EFIT

EFIT på en mailinglista jag är med i idag. Här kommer några små nedslag i vår dag:

08.

Dagen började ju som oftast på helgerna med att väckarklockan kommer och knör sig ned i sängen och vägrar ligga still och hålla tyst :-)

09.

SOLEN lyser helt otippat in genom fönstren och bråten på fönsterbrädan kastar skuggor på vårt repiga köksbord som strax skall prydas av frukost.

10.

Nova förbereder sig för att hjälpa pappa med trädgårdstraktorn. Eftersom den väsnas rejält tar hon på sig hörselkåporna medan jag strax åker iväg till dagis för att deltaga i den obligatoriska städdagen där.

11.

Jag har tur och får ett uppdrag som passar mig och min bil eminent. Köra grovsopor till återvinningscentralen. Två svängar blev det.

12.

Återvinningscentral i strålande solsken och inte var det särskilt mycket folk heller.

13.

Svänger förbi systemet på väg hem och handlar en ny vodka (provade den på kvällen sedan och den var mycket god) - Ruby Red. Men fick inte fota på systemet - de blev rabiata när jag tog fram kameran. Så jag fotade hemma istället.
Men allvarligt talat, nu hade inte jag tänkt ta några bilder där man kunde se vilka som var där, men är inte det allmän plats liksom? Och om det är fotoförbud - borde det inte finnas anslag om det då?

14.

Ansluter till resten av familjen i trädgården. Mannen sågar sly och har precis släppt ut pyromanen inom sig.

15.

Jag försöker ordna någonstans att plantera rosbuskarna jag fick i födelsedagspresent nyligen och Nova vill så gärna gräva som jag, köra skottkärra som jag och ställer även, med viss tvekan, upp på att bli fotograferad.

16.

Till slut är min nya rabatt i den snygga betongringen (*skojar*, men man tar vad man har) äntligen klar. Fattar inte hur jag skall lyckas få de här att överleva. Violerna har suttit i en kruka som jag fick i våras men de är väl fleråriga? Så jag provade att plantera ned dem också.

17.

Försöker få Nova att posera lite snyggt bredvid brasan som fortfarande brinner, mycket sly fanns det... men hon är ju måttligt intresserad av det :-)

18.

Jag limmar en havererad stol som var med grovsoporna från dagis, men jag tyckte den förtjänade bättre. Våra tvingar var inte tillräckligt vida så här syns en improviserad limpress.

19.

Till slut kom vi på att vi kanske skulle ha mat också och jag hämtar pizza och fotar i bilen under färd för mesta möjliga effektivitet.

20.

Tvätt, tvätt, tvätt... det tar aldrig slut.

21.

På spåret. Sedan hände det inte så mycket mer än mera TV i vår familj i alla fall.

Kram //Anna

Nybörjarkurs i scrapping

var jag på ikväll. Det var ju bara så roligt!
Det måste jag göra mera. Och så måste jag shoppa mera...
Jag handlade lite grann ikväll - lite papper, limkluttar, pennor och så, men det är ju ynkepynke lite.
Så här ser skapelsen ut - eller tja, bortse från dassigheten och blixtblänket så kommer du närmare sanningen. Fast jag skall texta lite under bilden sedan, men det får bli en annan dag.
Tveklöst är det i alla fall dags att gå och nanna nu.
Kram //Anna

Humör: Glad
Borde göra: Sova såklart
Väder: Spöregn... Gudrun II i antågande?

Möten, möten, möten...

L&B-möte i söndags (fast det kanske inte räknas som möte), styrelsemöte med Bilsportdistriktet i Västerås i måndags, styrelsmöte i vägsamfällighetsföreningen igår och föreningsmöte i föräldrakooperativet idag. Det bästa med mötet idag är att Håkan går på det och jag är hemma :-)
Fast egentligen vill jag nog gå på det med men någon rättvisa måste ju finnas. Vi träffas i alla fall precis lika lite , så det är helt rättvist.
Vissa viktiga saker får man helt enkelt försöka att komma ihåg att ta på telefon. Fast det är ju lätt hänt att man glömmer. Är det sedan bara något roligt som hänt är det nästan säkert att man inte kan minnas det tills nästa helg när man ses nästa gång.
Men ibland händer ju saker av denna natur:
Och då är det ju lika så skönt om man INTE får reda på det.
Direkt jag gjorde denna fantastiska upptäckt frågade jag den uppenbart skyldiga enmetersfiguren om hon inte vet att man inte får tejpa på tapeten?
Vet och vet... -jag skulle ju bara sätta upp de där tavlorna, säger hon som om alla hem borde ha IKEAs underlägg som tavlor.
-Ja, men tejpen förstör (den i och för sig inte särskilt snygga) tapeten och nu blir mamma lite olycklig.
-Men de är hemliga, man får inte titta på dem! (och om man inte tittar på dem, så finns de inte och man behöver inte bli olycklig?)
-Jag säger det igen - man, får, inte, tejpa, på, tapeten.
-Man får faktiskt inte BLI arg!
Nänä, det var jag ju inte. Bara häpen.

Men nu är jag mest trött. Ursprungligen var detta ett längre och eventuellt fyndigare inlägg - men sedan skulle jag prompt öppna någon annan info i ett annat webläsarfönster som tyvärr stängde både det och det här fönstret med ett långt osparat inlägg.
Behöver jag nämna att jag nu sparar efter var femte rad ungefär?

