Plötsligt hittar mannen en annons på Hemnet som får hela familjen att gå i spinn.
Den här gården läggs ut som kommande...
Det är omöjligt att få ihop kalkylen om vi inte får orimligt bra betalt för nuvarande "sleeping renovation project" och om det lyckas finns det i alla fall inte utrymme för någon budgivning.
Men vi måste försöka, eller?
Tänk om någon skambudar hem det annars, och vi inte ens provat. Då får man ju leva med DEN ångesten hela livet.
En vecka senare kommer mäklaren på besök. Fnissar lite åt kaoset (vi har ju nyligen börjat tömma gäststugan för att någon kompis på väg att bli hemlös ska kunna flytta in där - helt enkelt genom att ställa allt därifrån mitt på golvet i garaget) och säger ett mellan tummenochpekfingretpris som känns helt rimligt men som understiger vårt behov med jättemycket pengar.
- Nä, då går det inte, säger mannen. Vi behöver så här mycket, minst!
- Okej, säger mäklaren. Det kan gå. Vi provar!
Han ringer och fixar lite. Återkommer. - Fotografen kommer på tisdag!
Men det här går ju inte. Vi kan inte, vi hinner inte. Vi är ju mitt i ett planteringsprojekt och jag ska ju börja med tvätt och målning av fasaden.
Eller?
