Får man...

...ta glass i frysen på morgonen innan mamma och pappa vaknat?

//Anna

Glädje...

...för en fyraåring är att få nya skor.

Släkten från hembyn kom idag och grattade den lilla - trots inflammationen. Det behövde hon.
Lite extern stimulans liksom.
Sedan fick hon riktigt lego som hon och kusinen lekte med i flera timmar, men bäst av allt var nog de nya skorna från mormor (som också är en riktig Imelda - så de två kan ta varandra i hand).
Skönt att sitta i vårt nya förbättrade vardagsrum också och fika.

Kram //Anna

Ändrade planer

Eftersom Nova drabbats av smitta och vi ställt in hennes kalas så fick vi för oss att vi skulle möblera om i vardagsrummet - efterlängtat.
Detta resulterade i att vi A: köpte en ny skrivare som vi naturligtvis inte har råd med - men eftersom den gamla varit usel och hatad sedan den införskaffades 2001 och nu i princip gett upp - så kändes det fel att låta den följa med i flytten. Den får flytta till elektronikåttervinningen istället.
B: ville ha en ny mindre förvaringmöbel för sällskapsspel, stearinljus och lite annat smått och gott som vi vill ha i vardagsrummet. Kollade på Ikea efter någon lämplig möbel som matchade vår tråkiga tvmöbelibjörkfrånikea. Hittade skänken Nygård på nätet och tyckte den verkade bra.
Men vem vill åka till Ikea en lördag?
Kollade snabbt på Blocket - det fanns EN Nygård, utlagd i november, i grannkommunen. Den fanns kvar och syns nu på bild här ovan.
C: Vi blev också tvungna att köpa en ny brännare/läsare till datorn eftersom vår brännare dog för 1,5 år sedan och den kvarvarande läsaren nu inte klarade av att installera den nya skrivaren.

Tur vi köpte skänken begagnat och sparade några hundra :-)

Nano, nano //Anna

Ögoninflammationslandet

Vad kan man mer få inflammation i?
Det är inte ens en månad sedan hon hade öroninflammation, nu är det ögonen, nästa vecka... ja, hälsenan? Slemsäcken? Gomseglet?
Stackars barn.
Jag trodde inte det var sant igår när de ringde från dagis och sa att hon hade detta. Men nu ser man ganska tydligt att det är sant :-)
Nu har vi ställt in barnkalaset imorgon och hoppas vi kan genomföra det nästa lördag istället.
Stackars barn, som sagt.
Men hon är tapper - på alla sätt. Lilla grodan!

Kram //Anna

Gnnghhh...

Suck!
Nu är man där igen. Jag hoppas verkligen det inte blir långvarigt denna gången, det får inte bli det. *ångest*
Det ska inte bli det!

//Anna

Jaha - det gick fort

Det fanns ingen bild på minneskortet från den tredje januari - så det tog hela tre dagar innan nyårsprojektet (vill inte precis kalla det löfte) slet sig första gången.
Det här kommer att bli svårt...

//Anna

Födelsedag - 4 år

Solstrålen (oftast i alla fall) fyller fyra år!
Vi firar lugnt bara vi då kalas och släktinvasion väntas till helgen.

//Anna

Efter tolvslaget

Direkt efter tolvslaget skålade vi, önskade varandra Gott nytt år, tände tomtebloss (sällskapet bojkottar raketer pga närstående/närboende hundar), slog upp mer skumpa (bilden) och hade det allmänt mysigt. Så småningom gick vi inomhus igen - det var ju inte så bråttom eftersom det väl ändå var plusgrader denna skräpvinter. Sedan höll vi igång så länge vi orkade.
Typ fyra-halvfem.
Jag fick sova till halv tio innan pygmén stod och ryckte mig i armen och tyckte att jag skulle vakna.

Jul, jul, jul och gott nytt år och hela...

...midevitten!
Julen var bra, Nyforsafton kanon, men jag hade lite IT-ledigt helt enkelt och struntar i att lägga in någon gammal skåpmat här.
Jag har en idé om att jag skall publicera ett foto om dagen - vilket innebär att jag måste fota något varje dag. Vi får väl se hur det går.
Jag tänker inte göra själva publiceringen dagligen utan kanske ett par gånger i veckan. Så länge det nu håller i sig :-)
Nu kommer jag följdaktligen låtsas att detta inlägg skrevs den 1 januari eftersom jag snart skall publicera en bild för 1 januari.
Hejsvejs
//Anna

Öroninflammationslandet

Ja, där befinner vår familj sig just nu - men det började i måndags så vi tror det skall vara bra till jul i alla fall :-)
Den lilla människan börjar vara GANSKA trött på att vara hemma med bara tråkiga mamma och pappa omväxlande. Nu har hon inte ont i örat längre utan bara väldigt lite feber. Suck. Idag var det min tur igen att försöka liva upp tillvaron.
Hon håller just på att klä in hushållsrullehållaren (ni vet en sån pinne på fot) med min tejp.
Väldigt onödigt, slösaktigt och dessutom jättefult - men hon är oerhört koncentrerad och jag hinner skriva några rader här, så hon får hållas.
Tänkte visa en av julbilderna som INTE blev bra.