Kramo //Anna

Humör: Jämnt
Borde göra: Ta ned "tavlorna" från väggen?
Väder: Höst

Sovmorgon

Jajjemän! Sova fick jag till åtta och sedan fick jag ligga och dra mig till nio då frukosten serverades.
Så skönt.
Vi brukar turas om så att vi får varsin "sovmorgon" (vilket betyder att man i alla fall slipper gå upp och göra frukost) per helg men ibland så måste ju båda gå upp, eller nåt. Men denna helgen lyckades vi.
Under dagen har maken varit i Belos- och gräsklippningsbranschen och jag har tvättat och sorterat kläder. Detta tog nästan hela dagen :-)
Helt obegripligt hur det kan ta så lång tid. Fast gräset var ju... gräsligt långt... skulle man nog kunna säga.
Nova "hjälpte" omväxlande till med klädsortering (gissa hur bra det blev?) och klippning och räfsning (gick bättre tror jag).
Klädsorteringen är förresten inte klar ännu. Men det är inte bara Novas fel :-)

Framåt kvällen följde jag med Håkans syssling på Lingon&blåbärparty till en annan av hans sysslingar.
-Riskfritt, sa grannen som nyligen varit på visning. Det finns inget i denna kollektionen som man vill ha.
Varför har jag då beställt varor för 475 kronor? Va?
Jag brukar ju också tycka att om man skall handla lite dyrare "kvalitetskläder" typ L&B så skall man köpa basicgrejer - sånt man använder mycket så kvaliteten lönar sig. Inte klänningar och sådant som används mindre. Det kan man lika gärna köpa billigt hos någon större kedja - man hinner ju i alla fall inte slita ut dem.

Med det i bakhuvudet kan man ju undra varför jag inte kunde motstå denna?
Fast den var snyggare i verkligheten tycker jag nog.
Nåja, nu skall jag bara förklara för Håkan hur det kunde bli så :-)
Han sov dock när jag kom hem så det får vänta... länge...

Nano, nano
//Anna

Humör: Glad (onödig shopping har uppenbarligen en sådan effekt)
Borde göra: Gå och lägga mig eller hänga tvätt eller städa i länkar och boklistor på denna sorgligt eftersatta sida.
Väder: Kallast hittills i höst. 2.9 grader. Nu är frosten nära!

Fredagen den 13e - part II

Tror jag haft denna rubriken förut.
Fast det har varit en rätt okej dag. Igår alltså. Vi tog en tur till Tyresta med grannen (+hundar och barn) och gick "urskogsstigen" där. Mycket trevlig tur som jag aldrig släpat mig runt på alldeles själv.
Barnen var mycket pigga och glada och mitt vattkoppebarn (nästan friskt) helt elektriskt av glädje över att äntligen få träffa några andra i samma ålder.
Vi traskade och klättrade i terrängen. Klängde och hängde i träden. Fikade på en nedfallen trädstam och hade det ganska bra.
Tyvärr fick Nova för sig att det INTE var bra att bajsa i skogen utan det skulle vänta tills vi var hemma. Av en händelse så höll inte den strategin hela vägen ut.
När jag började ana oråd och tvingade ut henne i skogen så var skadan redan skedd och jag hade absolut inga extrakläder med mig då en dylik olycka inte inträffat på 1,5 år ungefär. Men eftersom vädret var behagligt fick hon springa utan byxor - tog på henne min fleecetröja så att den hängde ner runt benen, grävde ned lite papperservetter och ett par nedbajsade trosor i en grop, och så traskade vi vidare. Skönt med en varm höst :-)
Barnen var outtröttliga i sin upptäckarglädje och till slut fick vi påminna oss om att vi gjorde det här för deras skull, naturupplevelse bla bla, och således inte borde tjata på dem att skynda sig till bilen bara för att vi tröttnat på att titta på myror och inte villa hoa i vartenda dräneringsrör vi passerade på sista biten.
Plötsligt, när vi ringde till naturen, kom Helene på att det var fredagen den 13e...
Vi tittade oss oroligt omkring med såg bara några svampplockare som inte var särskilt zombielika och konstaterade att det nog gått bra för oss trots allt.
- Men, sa Helene, du hade ju en allvarlig incident förstås.
- Hade jag? Undrade jag förvirrat som verkligen inte kunde dra mig till minnes något hemskt.
- Ja, du fick ju begrava ett par trosor.
Precis, så var det ju. Och just eftersom de begravdes levande fredagen den 13e så kommer de antagligen att hemsöka platsen. Min varning till alla är att undvika "Urskogsstigen" i Tyresta Nationalpark alla fredagar den 13e, kanske alla 13e och varför inte alla fredagar också för att helt säkert slippa attacker av bajsiga trosor. Ni är härmed varnade!

Kram //Anna

Humör: Samlad
Borde göra: Gå och lägga mig såklart
Väder: Ännu en oväntat varm och fin kväll, med vacker solnegång och gäss (typ) som flög söderut. Fast nu är det ju beckmörkt förstås.

Fem månaders frånvaro...

