
Hur lång tror ni den kön var?
Tog några djupa andetag och bestämde oss för Chickenmacken inne på Globen som nu öppnat eftersom allt detta sökande tagit sådan enorm tid. Barnen började vara extremt ansträngda och även flera vuxna visade lite labila tendenser.
Just min familj bestämde att vi alla skulle ha chickybits, när vi kom inom hörhåll från kassan så hörde vi att de bara hade chickenwings. *gnisslar tänder*
Men vi hade inte behövt oroa oss för innan vi fick beställa, ca tio minuter efter att de öppnat var ALL kyckling slut.
Nu var vi gråtfärdiga hela bunten. Fast varmkorv kunde man nog fortfarande få på några ställen...
Då hittar någon en öppen sportbar där de serverar hamburgertallrik, ribs, chickenbucket bl a, samt starköl. De som inte behöver köra bil övertalar oss andra om att det är ett fantastiskt ställe. Det tog ganska lång tid innan vi fick beställa så det kändes som ännu ett fiasko var under uppsegling men när vi väl fått beställa fick barnen snabbt varsin läsk - och med socker i kroppen steg deras humör 50 grader på nolltid och sedan gick det förbluffande fort innan maten var klar, inget var slut, alla fick det de beställt och vi fick t o m tag på ett ståbord där vi vuxna kunde äta. Småmänniskorna satt på golvet längs en vägg precis bakom oss och friden lade sig över församlingen. De satt visserligen under en Djurgårdsflagga men det fick helt enkelt passera.
Vi hann lagom äta upp så började showen. Barnen var storögda och det var ett ganska bra drag.
Jag blir som en barnunge själv av sådant där :-)


Försökta ta lite foton men det är ju inte så lätt i det ljuset med min otroligt ljusokänsliga optik :-)
Allt som allt, så var det jätteroligt - även om det känns lite uppgjort ibland, plus att om man går på första showen av fem i rad så får man räkna med att de spar lite på materialet.
När vi skulle därifrån så gick det förvånansvärt snabbt att ta sig ut ur Globengaraget också, så när vi kom hem var vi på ganska bra humör faktiskt.

Humör: Lysande, jag har pysslat och skickat iväg lite foton till framkallning ikväll. Humörhöjare!
Borde göra: Gå och sova så klart :-)
Väder: Ingen aning. Kolsäck nu.

Natti natti //Anna

onsdag, november 08, 2006

Sjumila... nödrim.

Då jag nyligen är hemkommen från en bilresa Gislaved tur och retur - avbruten på mitten av arbete, ett kort trevligt besök hos bekanta utlokaliserade i geografin och en tung sömn på hotell Nissastigen - har jag i två dagars tid lyssnat ganska mycket på radio.
Min vanliga favvo, Rockklassiker, hänger inte med så himla långt utanför Stockholm. Istället blir man utlämnad åt något som funkar över så stort geografiskt område som möjligt så man slipper söka nytt hela tiden. Det blev mest RIX och deras repertoar är ganska begränsad, men eftersom jag inte lyssnar på den kanalen till "vardags" så kan jag leva med att höra samma låtar fyra gånger om dagen, två dagar i rad. (Betänk också att jag bara tillbringat halva dagarna i bilen - jag kan ju ha missat några omtagningar.)
Men, men, men... vad är det med den här "Sjumilakliv" som folk verkar helt hysteriskt förtjusta i?
Ok, schysst melodi, anständig sånginsats och söt sångare. MEN texten? Ettdera rimmar man och då ska det rimma, eller också åberopar man konstnärlig frihet och lallar en text som inte rimmar men har andra kvalitéer. Men en text där nödrimmen är fler än rimmen?
Jag är helt övertygad om att Jonas Inde är en intressant människa med många talanger, men det krullar sig på ryggen när man hör saker som "Jag vill sparka bakut, och göra nåt sjukt". Eller den fantastiska raden (som faktiskt rimmar på riktigt med den efterföljande) "Jag vill börja sluta tro". Börja sluta? Gaahhhh!!
JAG vill göra nåt sjukt!
Nåja, låten är ju inte helt oanvändbar, även om det kanske räcker att höra den, säg, två gånger om dagen :-) Men jag kommer inte ifrån känslan att det borde ha gått att göra det lite trovärdigare med bara en något större insats.
*ryyys*

Detta om detta. Jag orkade inte ge en ingående analys om valet i USA så jag valde ett annat, nästan lika viktigt ämne. Nu skall jag svälja golfbollen i halsen och gå och lägga mig.