- Lilla gumman, kan du inte le på någon av bilderna? Du ser ju nästan ledsen ut. Det är ju roligt med jul!
Ja, eller hur? Världens naturligaste leende...

Nej, nu måste jag hindra henne innan hon börjar tejpa på tapeterna eller nåt.

Nano, nano.
//Anna

Hysteria

Hejehej!
Jag vet knappt vad jag heter och hittar inte hem, får inget gjort och känner mig... öh... bäng.
Men annars är det bra :-)
Nu har jag äntligen gjort i ordning julkorten som skall postas imorgon, ähum, senare idag.

- Gå och lägg dig!

Sådär, fint. Nu har jag börjat prata med mig själv också.
Jag tog julkortsbilderna i söndags - och de första tog vi utomhus men modellen ville inte le alls eller också ville hon se helt rubbad ut. Etta eller nolla så att säga. Tröttnade fort gjorde hon också.
Efter en stunds försök i PS att få någon bild att duga gav jag till slut upp, tog fram kameran igen, men då ville hon inte gå ut så det fick bli inomhus i dåligt ljus.

- Nu rimmar jag helt oväntat också. Lalallalallallalala... (inomhus, ljus... om ni inte var med riktigt)

Men inte log hon för det - förrän jag kom på att fråga om rekvisitan (jag hittade tre halvtorra mandariner i en skål som fick vara jultillbehör) - vad har du i handen?
"Mandarin."
"Kan du säga det igen? Mandariiiin."
"Mandariin."
"O så bra. Igen. Mandariiiiiiin."
"Mandariiiin."
Jag har aldrig fått så många kort där hon ler typ vackert vid ett och samma tillfälle. Helt oustanding knep. Tyvärr började hon ju äta av mandarinen. Det var ju inte meningen, men nu blev det så, och hon drällde inte såå mycket i den nya soffan.

Just detta ex av bilden är en animerad gif för mailjulkort. Det blev verkligen inget vidare här.
Edit: bytt ut bilden mot en vanlig jpg eftersom den såg för taskig ut + att animeringen inte funkade :-)

- Mämäämäää...

Såja, överslaget är totalt. Det här betyder nog att jag MÅSTE gå och sova innan öroninflammationsbarnet som flyttade in här i måndags (innan hade vi våran Nova, nu är det inflammationsbarnet) vaknar för nattens sedvanliga tragiska krångeltimma/timmar.
Bäst jag går till sovrummet medans ögonen fortfarande fungerar, så jag inte slår mig på vägen.

Kram & natti
//Anna

Humör: Bra. Men trööööött.
Borde göra: SOVA! (eller möjligen fortsätta med julkorten - INTE sitta här i alla fall.
Väder: Minusgrader och friskt. Snön som kom igår ligger fortfarande i ett litet täcke trots regnväder igår kväll och alla plusgrader idag.

Kvällsfoto

Igår lyckades jag få med mig Helene ut på en fotosväng inne i stan. Ni vet hur det är - varje år tänker man att det vore så roligt att fota allt julpynt och alla julsklytningar men det stannar oftast vid en tanke. Många gånger för att man skäms för mycket för att jönsa runt själv med kameran eller för att det sällskapet man har tycker att man är jobbig som vill fota varannan meter.
Vad kan då vara bättre än att släpa med sig en likasinnad?
Vi var ute i flera timmar och tog hur mycket bilder som helst, det var både skönt och superkul.
Vi började på Skeppsbron...

Gissa vad det här är då?

Nära granen.

Helene in action.

Kungsan.

Julmarknad i Kungsan. Hmm... vad mörk den blev här. Ser ni vad det är verkligen?

Inga våffel- men väl toffel-stånd.

Schack matt.

Hade kunnat strosa runt och fotat betydligt mer vid julmarknaden, men vi började bli HUNGRIGA och fick fokusera på det.

Gene Simmons med gloria.
(Inte särskilt troligt att han nånsin får en riktig...)

Centralen med lite trafik utanför.

Helene fotar alla färgväxlingarna på centralen.
Som ni ser i bakgrunden så frös vi inte direkt.

Helt underbar kväll. Tack snälla Helene för att du följde med. Vi måste göra detta igen!

Kram //Anna

Äntligen gift!