...från cybervärlden har varit både ångestframkallande och befriande på samma gång.
Men nu började jag faktiskt längta efter att få pyssla och babbla lite.
Kände att det passade att byta layout också och det känns som att den svarta passar bra just nu.
En av anledningarna till denna långa frånvaro är ju att min pappa fick cancerdiagnos i maj och i augusti gick han bort. Oväntat tidigt. Det blev ju lite chockartat fast det bara var en tidsfråga ändå, samtidigt som det kändes bra (framförallt för hans skull) att det inte blev så utdraget.
Mycket rörigt blev det i alla fall.
Jag lyckades ju fylla 40 i september också. Det kändes ju sådär halvotajmat då jag nog tänkt att ha en lite större fest. Gäller ju att passa på - tänk om man inte orkar det när man fyller 50 - då är ju livet nästan slut ändå och man väntar väl bara på pensionen...
*skoj, alltså*

I alla fall så kom det av sig något och jag tänkte skjuta på det till oktober/november någon gång. Men min söta bättre hälft tyckte att det blev för trist och risk för att det inte blev någon fest alls så han ordnade en överraskningsfest (det kommer han nog aldrig mer att ta sig för med :-) och jag fattade ju inget. Han betedde sig mycket märkligt fläckvis men jag trodde han var allmänt överspänd och hade nog med mig själv så det fick passera.
Jag svimmade nästan när jag och en svartfotad granntjej kom hem efter en abrupt avbruten shoppingrunda och hela gårdsplanen var full med folk. Det blev ett rejält kalas i alla fall :-)

Skönt att allt börjat lugna ner sig nu i alla fall. Bortsett från Novas vattkoppor förstås...

Kram //Anna

Paris...

...grodätarnas huvudstad...
Jag har ju haft en liten internetsvacka nu ett tag men känner att jag snart inte kan behärska mig från att babbla lite igen och vill ju gärna dela med mig av mina små intryck av Paris medan jag minns någonting alls.
Jag bakdaterar inlägget så det hamnar ungefär när jag kom hem och borde ha skrivit det :-)

Jag har aldrig varit i Paris förut men har gjort ett antal resor genom Frankrike för att färja till England. Man kan väl säga som så att jag har en hel del intesåsmickrande fördomar mot fransmän så det var inte med odelad glädje som jag anträdde resan till den franska huvudstaden.
Anledningen till resan var att i studiesyfte närvara vid FIA Dragracing Comissions möte och jag reste tillsammans med den svenske representanten.
Vi lättade från Skavsta där jag för övrigt blev tagen i säkerhetskontrollen för att försöka smuggla ombord en swiss army knife i min handväska. Oavsiktligt faktiskt! Jag visste inte att den låg i väskan. Som tur var kunde man få deponera den i kiosken (10:-) och hämta den när man kom hem - alternativet var att kasta den - och det hade jag ingen lust med.
När terroristhandlingarna var omöjliggjorda fick jag helt enkelt bara ta det lugnt på flyget och läsa, slumra och äta medhavd kexchoklad för näring och styrka.
Av någon outgrundlig anledning flög även Mats Sundin med Ryan Air till Paris och blev vederbörligen antastad av diverse fans utan hyfs och vett medan vi väntade på bagaget. Jag varken fotade eller frågade efter autograf alltså :-)
Hans väskor kom först. Det måste ha varit planerat för att han skulle slippa därifrån så fort som möjligt. Jag gissar att han skulle på Champions leaguefinalen mellan Arsenal och Barcelona - och det var det ganska många andra resenärer som skulle också.

Av någon sjuk anledning som jag knappt minns läste jag franska på högstadiet. Jag minns verkligen inte mycket av det men hade i alla fall nytta av vanan vid uttalet när vi skulle åka metron, på väg från flygplatsen till hotellet, eftersom det man läser på stationsöversikten inte har mycket gemensamt med det som kommer ur högtalarna - mitt resesällskap var tacksamt när jag kunde dechiffrera rotvälskan och konfirmera att vi hamnat åt rätt håll på rätt spår.
Da Vincikoden skulle ha biopremiär när vi var där - det syntes. Gigantiska reklamtavlor överallt och så denna, i mina ögon, ovanliga reklamplats.
När vi hittat hotellet nära Madeleinemonumentet gav vi oss snabbt ut på byn då vi bara hade denna eftermiddag/kväll ledig för shopping och turistande.
Efter ett tag insåg vi att vi var alldeles för håglösa för att få något utbyte av någonting och bestämde oss för att käka. Vi bara tog ett ställe i högen och fnissade glatt åt menyn som bl a innehöll tartarbiff. Inte troligt att man ville ha det i den värmen - det är inte bara motbjudande, man blir säkert magsjuk också.
Vi valde istället husets hamburgare och jag beställde cider (dricker inte vin och tål inte öl - får ont i huvudet av 1!) - den var ju sur, torr och äcklig så det förslog, men det var ju bara att hålla god min och dricka för den var dyr som guld.
Sedan kom våra hamburgare.
De var ju "hemgjorda" på restaurangen förstås. Jätteschyssta tillbehör med stekt/friterad potatis och fina grönsaker och god sås. Men...
...de var ju knappt stekta :-)
Där fick vi för att vi skrattade åt tartarbiffarna och så fick vi i princip in just det. Behöver jag nämna att jag blev lite orolig i magen sedan?
Efter maten fick vi nya krafter och drog oss upp mot Sacre Coeur, vi gick uppför trapporna istället för att ta banan och just när vi tog de sista trappstegen alldeles flämtande kom det en kille springande uppför och studsade upp bredvid oss och vände och sprang ned igen - vi utbytte blickar och kände oss fåniga, feta och otränade.
Snabb runda inne i SC och sedan liten promenad i konstnärskvarteren och vidare nedåt staden, planen är att gå hela vägen till Seine och titta på stan på vägen.
Jag inser efter ett tag att mitt sällskap har bråttom hela tiden så man hinner ju egentligen inte se någonting och inte fota ett jota.
Jag får väl åka till Paris igen om jag skall få se mig om ordentligt. Efter ett tag ringer en "kollega" som också anlänt från Finland och vi bestämmer att mötas vid Notre Dame och går till närmaste Metro. När vi kommer ned till ND tar vi en runda i restaurangkvarteren där och det är fotbollsfans överallt. Till slut hittar vi en krog där de inte har TV och där är det lugnt :-)
Vi dricker mer okristligt dyra öl och drinkar och småpratar medan vi läser av hur det går i matchen genom att titta på folket på krogen bredvid. Tillslut gör ju Arsenal mål i alla fall. Ett femtiotal polisbilar passerar förbi - de skall förmodligen till arenan.
På väg tillbaka till hotellet tar jag denna strax innan det börjar regna.
Dagen efter har vi ett informellt möte inför det formella mötet som är dagen efter det :-)
På kvällen ses vi ett gäng på vårt hotell och småpratar lite i baren innan vi tar metron ned till samma kvarter som kvällen innan för att möta upp några andra där.

