...från cybervärlden har varit både ångestframkallande och befriande på samma gång.
Men nu började jag faktiskt längta efter att få pyssla och babbla lite.
Kände att det passade att byta layout också och det känns som att den svarta passar bra just nu.
En av anledningarna till denna långa frånvaro är ju att min pappa fick cancerdiagnos i maj och i augusti gick han bort. Oväntat tidigt. Det blev ju lite chockartat fast det bara var en tidsfråga ändå, samtidigt som det kändes bra (framförallt för hans skull) att det inte blev så utdraget.
Mycket rörigt blev det i alla fall.
Jag lyckades ju fylla 40 i september också. Det kändes ju sådär halvotajmat då jag nog tänkt att ha en lite större fest. Gäller ju att passa på - tänk om man inte orkar det när man fyller 50 - då är ju livet nästan slut ändå och man väntar väl bara på pensionen...
*skoj, alltså*
I alla fall så kom det av sig något och jag tänkte skjuta på det till oktober/november någon gång. Men min söta bättre hälft tyckte att det blev för trist och risk för att det inte blev någon fest alls så han ordnade en överraskningsfest (det kommer han nog aldrig mer att ta sig för med :-) och jag fattade ju inget. Han betedde sig mycket märkligt fläckvis men jag trodde han var allmänt överspänd och hade nog med mig själv så det fick passera.
Jag svimmade nästan när jag och en svartfotad granntjej kom hem efter en abrupt avbruten shoppingrunda och hela gårdsplanen var full med folk. Det blev ett rejält kalas i alla fall :-)
Skönt att allt börjat lugna ner sig nu i alla fall. Bortsett från Novas vattkoppor förstås...
Kram //Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar