måndag, maj 20, 2013

Slö

Slö på alla sätt...
Bloggslö, efterförkylningsslö, pollenslö och sömnbristslö. Det känns lite motigt ibland, helt enkelt.
Jag försöker komma igång med lite motionerande efter den extremt efterhängsna förkylningen.
Det blev en runda runt sjön. Det är fläckvis mycket vackert, men också lite svårforcerat på sina ställen. Det tar ju lite tid, men om man inte stukar sig, så blir vristen starkare =)


Fotostunder, hispiga hästar som står ivägen när man ska passera vattendrag och ihärdigt telefonerande från nära och kära bättrar kanske inte heller på tempot.
Men jag kom runt.
Vilket jag faktiskt gjorde förra veckan också. Fast det var nog ännu jobbigare då.
Det märkte jag plötsligt på att jag började fäkta lite okontrollerat med vänsterarmen.
Vilket jag ju gjorde jämt innan löpkursen där vi blev videofilmade.
Efter kursen dog jag nästan om jag applicerade alla tekniker jag lärt mig. Det gick så fort då att flåset inte hann med.
Jag bestämde mig då att tills vidare välja några saker att jobba med initialt.
Håll händerna intill kroppen på ett någotsånär avslappnat sätt.
Håll upp huvudet.
Sätt inte ned foten för långt fram. Inte framför egen tyngdpunkt.
Och det har gått ganska bra och känts som att det sitter på riktigt.
Men sen ska man börja springa så smått efter 2-3 veckors aggressiv förkylning+pollen.
Det är jobbigt.
Man blir trött.
Och plötsligt tittar den fram! Mupparmen!
Den vill liksom göra en liten krängande rörelse fram och tillbaka i en åtta, typ.
Det ser asjobbigt ut på film, tillför ingenting och sinkar högst troligt.
Jajamen, den tar vi fram när vi är trötta!
Nu smög den visserligen igång lite försiktigt. I en liten åtta. Småkrängande bara. Obemärkt, tänkte den kanske.
Men jag märkte minsann och tvingade tillbaks den där den ska vara. På sidan.
Idag hade jag extra mupparmskoll. Men det gick bra.
Det var ju värre med mupphästar och muppfyrhjulingar (högst troligt en sådan som skrämde hästen) och telefonsamtalsmuppar...