Diskussionerna i gruppen huruvida vi skall nyttja boskapsfärdmedel eller ta en taxi debatteras, metron supportas ivrigt av Australiensaren med starkt motstånd av den tyske delegaten.
Vi väljer till slut metron. När den sedan blir strömlös och stannar i underjorden så utbryter livliga diskussioner :-) men till slut kommer vi fram.

Restaurangen för kvällen har inte cider och mot bättre vetande tar jag en öl.
Bilden är tagen på gatan utanför när vi är på väg därifrån. Jag minns att jag ringde hem för att kolla reslutaten i hockey-VM som inte hade någon tung fransk bevakning.

Sverige hade i alla fall gått vidare :-)

Då vi inte ville sitta fast i metron igen promenerade vi lugnt, och långt, längs Seine genom Paris och stannade för proviantering på nåt krogaktig - drinkutbudet var begränsat och jag tog en Smirnoff ICE till slut.

Den kostade 100 spänn minns jag!

(Prismässigt tyckte jag att restaurangmaten var något billigare än hemma, priserna i butiker som var direkt jämförbara (H&M) var något lägre men dyra skor var dyra och designerkläder kostar mängder :-) Jag handlade inte med mig någonting från Paris!)

När vi passerade Place de la Concorde vid midnatt hade Eiffeltornet ett laserutbrott.

På det officiella mötet bestämdes det att man skulle bilda en kommitté för det Europeiska mästerskapet som lämpligen kunde ha sitt första möte dagen efter - dvs samma dag som man skulle åka hem. Därmed förseglades den allra sista chansen att få strosa i lugn och ro och göra det man ville i någon timma :-)
Efter det officiella mötet träffades återigen majoriteten av delegaterna på vårt hotell - men eftsom ingen vågade insistera på metron gick vi till en närbelägen pizzeria.
Där kom plötsligt en snubbe med Robin Hood-liknande utstyrsel och en gitarr in och började sjunga vid borden. Vi stönande unisont.
Men, han var faktiskt rätt rolig. Han hade all världens flaggor klistrade på gitarren, så fick man peka på vilken som passade och sedan rabblade han lite fraser, kändisar, kända företag och sjöng en snutt, med egen text på aktuellt språk, av någon känd sång.
Just vårat sällskap tog ju en stund att ta sig igenom. Jag minns inte mycket men när vi pekade på svenska flaggan tjoade han om IKEA och Abba och sjöng en egen text till "Dancing Queen" i alla fall. Det var hysteriskt roligt då och han fick skapligt med dricks. Tror han lever gott på det där - vi såg honom inte mer så han går väl runt på så många ställen han hinner och cashar in. Men, vilket jobb att lära sig allt detta, och få till allt med texter och information. Sjukt mycket jobb i uppstarten...
Hemresan efter det allra sista mötet gick bra och det var otroligt skönt att landa i Sverige igen.

Nu har det tagit mig flera dagar att skriva detta inlägg. Jag är sjukt trött jämt. Idag (15/6) har jag bokat tid hos företagshälsovården för undersökning.
Har tänkt att skriva ett något mer aktuellt inlägg snart men om inte så vet ni varför.
Kram //Anna

Hur upptagen kan man bli?

Tydligen ganska så.
Det ÄR jättekul med nytt jobb men lite uppslukande kanske. Samt att det är mycket annat nu samtidigt. Åker snart utomlands några dagar för ett möte och lite annat sånt.

Fotade igår vitsippor ur en, för mig, annorlunda vinkel. Tycker det ser ut som om de är på rymmen. Jag vill också vara på rymmen nu - kanske därför jag sympatiserar så med denna bilden.

Jag tror just nu att jag skall ta lite planerat bloggledigt - istället för oplanerat bloggledigt som jag haft nyss. Av "personliga skäl" som det så fint heter.
Å andra sidan kanske jag får världens skrivklåda av att ha "personliga skäl", vem vet. Och då får man väl skriva ändå kanske.
Men om jag är osynlig ett tag så vet ni varför.

Jag har förresten stukat foten idag. Klumpigt - jag sprang, bara för att jag kunde. Och hepp, så kunde jag visst inte det längre och det blev värsta knaket i foten. Men den är nog användbar imorgon igen.
Kram //Anna

Humör: Ledsen
Borde göra: Sova - herregud - sitter jag alltid här långt efter läggdags?
Väder: Just nu är det svart men kvällen har varit fin, fast svinkall.

Nytt jobb eller gokart...

...vilket är roligast?
Sedan sist så har min praktik ersatts av en projektanställning fram till nyår. Tror jag i alla fall :-)
Vi är helt överens och det är offentliggjort - men jag har fortfarande inte fått anställningskontraktet då det dragit ut på tiden på grund av flera av varandra oberoende sjukfrånvaror och liknande.
Men det löser sig väl.
Igår hade vi en kundaktivitet med lite gokartkörning. Så himla roligt!
I början var jag supermesig men aggressionen växte vartefter man blev varm i kläderna, som för övrigt bestod i en overall i storlek FE (fucking enormous) vilket skapade ett inte oansenligt gällivarehäng där bak, samt korvlika detaljer på armar och runt vristerna.