Kram //Anna

Humör: Helt ok
Borde göra: Ta bort de här töntiga lägesrapportraderna?
Väder: Nollgradigt och uppehåll

söndag, november 05, 2006

Garagestädning

Helgen blev inte som tänkt riktigt - mer städ, tvätt och tråkiga inköp (Biltema, ICA Maxi) än planerat. Hade hoppats hinna till syfestivalen i Sollentuna, men det slet sig. Fast det är ju bra att få så mycket trist som möjligt avverkat - jag skall ju på tjänsteresa igen nästa vecka så det är ett sabla flängande och då förfaller det ännu mer.
Idag har vi (mest jag, Håkan bygger vedbod) haft storröjning i lilla garaget, det är ju hög tid om man vill ha in bilen där när vintern kommer.
Känns jättebra nu och högen med utrangerade saker är gigantisk - vi får hyra ett släp nästa helg och köra iväg allt.
En del hade man säkert kunna sålt - men jag orkar inte. Vill bara bli färdig nån gång.
Ikväll har jag hållit på med dagisannonsen och hoppas att jag är färdig med den.
Nu skall jag sjunka ner framför lådan i några sekunder innan det är sängdags.

Kram //Anna

Humör: Nöjd
Borde göra: Sova (som alltid på denna punkt)
Väder: Fuktigt och plusgrader

onsdag, november 01, 2006

Lång dags färd mot natt...

eller snarare långdragen resa hem - det blev nästan natt.
Det var lite trögt att ta sig hem från jobbet idag :-)
Jag har sällan sett så mycket bilar, bussar och lastbilar stå så mycket på tvären på alla upptänkliga ställen - det tog närmare tre timmar att ta sig Södertälje - Haninge och då har jag ändå en känsla av det gick bra för mig, jag hade tur och drabbades inte av några stora blockeringar.
Här kan man eventuellt se att trafiken är tät och inte särskilt rörlig. Jag kom ju inte på att jag skulle ta kort förrän precis när det började rulla så smått igen. Därav en viss oskärpa :-)

Sent på eftermiddagen idag kom en kollega som varit inne i stan tillbaka och vittnade om snö och elände. -Ja, nu har man varit uppe i "Krockholm", sa han med en fnysning!
Jag kände mest ett behov av fnissning.
Så oerhört träffande benämning. Aldrig hört den förr. För man förundras ju verkligen över hur det kan bli så galet. Men, det är klart, det är väl inte samma trafikgenomströmning någon annan stans och därför blir följderna så katastrofala.
Jag har sett bilar ligga som plockepinn i dikena, SL-bussar som kört på andra SL-bussar och trots detta en uppsjö konstiga omkörningar och motsatsen då - obegripliga snigelkörningar. Man häpnar, kort sagt!
Innan jag lämnade jobbet bunkrade jag proviant i automaten ifall det skulle bli en jobbig hemresa. Efter noggrannt övervägande valde jag en Schweizernöt trots att jag egentligen inte tycker den är så jättegod - choklad och nötter skall ju vara bra som nödproviant vid svåra förhållanden.
De inträffade inom 10 minuter från att jag lämnat parkeringen.
Då var livet helt enkelt så tråkigt och svårt och jag var så hungrig att jag var tvungen att ta en liten bit...
och en till...
och en lite större bit...
och...
vips så var chokladkakan slut.
Tur att jag inte blev stående någonstans där jag verkligen behövde nödproviant för då hade jag känt mig löjlig.
Tur jag inte blev stående någonstans.

Nu skall jag dock parkera i sängen, natti natti!
Kram //Anna

Humör:
Trött och tillfreds
Borde göra: Fixa annonsen till dagisets öppna hus eller sova
Väder: Blåst och snöyra *burr*