Och då menar jag inte mig själv, utan min bästa väninna. Hon blev lyckligt bortgift i lördags, allt gick bra och äntligen kan man slappna av lite.
Det har ju varit en del fix och trix och dessutom skulle jag ju prompt lära mig att scrappa inför detta sent påkomna bröllop och hinna göra ett litet minnesalbum.
Det har ju varit mitt "hemliga" pysselprojekt ett tag som jag hållit på med de flesta lediga stunder.
Men nu är det äntligen klart! Jag kanske kan visa uppm det sedan, men jag hann inte scanna av någonting alls.
Jag lade sista handen (vid det som hanns med i alla fall - helst skulle jag vilja fixa lite till...) klockan tre i fredags natt.
Sedan gick jag upp tidigt och följde henne till frissan, hämtade blommor och lite sånt under lördagen. Under någon timmes lucka där skrev jag talet jag skulle hålla... på engelska. Huh!
Men det blev helt OK, jag var duktigt nervös men allt gick bra. Nu är hon äntligen gift!

Sedan har vi varit på konferens med jobbet i början av veckan så jag känner mig verkligen lite mosig nu.
Idag var det ju dessutom luciafirande på dagis, imorgon skall jag till frissan på em och på fredag skall jag ha en föräldradag och vara på dagis på fm och ha utvecklingssamtal eller vad det heter om barnet på em.
Apropå Lucia så får man som vanligt inte fota under själva framförandet och det brukar inte finnas några barn, i min familj i alla fall, som verkligen vill vara med på bild sedan. Resultatet blir ju därefter :-)

"May the force be with you"

Och må allt vara bra med er. Nu måste jag knyta mig för ögonen stängs.
Kram o natti //Anna

Kinna tur och retur

I måndags lämnade jag hemmets trygga vrå för en tjänsteresa till Kinna. Jag har senaste halvåret tillbringat ett otal vardagskvällar på hotell som inte renoverats ordentligt sedan åttiotalet, belägna i små städer som jag aldrig haft en tanke på att besöka om det inte varit för jobbet.
Tomelilla, Gislaved, Ängelholm...
Detta lilla rum gick i aprikost med stormönstade matchande gardiner och gröna möbler, aprikos- och grårandig heltäckningsmatta och en inramad fotoaffisch ovanför sängen avrundade det hela.
Men det var rent i alla fall, och jag förstår att man inte kan renovera hotellrum hur ofta som helst, men på åttiotalet hade uppenbarligen ganska många råd :-)
Det var i alla fall helt OK i Kinna, jag turistade lite på några tygfabriksförsäljningar på kvällen i vild jakt på överkast, ni vet. Hittade massor av fina tyger som jag inte behövde och inte hade råd med och faktiskt inte köpte heller. Några överkast hittade jag ju såklart inte.
På hemvägen igår så kunde jag inte låta bli att stanna och fota lite vid Brahehus. Det blev inte så bra för jag hade inget stativ och när jag hade klafsat runt i leran i mörkret där ett tag så kom jag på det olämpliga i att befinna mig alldeles själv, i kolmörkret, vid en ruin utan att någon vet om det. Eller, så länge man helt säkert är alldeles själv är det väl inga problem...
Men jag tassade i alla fall tillbaka upp till macken innan jag tagit någon särskilt bra bild.

Men några bilder blev det i alla fall. Sedan hade jag sådant kli i avtryckarfingret att jag av bara farten fotade några leksaksbilar i hyllan inne på macken :-)



Bärgningsbilar i plast.
Jättesöta. Men jag handlade i alla fall ingen!
Nu skall jag nanna. Kram //Anna

Pysselhelg

Jag håller på med mitt, hemliga, pysselprojekt och försökte få så mycket som möjligt gjort i helgen.
Det gick väl sådär... men några framsteg blev det.
I fredags tog jag semester och tillbringade lite kvalitetstid med mamsen som hälsat på oss några dagar. Hon fick välja vad vi skulle göra och vi hamnade till slut på outleten i Barkarby - fast vi shoppade dåligt faktiskt :-)
Men vi slaskade i oss onödigt mycket socker på Waynes i alla fall.
Jag blev nästan yr. Varm choklad med mashmallows, plättar med sylt och grädde (lunchen liksom) och en liten, liten brownie...
Nä, det är väl klart att den inte var liten!
Det finns ju inga små brownies på Waynes.

Just när jag skulle fota den vedervärdiga frossarchokladen så tittar solen in, för första gången på evigheter, några minuter och kastar dumma skuggor i koppen.
Jaja... vad är väl en bal på slottet?
På hemvägen slank jag in på Papprika för att köpa några pennor och inviga mamman i mitt nya missbruk, impulshandlade också lite annat smått och gott (äntligen någonting efter en svag dag), bl a en magnetisk stämpel med tillhörande alfabete och lyckades på så sätt att göra av med ordentligt med pengar.
Jag älskar den redan, men jag är tveksam till hur användbar den egentligen är.

