onsdag, februari 26, 2014

Elektrisk

Vaknar sådär okristligt tidigt som man gör när man ska till jobbet (5.50).
Vacklar ner på undervåningen och känner att något är annorlunda.
Inser sakta att det saknas elektricitet i hemmet.
Försöker se om det lyser hos grannarna. Troligen inte. Kollar avbrottsappen. Ingen röd plupp hos oss. Yrslar ut och (bänder förtvivlat på luckan till elskåpet och lyckas till slut efter att ha fått svinont i fingrarna) kollar elmätaren. Den är stendöd. Ringer nätbolagets felanmälan.
- Ja, ni är ju på reservkraft (inte nu hörru) eftersom de arbetar med era elledningar och det är något med reservkraftverket. Men de håller på med det där. Har ni tur är det något enkelt som att dieseln är slut eller så.
- Så någon annan hade redan anmält (högst troligt finns det massor med folk i byn som går upp före mig) så de är redan på gång?
- Jo, de är nog redan på plats.
- Ok. Tack.
Lägger på.
Tankepaus.

Är det så de jobbar? Låt dieseln ta slut, så åker vi och tankar när de ringer...

Nä, nu har det snart gått en timme, och det var nog inte bara soppatorsk. Jag börjar känna mig allt mer benägen att chansduscha med det vattnet som finns i vattenledningarna.
Om jag är riktigt snabb går det kanske.
Nano nano

onsdag, februari 19, 2014

Löpning i februari...

...en ovanlig sorts februari.
Snön är ju nästan borta hemikring så i helgen gav jag mig ut med mina medelgrovt mönstrade skor.
Det gick fint till jag kom till spången.

"Aha, om jag vetat att vattnet skulle gå över vristerna kanske jag skulle ha tagit simfötterna istället."
Men jag kunde ju inte låta lite kyla och slipprigt underlag hindra mig.


Sedan blev det plötsligt isbelagt på ett knöggligt och obehagligt sätt som hotade att rutscha iväg dina fötter åt sidan samtidigt som isen sprack.
"Oho, om jag vetat att jag skulle ta mig fram på rutsch-is skulle jag kanske tagit skorna med dubb istället."
Men jag kunde ju inte låta lite glatt is hindra mig. Kanske såg jag lite lustig ut vid denna passage.

En bit längre fram låg isen kvar, fast i stora isflak, som man ömsom fick knö sig emellan (medan de klämde illvilligt om fotleden) och ömsom tassa på ovansidan. Då ville de gärna vippa och fara iväg.
"Minsann, om jag vetat att jag skulle bli iknuffad bredvid spången hade jag tagit våtdräkt på mig."
Men som tur var var det inte så djupt att telefonen blev blöt, så jag kunde ju inte låta det hindra mig.

Till slut kom jag runt som planerat.

Nu, i veckan, är jag på turné på sydligare breddgrader. Här är det ju ännu varmare och helt snöfritt. Därför tog jag bara med vanliga jympadojjor.
Ikväll när jag skulle springa var det fint väder minsann:

Men, jag kunde ju inte låta det hindra mig.
Jag sprang längs kanalen. Det är nog jättefint i dagsljus eller åtminstone lite bättre väder.
Nu var det ju lite halt på sina ställen. Valet av sko kändes inte helt klockrent.
Extra obehagligt var det när det var smalt och sluttade ned mot kanalen.
Men, jag kunde ju inte låta det hindra mig.

Det fanns ju t o m sådana här uppsatta här och där. Någon hade kanske förbarmat sig.
Och det var ju ganska fint med belysningen runt kanalen. Man ville stanna och fota hela tiden.
Men det gick ju inte.


Jag kom ju runt till slut och ser med spänning fram emot nästa februarilöpningsupplevelse.