Men det märktes ju att de som hållit på mycket med sådant där hade en fördel - så det behövs övning, övning, övning...
Barnsligt kul i alla fall och nu har ju jag jobb ett tag och makens provanställning har nu övergått till en fast anställning (inte för att vi väntat oss nåt annat men det känns ju tryggare när det stadiet är passerat) så ikväll har vi skålat för det roliga faktum att vi kommer att få mer pengar in under den närmaste tiden :-)
Tyvärr finns det ju nu rätt många hål att stoppa en eventuell ökad mängd pengar i - men det behövs ju verkligen. Vissa defekter kan man snart inte bortse ifrån gällande hus mm.
Om man inte gillar saker som kollapsar över huvudet på en förstås.

Gokart är nog det roligaste, men nya arbetet är också mycket skoj och dessutom kanske en förutsättning för att man skall kunna njuta av de små glädjeämnena i livet utan att oroa sig för jämmer och elände till följd av att pengarna är slut.

Kram //Anna

Humör: Ovantligt nöjd
Borde göra: Sova - som vanligt
Väder: Det regnar, men det gör inget :-)

Städat

Städat lite lätt här till höger har jag gjort - länkar till några bloggar som inte uppdaterats på minst en månad är borttagna. "Läser just nu" samt boklistan har också fått en liten uppdatering.
Önskar också att jag haft ork att "städa lite" här hemma med.
Fast i fredags så blev det åtminstone lite fuskstädat - då vi fick nattgäster framåt kvällen. Det är så skönt för då får man prioritera städningen en stund utan att ha dåligt samvete. Det är såå trevligt när det är nystädat - även om man inte hunnit göra det så noga som man skulle kunna önska :-)

I lördags var det ju 40-årskalas också - mycket trevlig tillställning även om det var som en mindre semesterresa att ta sig dit. (Jakobsberg)
Men i söndags var det åter till vedhögen :-) Men nu ser man faktiskt att det minskar i kubbhögen och ökar i vedträhögen. Krattade lite löv och eldade lite ogräs också när vi ändå var igång och vädret var så fint. Äntligen!

Humör: Harmonisk men trött
Borde göra: Sova - vad annars?
Väder: Säkert bra - svårt att se i mörkret.

Jahaja,

samma gamla snö...
Man tror ju inte det är sant!
Tur jag inte lagt av vinterdäcken än :-)

Vår nykluvna ved ligger fint under ett litet täcke av snö. Precis som grillen som vi tog ut igår i ett anfall av vårkänslor.
Bara att knöla tillbaka dem i påsen igen. Nu skall jag mentalt kräla in under närmaste filt och ligga där tills solen tittar fram igen.

Deppiga hälsningar //Anna

Humör: *morr*
Borde göra: Arbeta kanske
Väder: SNÖ! Jag blir galen...

Jahaja,

samma gamla blåkulla...
Kvasten var dessutom behäftad med nåt fel så det tog en evighet att vingla dit, och ännu värre var ju hemresan, då man ju var lite seg i kolan och råkade flyga fel dessutom. Dags för service på den uppenbarligen.

Och då menar jag kvasten :-)

Till nästa år ska jag skaff en nyare årsmodell - annars stannar jag hemma tror jag. Jag börjar ändå bli för gammal och trött för sådan lössläppthet som dessa resor innebär. Det är ju värre än en ordinär Ålandsresa...

<<--- Kanske en ergonomisk Fiskars skulle kunna pigga upp?
Den skulle man ju kunna använda till städning också :-) och förena nöje med nöje s a s.

Lite på samma tema så hittade jag en artikel som Dominika Peczynski (undrar om det blev rätt nu?) skrivit om...
språkhantering - kan man kanske säga?
Intressant i alla fall. Jag håller inte nödvändigtvis med - men hon har helt klart någon poäng där.

För att orka med morgondagens vedklyvning skall jag nu hasa mot sängen och dra en och annan timmerstock. Natti, natti //Anna

Humör: Well, ganska nöjd
Borde göra: Sova
Väder: Hmm, svårt att se - kolsvart ute nu

Stor förvåning idag...

...för med tanke på att större delen av tomten fortfarande ser ut så här:


Så blir man ganska häpen när man även hittar sådana här:


Och glad.
Äntligen liksom - och jag känner att jag genast blir mer harmonisk och får mer energi. Helt otroligt och väldigt välbehövligt för mina knän är ganska ömma nu eftersom det känns som om jag gått på dem en längre tid.
Men jag måste nog rationalisera bort några "måsten" också... frågan är bara vilka?
Jag kan snart inte städa mindre än jag redan gör för det är också ångestskapande.
Leka mindre vid datorn?
Jag har ju redan ransonerat det och struntar oftast i det om jag inte har lust - men ibland VILL man ju. Ska man inte få då?
Sömnen?
Tja, den är ju ganska beskuren redan - det är väl snarare så att jag behöver sova mer. Men nu när våren verkar vara i antågande kanske det räcker att upprätthålla samma nivå?
Asch, jag funderar på det där en annan dag - nu vill jag bara glädjas åt de sabla blommorna som jag inte minns vad de heter...