I lördags blev det mer pysslat än någon annan dag, men det är svårt att skjuta städ, tvätt och familj åt sidan så mycket som skulle behövas.

I söndags skulle vi på en liten, liten shoppingtur till ASKO och JYSK för att titta på överkast åt mamman och en sväng till Papprika som lämpligt börjat med söndagsöppet just när jag upptäckte en viss brist på en sorts papper jag behövde.
Det slutade med att vi köpte en ny soffgrupp till vardagsrummet, inte hittade några överkast och allt tog mycket längre tid än tänkt. Eftersom vi inte hittade de överkast vi sökte på ursprungsställena var vi ju tvungna att dammsuga ALLA affärer i Länna på överkast.
Nova som följt med blev tröttare och tröttare. Inne på Hemtex blev det plötsligt väldigt tyst i hennes riktning och jag gick för att se vad hon höll på med för sattyg. (Ni vet hur det är med tysta barn.)

- Ja, till vänster ser vi randiga morgonrockar. Till höger beiga dito. I bildens överkant kan man urskilja hudkräm samt tvålpumpar och tandborstmuggar. I bildens mitt...

Kram //Anna

En lera-på-benet-dag

Herregud! Jag avskyr sådana här dagar. Jag vaknade imorse strax innan makens väckarklocka ringde vilket är helt sabla onödigt kvart i fem sådär. Sedan gick det ju inte att somna om medans han snoozade och så. När han äntligen klivit upp var klockan nästan halv sex. Kände mig onödigt pigg och bestämde mig för att läsa en stund (vilket tillsammans med att titta på TV och sitta bredvid i bil är med bland det mest sövande som finns) för att om möjligt kunna slumra några minuter till innan min klocka ringde klockan sex.
När den ringde var jag otroligt inne i upplösningen på min deckare och trodde nog att jag skulle läsa ut den på en kvart. Det tog drygt en halvtimme.
På slutet var jag dessutom ofantligt trött igen och höll på att somna ifrån alltihop.
Nåja, upp med barnet, göra gröt, tjafsa om huruvida man får ha ambulanser på köksbordet när man äter frukost, snabbtvätta håret, klä mig (kändes inte byxorna ovanligt trånga över fetmagen), leta rätt på kläder åt Nova, packa i ryggan för hennes skogspromenad, slarvfixa håret som nu hunnit bli för torrt, struntar i smink, ser ultraglåmig ut… med en risbuske på huvudet.
Alla barnets överdragsbyxor i rätt storlek är så leriga att de faktiskt inte duger, tar ett par för små, ”snyggjackan” får det bli idag av samma skäl, försöker skynda på hela påklädningsprocessen, hittar inte husnycklarna…
*liite irriterad*
Till slut står hon påklädd, kommer då plötsligt på att i morgon när ”nödkläderna” hon har idag förmodat är som leråkrar vore det bra om jag tvättat upp dagiskläderna som är i rätt storlek och ämnade för ändamålet.
När jag tar hennes ena jacka låter det misstänkt i högra fickan. Jaaa, där var nycklarna!
Hur i hela friden skulle jag ha hittat dem om jag inte fått för mig att tvätta? Jag hade ALDRIG kommit på att leta där.
Nåja, ut till soptunnan där jag, i ett svagt ögonblick, lovat att Nova skulle få slänga vår gamla badrumsmatta vilket hon gjorde både omständigt och frågvist, sådär som treåringar (snart fyra faktiskt!) gör.
När vi skall börja lasta in i bilen så hittar jag inte bilnycklarna. Kan vara för att jag inte tagit med dem. Rusar in och de hänger faktiskt på plats.
Ut igen, in i bilen, ja just det – ingen soppa, svänger förbi macken, får ingen soppa ur slangen, kollar displayen ”tanka på pump 4” jamen tack så j**la mycket, byter pump, börjar kolla efter den dolda kameran…
Halvvägs till dagis upptäcker jag en stor lerfläck på ena benet (svarta, kritstrecksrandiga byxor) som måste kommit från Novas stövel när jag lyfte in henne i bilen.
När vi slinker in på dagis (efter att noggrant granskat varenda kotte och pinne på vägen från bilen) säger en av fröknarna glatt ”Sovmorgon?”.
Inte direkt va?
Kommer till jobbet, startar datorn, går till kaffeautomaten ”trasig - service beställd” och ingenting förvånar längre.
Försöker matta lerfläcken något, lyckas halvdant, tar itu med dagens jobb som naturligtvis inte går nåt vidare. Försöker bl a fixa några illustrationer till Intranätet och skillnaden mellan Photoshop 7 (hemma) och Elements (på jobbet) är ibland irriterande stor.
När jag efter lunchen drabbas av en extra tung paltcoma och bestämmer mig för att ta en tidig fika för att inte somna framför skärmen så skållar jag handryggen med tevattnet.
Ger tillfälligt upp tanken på arbete och skriver det här istället.

