Strandliv

Vi tog en promenad på stranden.
Hittade spännande spår.
Hittade spännande budskap.
Hittade en geocache, idag också. (Ej på bild.)
Hittade märkligt strandfynd. Tog med det för att ingen ska skada sig.
Vissa badade i princip med kläderna på.
Åkte hem.

Geocachar lite

Solen lyser varmt, det är lä och sanden är varm, Håkan badar fötterna och man kan inte förstå att det bara är april.
Och vi hittade cachen. Ganska lätt.
Life is good!

fördel/nackdel

En av fördelarna/nackdelarna med semester är att man hinner göra nåt man inte gör dagligen, eventuellt föreviga det och sedan rentav dela det med vänner och bekanta via nån sorts socialt media (blogg/facebook/twitter etc).
För en själv är det skoj att ha kvar efter semestern, men hur kul är det för alla andra?
"Herregud, det här är dagens tredje inlägg - kan människan sluta att spamma nu."
Å andra sidan får man väl ta det om man nu anslutit sig till att följa folk på blogg/FB/twitt.
Kanske är det också så att man har mer tid till sånt på semestern? Eller att man har mindre tid just pga semestern...
Nåja, nu spammar jag på och hoppas ni gör detsamma =)

Vi åkte ända till Fårösund och lunchade vid Bungemuseet. Väl där passade vi på att vid närliggande kyrka klippa semesterns första cache.
Nova hittade den!

Vi strosade på kyrkogården en stund också och begrundade livet, döden och "tills döden skiljer oss åt".
Sedan hittade Nova en stenlabyrint som hon såklart var tvungen att avverka.
Vi började diskutera hur långt det egentligen kunde vara i en sådan. Så jag blev också tvungen att hänga på.

Ihop med Per.
RunKeeper-Per alltså. Han säger 0.21 km. 3.57 min. 13 förbrända kalorier.

Från barn, på grund av dårar...

Idag var det barnkalas, igen, och hela familjen var inblandad i logistiken.
På väg hem igen sker en väldigt märklig trafikhändelse framför oss - en bil åker långsamt ut framför ankommande trafik från båda håll.
Förvirring utbryter bland samtliga inblandade fordon.
Jag blir stum av förvåning.
Håkan utbrister: "vad gör den j***a idioten!
Jag, nu något närmare det felande fordonet, "men han är ju 100 år" (vilket möjligen skulle kunna förklara all blind- och dövhet ett dylikt nummer kräver).
Nova, lite eftertänksamt, "han kanske läste guldbrevet från kungen".
Och därmed glömde hålla ögonen på vägen =)
Själv visste jag inte ens om att 100-åringar får brev från kungen...

Framåt kvällningen tog vi en promenad till vår mest närliggande cache så vi fick lite motion i alla fall. Behövligt efter alla kakor på kalaset.
Skulle behöva ha plastlådor lite överallt här i närheten för att hålla mig igång...

Turistfälleri

Efter en revisionsdag i gulliga Lessebo körde jag upp till Kosta för att kolla in stor Outlet med massa glas.
Visade sig att det fanns en ganska stor Outlet med allt möjligt. Köpte vinterkängor till barnet bl a.
Det fanns ju glas och sådant också. Fast det handlade jag inte. Men nästan. Silikonformar så jag kan göra egna snapsglas i is. Spännande att se hur det blir...
Ganska många tyskar i husbilar i omlopp fortfarande.
Jag tror att lastbilen på bilden också är en sådan. Fast coolare...
Nära parkeringen, vid ett museum, plockades en liten cache också. Ont i knäna gör det.

Edit: exakt hur trött var jag när jag skrev den obegripliga rappakaljan ovan?

Mopedist - javisst!

Mopedtur - nu uppgraderat med sådant där geocachande - stod på schemat.
Vi inledde med en sväng längs kusten upp till Langhammars där rauktittning och cacheletning var huvudsyftet.
Men istället häpnade vi, precis som alla andra, över "Det rullande hotellet" (som en del av er redan sett på FB)
Alla, och då menar jag verkligen alla, som hade en kamera med sig på den där parkeringen, fotade bussen.

Och funderade givetvis på hur många som fick åka med, hur trångt det var, vart de åkte, vad det kostade...

Men jo, raukarna var också fina.

Jag tror Nova skulle vilja ha en I-pod eller nåt. Här sätter hon huvsnoddarna i öronen och låtsaslyssnar. Funkar ju det med om man har livlig fantasi. I bakgrunden rauken "Dr Alban" som Håkan kallar så för de små utväxterna på "huvudet" som påminner om Albans flätarrangemang när det begav sig.

Sedan blev det en kaka på Sylvies, ett besök hos en bekant och ytterligare ett geocacheäventyr.

Ut på Norsholmen skulle vi.

För där ligger en gammal hamn för kalkutlastning, som väl aldrig riktigt bar sig och som nu är nedlagd. Resterna har nyfiknat mig (de syns från badstranden i Ekeviken) i flera år och nu var det dags!

Vet inte riktigt vad alla saker gjorde för nytta, men den här var ganska maffig.

Vi blev överraskade av ett litet regnväder också, men lyckades hitta skydd. Någon cache hittade vi dock inte trots ett ganska ihärdigt letande och en enligt uppgift låg svårighetsgrad.

Nu var väl själva stället det viktigaste att få se, men lite surt ändå...
Vägen hem kördes lite modigt på helt okända, kustnära vägar... eller snarare stigar kanske. Vi såg flera spännande hus, hade exotiska upplevelser med lera, översvämningar och elmopeder inblandade, samt att min man hann håna vår tidigare justitieminister. En perfekt tur helt enkelt, som i Håkans fall tog slut några kilometer hemifrån när strömmen i hans mopedbatterier tog slut.
Men då vet man att med barn bakpå kommer man bara 49 km.

Tidsmaskin

Hmm... ligger lite efter med bildbloggandet här. I tisdags, efter morgonmotion och disk, stack vi till Visby för att handla rena underkläder.
Har vi inte lyckats tvätta på över tre veckor kan vi lika gärna vänta tills på söndag =)

Äntligen passade det att stanna på 56:ans café och fika/luncha lite. Vi har ju svept förbi i flera år, men det ser mycket spännande ut med gammal bilbråte utanför. 50-talet var väldigt påtagligt.



Läckra modellbyggen och massvis med nostalgiprylar gjorde att det fanns massor att titta på.

 Efter lunchen fyllde vi på med radiokaka, värsta nostalgidyket. Sedan shoppade Nova i butiken, som vi inte ens visste fanns. Hon köpte en Ford! Hu! Och en Betty Boop-kudde =)



Finns det nåt spännande här inne?

När vi kom till Visby gjordes nödvändiga inköp på Clas Ohlson och Åhlens innan vi gav oss i kast med nästa tidssprång.
De medeltidsklädda vid Systemet såg väl något malplacerade ut, men nere vid själva marknaden passade det bättre. I början räknade Nova alla medeltidsklädda, men när de närmade sig 100 och vi knappt hunnit in innanför muren lyckades jag övertala henne att ge upp.


Smide är ju kul att titta på...

Vi handlade nästan bara ätligheter, men det var skoj att gå runt och titta på folk, repslagning, smide och gycklaruppträdanden...


Värsta goda brödet på "Fram och bakstugan".


På väg tillbaka till Fårö på kvällen inleddes min/familjens karriär som "Geocachare". 

Vid oljekällan, som jag flera gånger tänkt stanna vid, fanns en liten låda som var ganska lätt att hitta. Nu blev ju själva stoppet av också. Fantastiskt!