Krokus var det jag tänkte på i alla fall. Frågan är om det är krokus? Jag köpte en hel påse med lök för ett par år sedan med "blandade färger". Det var nog bra lökar för det tittar upp ganska många blommor fortfarande. Men, ALLA är vita! Det är ju i o f s fint men jag hade nog velat ha lite lila, gula osv. Det var så jag hade sett bilden i huvudet i alla fall. 20-30 vita känns ju inte så "blandat".

*gäääsp*
Nu gäspade jag nästan käken ur led - undrar om det är ett tecken på nåt?
Bäst jag lyssnar på min inre röst :-)
Gonatt //Anna

Mer borta än hemma

har jag nog varit sista tiden. Förra helgen var jag på SBFs Förbundsmöte som vald delegat för mitt distrikt Södermanland/Västmanland - det är kanske inte så mycket att orda om här, men det tog hela helgen och man sov inte så mycket på lördagnatten :-)
Sedan i veckan har jag jobbat på Bilsalongen två dagar. JÄTTEONT i fötterna får man! Men det har varit ganska skoj också. Jag hade ju tänkt fota lite också - öva på att ta lite schyssta bilbilder - men eftersom min kamera under middagen på Förbundsmötet gick sönder ännu en gång (Heeelt j**la otroligt att den gått sönder IGEN!) så hade jag bara lilla kameran med mig så jag har inga smaskiga bilkort att bjuda på. Man tappade sugen på nåt sätt. Men jag har ett som jag vill visa i alla fall:
Maserati och Ferrari hade varsin jättemonter i Victoriahallen där det var avstängt med rep som man antagligen inte fick passera om man inte har en årsinkomst som vida överstiger min.
Men utanför fick pöbeln gå och drägla. Jag kunde inte låta bli att ta denna bild på Maseratis monter.
Här har de gräsligt med pengar att bygga monter för - kan någon förklara för mig varför man då väljer att få den att se ut som ett omklädningsrum?
Jag förstår att det är lackprover och prov på hur den exklusiva skinninredningen kan se ut - men lik förbaskat tycker jag det ser ut som ett omklädningsrum.
Någon?

Nåja, nu i helgen som just håller på att ta slut har jag varit på Kickoffkonferens med tidigare nämnda distriktstyrelse mfl. Det har varit trevligt och jobbigt, grupparbeten och nöjen blandat + en båt som valde att gunga som mest just när jag skulle äta frukost i går morse. Taskigt tycker jag.
En av gruppuppgifterna som var av det lättasammare slaget var att vi under fredagkvällen skulle fota en motor, en kapten, en röd sko, en kunglighet, en öl, ett dansande par och ett ankare. Inte så svårt på en båt kanske - men lite pyssligt blev det ju.
Tack till dig okända kvinna som lät mig fotografera dina skor fast du såg skeptisk ut.
Med en del uppfinningsrikedom lyckades vi få ihop alla bilderna så att vi kände oss klara vid tio, elvatiden - sedan vidtog ännu seriösare beställningar i de olika barerna :-)
Jag har fortfarande inte förstått hur man kan överleva så många drinkar som man dricker på de där båtarna. Hmmm... kanske just för att det är drinkar och inte öl och vin som jag blir så vissen av :-)
Drink, dans, djupa samtal, drink, dans, drink, djupt samtal, drink, dans, drink, drink, sång i trubadurbaren (börjar ju inte på d, attans), drink, dans, dravligt samtal, drink...
...och just det - blinkande shot. Det senaste på sprithimlen var jag ju tvungen att prova. Det var som Slush puppie med spritsmak i ett shotglas med en blinkande diod i botten. Låter rätt onödigt va? Det var det också - men ganska gott.
Natten blev ju naturligtvis sen - igen - och sedan vaknade jag okristligt tidigt på lördagmorgonen utan att kunna somna om.
Igår kväll efter hemkomst var jag trött men inte på långa vägar lika asocial som den äkta hälften var efter sin senaste Ålandsresa. Synd. Det hade han verkligen förtjänat.
Idag har jag tvättat, strukit, tvättat, städat och gjort en massa administrativt eftersläp.
Blä!
Men nu skall jag nanna. Kram //Anna

En perfekt dag...

...hade jag igår. Observera att detta inlägg KAN innehålla ironier.
Inledningsvis så kom jag, till skillnad från dagen innan, i god tid till min kurs i förhandlingsteknik. Trafiksituationen kan uppenbarligen variera väldigt från dag till dag. Haninge - Ulvsunda, tisdag, 1h20min.
Haninge - Ulvsunda, onsdag, 35 min.
Kursen är ganska tuff men oerhört intressant och givande. Under dagen bestämde jag med mina kollegor att mina mässkläder för Bilsalongen, som är hos skräddaren, skall transporteras till Berns till kvällen där vi skall ses för WTCC warm-up som Eurosport håller i. Rickard Rydell skall intervjuas, tävlingsbilen visas upp, och man får antagligen någon mikroskopisk plockmat och öl om man inte kör bil. Självklart vill vi inte missa det.
Fast det börjar 17.00.
Min kurs slutar 17.00.
Sedan slutar det 19.00.
Årsmötet i vår vägsamfällighetsförening börjar visst 19.00...
Nåja, det löser sig väl på något sätt.
Nu MÅSTE jag ju hämta kläderna där. Den uppmärksamme läsaren har redan listat ut att det där med kläderna mest är en ursäkt för att vara tvungen att åka dit.
Styrelsekollegorna låter lite tveksamma när jag presenterar planen för dem och jag lovar dyrt och heligt att min snälle make i god tid innan mötet skall komma med kaffetermos, koppar, skedar, socker, te och kakor och annat krafs som på något outgrundligt sätt hamnat på min lott. (Jag är visst den enda kvinnan i styrelsen.)
Detta, eftersom jag själv inte längre har några som helst ambitioner att komma i god tid till DET mötet. I tid möjligen, men inte i god tid.

Efter en massa stressande telefonsamtal fram och tillbaka är strategin klar. Om vi slutar lite innan fem på kursen och jag vet precis hur jag skall åka kanske jag hinner innan halv sex till warmup'en och sedan kan jag stanna där till nästan halv sju och insupa atmosfären, hämta kläderna (viktigt, trots allt) och ändå hinna hem till byn innan sju. Det SKA gå.

Sista övningen under eftermiddagen är en plågsam sådan - jag skall föreställa en försäljare som säljer något osäljbart. Mintkaffe.

Jag är ju ingen försäljartyp precis och kan inget om kaffe, självklart är det bara en övning men jag mår verkligen dåligt av att inte behärska vare sig ämnet eller tekniken och blir helt svettig. Men är faktiskt någorlunda nöjd ändå när förhandlingarna är klara. Lite speedad dock :-)

Nu börjar jag ju ligga i startgroparna för racerkörningen in till stan också och tittar oavbrutet på klockan.

Springer ned till receptionen och ber om en vägbeskrivning från Ulvsunda slott in till Berns. De lovar att skriva ut den och lägga den till mig.

Redovisning vidtar: Vi var sex stycken som gjorde samma övning och jag får ut näst minst pengar :-)

Nåja, jag skall ju inte bli säljare så det gör väl inget.

Sju ÖVER fem är vi klara. Tackohej! I receptionen ligger ingen vägbeskriving. "De verkar ha tagit bort den funktionen på Eniro". Jag undervisar tjejen i receptionen lite och får till slut min vägbeskriving.

Kastar mig i bilen.

Åker in till stan - gissar på nåt konstigt sätt alldeles rätt i de korsningar där jag är osäker och parkerar i ett P-garage vid Gallerian. Det blir en bit att gå men hellre det än att inte hitta någon parkering närmare Berns.

Kommer ut ur garaget. Det regnar. Jippi.

Vet inte vart jag är eftersom jag kom upp på ett helt annat ställe än jag körde in.

Ser en kyrka som jag inte känner till. Passerar den. Kommer ut i Kungträdgården - ilar förbi Café Opera och chansar på att gå rakt upp och ta en väg jag aldrig gått till Berns.

Har tur och kommer rakt på. Jättenöjd. Där sparade jag massor av tid. Klockan är bara halv sex. Perfekt!

Tyvärr hittar jag inga bilar och inga större folksamlingar där inne.

Försöker ringa kollegan som skall ha med mina kläder - inget svar - han hör väl inte mobilen. Suck.

Lånar Berns toalett. Tar några djupa andetag och tittar på min regnvåta uppenbarelse och känner att det verkligen inte var värt all denna stress. Jag skulle ha struntat i det och åkt direkt till vägsamfällighetsmötet.

Ringer en annan kollega som oväntat svarar. Det är ju på Café Opera allting är - någon har sagt fel till mig eller också har jag hört fel. Jaja, nu vet jag ju vart jag ska i alla fall.

Rusar tillbaka till Kungsan - och titta där! Där står det en blå och gul Leon utanför Café Opera.

Synd att jag inte vred på huvudet och tittade 10 meter åt sidan när jag passerade förra gången - det hade ju sparat 15-20 minuter åtminstone :-)

Ilar in och finns helt otippat med på listan över inbjudna (hade INTE förvånat mig om det blivit problem där) och får en liten numrerad plastflärp, två ölbiljetter och någon sorts Eurosportinfo.

Kommer in där informationen hålls och den har nyss börjat och Rickard har inte pratat ännu.

Timingen är inte helt katastrofal alltså.

Tilltuggen ser små och räk/fisk/skaldjursbetonade ut och ratas följdaktligen.

Efter lite intervjuande och annat så lottas en resa till höstens WTCC-tävling i Valencia ut.

Jag vinner förstås inte :-)

Sedan är det mingel. Jag tar en cola. Jippi.

Kollegan undrar om vi skall gå fram och försöka byta några ord med Rickard - men jag förebär allmän stresskollaps som skäl för att slippa. Det känns FÖR jobbigt just då.

Tidpunkten då min bil förvandlas till en pumpa har plötsligt inträtt.

Jag rusar mot garderoben. Kollegan påminner om kläderna. Tur.

Jag får mina kläder han får min kvarvarande ölbiljett.

Jag sprintar mot Galleriangaraget. Hade kommit ihåg att noga memorera vart bilen stod. Bra.

Tyvärr hittar jag inte bilnycklarna trots aggressivt rotande i väskans alla fack. Mindre bra.
Varför har jag så mycket saker i väskan?

Skulle behöva lägga ifrån mig allt och tömma väskan systematiskt. Men bilen är jättesmutsig och golvet i garaget smutsigt, vått och fullt med vattenpölar. Ställer mot bättre vetande till slut väskan på golvet i alla fall. Håller upp kläderna med vänster hand och tömmer väskan med höger. Lägger alla saker i en hög på golvet så att bara det underst blir smutsigt.

Hittar bilnycklarna.

Centrallåset funkar inte.

Skriker åt nyckelknippan.
Funkar inte för det.

Knackar den i golvet.

Den tar reson och låser upp bilen.

Jag kastar in grejorna och åker bara fel en gång på väg ut ur garaget.

När jag befinner mig på Centralbron börjar det kännas som om jag kommer att hinna.

Andas så djupt det går.