Humör: Uselt!
Borde göra: Arbete, fast frågan är om jag inte gör mer skada än nytta.
Väder: Grått

*morr* //Anna

Sprak och fest och färg...

...i vårt fraggelberg!

Inte mycket nytt i denna delen av världen. Men i dag har jag äntligen fått pensionera mina gamla trasiga tofflor som en längre tid lämnat både det ena och det andra öppet mot omvärlden.
I dag provade jag nog närmare 10 olika typer av tofflor på ICA Maxi och fastnade till sist...
lätt obegipligt...
för de här. Tada!

Tja...
De har en stabil sula undertill, vilket jag saknat på mina 4 senaste tofflor.
De är VÄLDIGT varma, vilket är bra då vi ofta har små arktiska vindar över vårt golv.
Och...
och...
De ser ut som små fragglar.
DET är ingen fördel.
Men de var de bästa som fanns och behovet var akut.

Dansa och häng me
Sjung me' oss, låt munnen le
Sprak och fest och färg
I vårt Fraggelberg

Jobbar det gör vi
Dans är nåt vi struntar i
Sprak och fest och färg
I vårt Fraggelberg

Jag var för gammal för denna typ av barnTV när fragglarna gick, men jag minns ännu texten. Eller frag(he he)ment av den och när jag började stoltsera i köket i mina nya våfflor kom jag efter ett tag igång med sångassociationerna och Håkan hängde på och Nova...
..ylade, "inte den", "inte den".
Hon gillar visst inte fragglarna. Eller är det våra sångröster det är fel på?

Kram och gonatt
//Anna

Humör: Bra!
Borde göra: Nu finns det ju inte mycket annat än gå och sova som känns vettigt. Någon gång skall jag skriva här lite tidigare, så att det står nånting annat nån gång.
Väder:Tveksamt. Vi har ju ingen utebelysning åt det här hållet så jag har ingen aning. Regnet slår i alla fall inte mot fönstret, men det regnar säkert för det har det ju gjort mest hela veckan.

Tiden rusar...

Ikväll skulle jag fixa en infofolder till dagis, blogga och pyssla lite (eftersom jag var på Panduro häromdan och köpte en massa braåhasaker som nu ligger och ropar efter att bli pysslade med).
Foldern tog ju nästan hela kvällen så klart så det får bli en snabbrunda här. Jag borde väl sovit redan för en timme sedan :-)
Imorgon skall jag på ME&I-visning för första gången. Skall bli skoj. Tyvärr har väl alla pengar gått till pyssel nu så jag får väl egentligen inte handla något... men... det vet man ju hur det brukar bli.
Nä, gonatt med er!

Kram //Anna

Humör: Helt OK, även om jag inte hann allt jag tänkt. Korten har förresten kommit nu. De blev ganska bra.
Borde göra: Gå och borsta tanden. (Omskrivning för att det är läggdags)
Väder: Uppehåll, fukt, några plusgrader. Begränsad sikt - dock pga mörker. Saknade förresten mina solisar i morse när jag åkte till jobbet. Chockartat!

Monsterdålig service på Globen

Gnäll, skäll och lite positiva vibbar också, kommer här:

Vi var en driva folk, 6 vuxna och 5 barn, som besökte Monster Jam i fredags. Vi hade även biljetter till Pit Partyt innan, vilket innebar att alla truckarna var parkerade på innerplanen och man fick kika runt och kunde köa för att få autografer av förarna.
Det skulle börja 16.30, vi kom till Globen runt fyra och då var det redan kö så vi ställde oss i den. De öppnade insläppet EFTER halv, då var vi både frusna och hungriga dessutom, men då det skulle vara 1.5 timmas paus mellan PitPartyt och själva showen tyckte vi det var bäst att spara ätandet så att vi då hade något att göra.
När vi skulle in genom spärrarna funkade inte biljetten till förfesten utan vi fick använda den som var till showen, vilket skapade förvirring och irritation.
Väl nere bland truckarna så var det ganska mycket folk och man fick inte så bra kik på det man var nyfiken på vilket fick oss att bestämma att vi skulle lätta lite tidigare och gå och käka innan alla kom på samma tanke.
Första bästa hamburgermack inne på Globen som vi hittade skulle inte öppna förrän strax innan showen började. Nähä, men det fanns ju barer som var öppna, då borde väl någon restaurang vara öppen också.
Vi irrade och letade och frågade ett antal anställda där och alla sa olika saker, restauranger som var markerade med bestick på kartan serverade tydligen inte nödvändigtvis mat. Öl fanns på flera ställen, men 3-åringar funkar dåligt på det.
Till slut så sade någon anställd att det inte finns NÅGOT öppet ställe som serverade ätbart i miljö där man kunde sitta ner och vi bestämde då att vi skulle gå ut till centrumet och käka där.
Fast det gick visst inte eftersom vi redan använt våra biljetter som inte skulle funka en gång till. *morr*
Men det klart, man kunde ju få den signerad i informationen och då skulle man bli insläppt igen.
Hur lång tror ni den kön var?
Tog några djupa andetag och bestämde oss för Chickenmacken inne på Globen som nu öppnat eftersom allt detta sökande tagit sådan enorm tid. Barnen började vara extremt ansträngda och även flera vuxna visade lite labila tendenser.
Just min familj bestämde att vi alla skulle ha chickybits, när vi kom inom hörhåll från kassan så hörde vi att de bara hade chickenwings. *gnisslar tänder*
Men vi hade inte behövt oroa oss för innan vi fick beställa, ca tio minuter efter att de öppnat var ALL kyckling slut.
Nu var vi gråtfärdiga hela bunten. Fast varmkorv kunde man nog fortfarande få på några ställen...
Då hittar någon en öppen sportbar där de serverar hamburgertallrik, ribs, chickenbucket bl a, samt starköl. De som inte behöver köra bil övertalar oss andra om att det är ett fantastiskt ställe. Det tog ganska lång tid innan vi fick beställa så det kändes som ännu ett fiasko var under uppsegling men när vi väl fått beställa fick barnen snabbt varsin läsk - och med socker i kroppen steg deras humör 50 grader på nolltid och sedan gick det förbluffande fort innan maten var klar, inget var slut, alla fick det de beställt och vi fick t o m tag på ett ståbord där vi vuxna kunde äta. Småmänniskorna satt på golvet längs en vägg precis bakom oss och friden lade sig över församlingen. De satt visserligen under en Djurgårdsflagga men det fick helt enkelt passera.
Vi hann lagom äta upp så började showen. Barnen var storögda och det var ett ganska bra drag.
Jag blir som en barnunge själv av sådant där :-)


Försökta ta lite foton men det är ju inte så lätt i det ljuset med min otroligt ljusokänsliga optik :-)
Allt som allt, så var det jätteroligt - även om det känns lite uppgjort ibland, plus att om man går på första showen av fem i rad så får man räkna med att de spar lite på materialet.
När vi skulle därifrån så gick det förvånansvärt snabbt att ta sig ut ur Globengaraget också, så när vi kom hem var vi på ganska bra humör faktiskt.

Humör: Lysande, jag har pysslat och skickat iväg lite foton till framkallning ikväll. Humörhöjare!
Borde göra: Gå och sova så klart :-)
Väder: Ingen aning. Kolsäck nu.

Natti natti //Anna

Sjumila... nödrim.

Då jag nyligen är hemkommen från en bilresa Gislaved tur och retur - avbruten på mitten av arbete, ett kort trevligt besök hos bekanta utlokaliserade i geografin och en tung sömn på hotell Nissastigen - har jag i två dagars tid lyssnat ganska mycket på radio.
Min vanliga favvo, Rockklassiker, hänger inte med så himla långt utanför Stockholm. Istället blir man utlämnad åt något som funkar över så stort geografiskt område som möjligt så man slipper söka nytt hela tiden. Det blev mest RIX och deras repertoar är ganska begränsad, men eftersom jag inte lyssnar på den kanalen till "vardags" så kan jag leva med att höra samma låtar fyra gånger om dagen, två dagar i rad. (Betänk också att jag bara tillbringat halva dagarna i bilen - jag kan ju ha missat några omtagningar.)
Men, men, men... vad är det med den här "Sjumilakliv" som folk verkar helt hysteriskt förtjusta i?
Ok, schysst melodi, anständig sånginsats och söt sångare. MEN texten? Ettdera rimmar man och då ska det rimma, eller också åberopar man konstnärlig frihet och lallar en text som inte rimmar men har andra kvalitéer. Men en text där nödrimmen är fler än rimmen?
Jag är helt övertygad om att Jonas Inde är en intressant människa med många talanger, men det krullar sig på ryggen när man hör saker som "Jag vill sparka bakut, och göra nåt sjukt". Eller den fantastiska raden (som faktiskt rimmar på riktigt med den efterföljande) "Jag vill börja sluta tro". Börja sluta? Gaahhhh!!
JAG vill göra nåt sjukt!
Nåja, låten är ju inte helt oanvändbar, även om det kanske räcker att höra den, säg, två gånger om dagen :-) Men jag kommer inte ifrån känslan att det borde ha gått att göra det lite trovärdigare med bara en något större insats.
*ryyys*

Detta om detta. Jag orkade inte ge en ingående analys om valet i USA så jag valde ett annat, nästan lika viktigt ämne. Nu skall jag svälja golfbollen i halsen och gå och lägga mig.

Kram //Anna

Humör: Helt ok
Borde göra: Ta bort de här töntiga lägesrapportraderna?
Väder: Nollgradigt och uppehåll

Garagestädning

Helgen blev inte som tänkt riktigt - mer städ, tvätt och tråkiga inköp (Biltema, ICA Maxi) än planerat. Hade hoppats hinna till syfestivalen i Sollentuna, men det slet sig. Fast det är ju bra att få så mycket trist som möjligt avverkat - jag skall ju på tjänsteresa igen nästa vecka så det är ett sabla flängande och då förfaller det ännu mer.
Idag har vi (mest jag, Håkan bygger vedbod) haft storröjning i lilla garaget, det är ju hög tid om man vill ha in bilen där när vintern kommer.
Känns jättebra nu och högen med utrangerade saker är gigantisk - vi får hyra ett släp nästa helg och köra iväg allt.
En del hade man säkert kunna sålt - men jag orkar inte. Vill bara bli färdig nån gång.
Ikväll har jag hållit på med dagisannonsen och hoppas att jag är färdig med den.
Nu skall jag sjunka ner framför lådan i några sekunder innan det är sängdags.

Kram //Anna

Humör: Nöjd
Borde göra: Sova (som alltid på denna punkt)
Väder: Fuktigt och plusgrader

Lång dags färd mot natt...

eller snarare långdragen resa hem - det blev nästan natt.
Det var lite trögt att ta sig hem från jobbet idag :-)
Jag har sällan sett så mycket bilar, bussar och lastbilar stå så mycket på tvären på alla upptänkliga ställen - det tog närmare tre timmar att ta sig Södertälje - Haninge och då har jag ändå en känsla av det gick bra för mig, jag hade tur och drabbades inte av några stora blockeringar.
Här kan man eventuellt se att trafiken är tät och inte särskilt rörlig. Jag kom ju inte på att jag skulle ta kort förrän precis när det började rulla så smått igen. Därav en viss oskärpa :-)

Sent på eftermiddagen idag kom en kollega som varit inne i stan tillbaka och vittnade om snö och elände. -Ja, nu har man varit uppe i "Krockholm", sa han med en fnysning!
Jag kände mest ett behov av fnissning.
Så oerhört träffande benämning. Aldrig hört den förr. För man förundras ju verkligen över hur det kan bli så galet. Men, det är klart, det är väl inte samma trafikgenomströmning någon annan stans och därför blir följderna så katastrofala.
Jag har sett bilar ligga som plockepinn i dikena, SL-bussar som kört på andra SL-bussar och trots detta en uppsjö konstiga omkörningar och motsatsen då - obegripliga snigelkörningar. Man häpnar, kort sagt!
Innan jag lämnade jobbet bunkrade jag proviant i automaten ifall det skulle bli en jobbig hemresa. Efter noggrannt övervägande valde jag en Schweizernöt trots att jag egentligen inte tycker den är så jättegod - choklad och nötter skall ju vara bra som nödproviant vid svåra förhållanden.
De inträffade inom 10 minuter från att jag lämnat parkeringen.
Då var livet helt enkelt så tråkigt och svårt och jag var så hungrig att jag var tvungen att ta en liten bit...
och en till...
och en lite större bit...
och...
vips så var chokladkakan slut.
Tur att jag inte blev stående någonstans där jag verkligen behövde nödproviant för då hade jag känt mig löjlig.
Tur jag inte blev stående någonstans.

Nu skall jag dock parkera i sängen, natti natti!
Kram //Anna

Humör: Trött och tillfreds
Borde göra: Fixa annonsen till dagisets öppna hus eller sova
Väder: Blåst och snöyra *burr*

EFIT

EFIT på en mailinglista jag är med i idag. Här kommer några små nedslag i vår dag:

08.

Dagen började ju som oftast på helgerna med att väckarklockan kommer och knör sig ned i sängen och vägrar ligga still och hålla tyst :-)

09.

SOLEN lyser helt otippat in genom fönstren och bråten på fönsterbrädan kastar skuggor på vårt repiga köksbord som strax skall prydas av frukost.

10.

Nova förbereder sig för att hjälpa pappa med trädgårdstraktorn. Eftersom den väsnas rejält tar hon på sig hörselkåporna medan jag strax åker iväg till dagis för att deltaga i den obligatoriska städdagen där.

11.

Jag har tur och får ett uppdrag som passar mig och min bil eminent. Köra grovsopor till återvinningscentralen. Två svängar blev det.

12.