Sladdar in utanför möteslokalen 1 minut över sju. Hoppar ur bilen. Landar i en vattenpöl.

Rycker åt mig väskan som fastnar runt handbromsen.

Får loss den, hänger den över axeln, sträcker mig för att stänga dörren, upptäcker att väskan visst var uppochner och väldigt öppen också. Det mesta innehållet landar i vattenpölen.

Fnissar hysteriskt.

Träder in på mötet med all värdighet jag kan uppbringa, ingen verkar upprörd. Jag kommer inte ens sist. Trycker i mig två Ballerina och en kopp te till kvällsmat.

Mötet är en historia för sig - som jag inte tänker redogöra fullt ut för här. Ni anar inte hur oense folk kan vara om småsaker i en liten by som vår.
Men jag släpper det denna gång - jag orkar inte mer nu.
Jag är fortfarande stressad sedan igår :-)
Kram //Anna

En fråga

Kommer ni ihåg i januari/februari när alla utmanade och taggade varandra i en rasande takt?
Utmaningen var att lista 5 egenheter eller ovanor. Jag rannsakade mig själv halvordentligt och blev lite störd själv över hur knäppt det där med städmanin var.
Men, jag har upptäckt att klyschan "första steget mot tillfriskning är att erkänna att man är sjuk" förmodligen är sann.
Förut gjorde jag alla dessa saker (dammade, torkade av osv. på offentliga platser mm) utan att ens märka det. NU kommer jag ofta på vad jag håller på med eller precis står i begrepp att göra och kan reflektera över det.
Oftast gör jag det dock i alla fall :-)
Men, jag tror att nästa steg kan vara att bekämpa impulsen. Jag har faktiskt redan lyckats några gånger.
Nu undrar jag dock - har någon annan haft en liknande upplevelse. Att det hjälpt att sätta fingret på dårdraget?
Kram //Anna
På väg mot mental hälsa i rasande takt :-)

Absolut en förbättring...

Jag mår mycket bättre nu och borde gå och lägga mig skyndsamt istället för att sitta här eftersom jag uppenbarligen kan gå till jobbet imorgon. Äntligen!
Men en liten stund kan väl inte skada...

Jag har ägnat en liten del av kvällen åt att uppdatera min återigen så eftersatta boklista. Undrar om någon nånsin tittar på den förresten? Jag kanske skall lägga in en räknare där också - så man vet om man måste göra sidan fin eller om det bara är jag som skall ha den för mitt minne :-)
En bok som jag läste för ett tag och som jag måste nämna här eftersom den aldrig hann hamna under "Läser just nu" är Hjälp jag heter Zbigniew. Blev så otroligt förtjust då den är både rolig, tragisk/vemodig och otroligt tänkvärd. Läs den!

För att vara frisk har jag väldigt ont i halsen just nu...
...men det är säkert bara psykiskt.
Nåja, nu skall jag ta mitt förvirrade psyke och gå till den omtjatade sängen. Natti, natti //Anna

Alvedon & snorpapper

Host, krax, suck...
Sedan i tisdags har jag legat mellan lakan och hallucinerat om det ena konstigare än det andra.
Det har väl i o f s varit intressant i vissa lägen men mest ganska jobbigt. Det räcker nu - och idag börjar det faktiskt äntligen kännas lite bättre.
Jag skall ta den lilla människan och åka och hälsa på hennes brylling så hon får lite stimulans i alla fall.
Hennes pappa kommer hem från Åland framåt aftonen - ska bli intressant att se om han är spirituell ikväll :-)
Men först skall jag röja i köket så att man kan röra sig där- det har visst blivit lite eftersatt denna vecka. Hejsvejs //Anna

Suck, jämmer och elände

Eller ja, det är ju bara sport. Men det gick ju INTE så bra igår då.
Idag när jag städade Novas rum blev jag arg bara av detta legobygget.
Jag är verkligen sååå trött på att åka till Studenternas och släpa med fötterna och hänga med huvudet på väg därifrån.
Vi provade dock en lite annan taktik igår och tog en omväg via Flustret och drack en cider och dansade lite innan vi tassade till tåget och hade djupa bearbetningsdiskussioner på vägen till Stockholm. Väl där gick vi på lokal och åt och drack lite.
Den som nämnde bandy, Uppsala, Hammarby eller liknande - prickades för sitt övertramp - och efter tre prickar fick man lämna lokalen.
Allt som allt gjorde det att detta blev den minst vidriga "efterbandySMfinalskväll" jag varit med om hittills.
Men nu måste jag sluta skriva för jag känner hur jag blir på dåligt humör igen.
Morr //Anna

Pömsig

Det är inte varje söndag man går upp frivilligt klockan 7 precis. Men idag så hände det i alla fall.
Vi skall till Uppsala för ännu en bandyfinal.
Undras så hur det ska gå denna gång? Man börjar ju vara lite härdad nu - att stå där och hänga med huvudet när polkagrisen blåser sista gången i pipan...
Men förmodligen blir det väl lika deprimerande idag som alla andra gånger om det skulle gå så. Vid ett positivare scenario vet jag knappt vad man skall hitta på - det törs man ju nästan inte tänka på :-)
En ölrunda kanske? Eller ciderrunda i mitt fall så jag inte får sån skallebang imorgon. Nåja - det behöver jag som sagt troligen inte bekymra mig för...
Vädret ser i alla fall ljuvligt ut just nu - 0-gradigt och solsken. Inte så bra för isen kanske - men för mig.
Nä, nu skall jag gå och äta lite frukost och fixa i ordningen termosen.
Morsning //Anna