Återvinningscentral i strålande solsken och inte var det särskilt mycket folk heller.

13.

Svänger förbi systemet på väg hem och handlar en ny vodka (provade den på kvällen sedan och den var mycket god) - Ruby Red. Men fick inte fota på systemet - de blev rabiata när jag tog fram kameran. Så jag fotade hemma istället.
Men allvarligt talat, nu hade inte jag tänkt ta några bilder där man kunde se vilka som var där, men är inte det allmän plats liksom? Och om det är fotoförbud - borde det inte finnas anslag om det då?

14.

Ansluter till resten av familjen i trädgården. Mannen sågar sly och har precis släppt ut pyromanen inom sig.

15.

Jag försöker ordna någonstans att plantera rosbuskarna jag fick i födelsedagspresent nyligen och Nova vill så gärna gräva som jag, köra skottkärra som jag och ställer även, med viss tvekan, upp på att bli fotograferad.

16.

Till slut är min nya rabatt i den snygga betongringen (*skojar*, men man tar vad man har) äntligen klar. Fattar inte hur jag skall lyckas få de här att överleva. Violerna har suttit i en kruka som jag fick i våras men de är väl fleråriga? Så jag provade att plantera ned dem också.

17.

Försöker få Nova att posera lite snyggt bredvid brasan som fortfarande brinner, mycket sly fanns det... men hon är ju måttligt intresserad av det :-)

18.

Jag limmar en havererad stol som var med grovsoporna från dagis, men jag tyckte den förtjänade bättre. Våra tvingar var inte tillräckligt vida så här syns en improviserad limpress.

19.

Till slut kom vi på att vi kanske skulle ha mat också och jag hämtar pizza och fotar i bilen under färd för mesta möjliga effektivitet.

20.

Tvätt, tvätt, tvätt... det tar aldrig slut.

21.

På spåret. Sedan hände det inte så mycket mer än mera TV i vår familj i alla fall.

Kram //Anna

Nybörjarkurs i scrapping

var jag på ikväll. Det var ju bara så roligt!
Det måste jag göra mera. Och så måste jag shoppa mera...
Jag handlade lite grann ikväll - lite papper, limkluttar, pennor och så, men det är ju ynkepynke lite.
Så här ser skapelsen ut - eller tja, bortse från dassigheten och blixtblänket så kommer du närmare sanningen. Fast jag skall texta lite under bilden sedan, men det får bli en annan dag.
Tveklöst är det i alla fall dags att gå och nanna nu.
Kram //Anna

Humör: Glad
Borde göra: Sova såklart
Väder: Spöregn... Gudrun II i antågande?

Möten, möten, möten...

L&B-möte i söndags (fast det kanske inte räknas som möte), styrelsemöte med Bilsportdistriktet i Västerås i måndags, styrelsmöte i vägsamfällighetsföreningen igår och föreningsmöte i föräldrakooperativet idag. Det bästa med mötet idag är att Håkan går på det och jag är hemma :-)
Fast egentligen vill jag nog gå på det med men någon rättvisa måste ju finnas. Vi träffas i alla fall precis lika lite , så det är helt rättvist.
Vissa viktiga saker får man helt enkelt försöka att komma ihåg att ta på telefon. Fast det är ju lätt hänt att man glömmer. Är det sedan bara något roligt som hänt är det nästan säkert att man inte kan minnas det tills nästa helg när man ses nästa gång.
Men ibland händer ju saker av denna natur:
Och då är det ju lika så skönt om man INTE får reda på det.
Direkt jag gjorde denna fantastiska upptäckt frågade jag den uppenbart skyldiga enmetersfiguren om hon inte vet att man inte får tejpa på tapeten?
Vet och vet... -jag skulle ju bara sätta upp de där tavlorna, säger hon som om alla hem borde ha IKEAs underlägg som tavlor.
-Ja, men tejpen förstör (den i och för sig inte särskilt snygga) tapeten och nu blir mamma lite olycklig.
-Men de är hemliga, man får inte titta på dem! (och om man inte tittar på dem, så finns de inte och man behöver inte bli olycklig?)
-Jag säger det igen - man, får, inte, tejpa, på, tapeten.
-Man får faktiskt inte BLI arg!
Nänä, det var jag ju inte. Bara häpen.

Men nu är jag mest trött. Ursprungligen var detta ett längre och eventuellt fyndigare inlägg - men sedan skulle jag prompt öppna någon annan info i ett annat webläsarfönster som tyvärr stängde både det och det här fönstret med ett långt osparat inlägg.
Behöver jag nämna att jag nu sparar efter var femte rad ungefär?

Kramo //Anna

Humör: Jämnt
Borde göra: Ta ned "tavlorna" från väggen?
Väder: Höst

Sovmorgon

Jajjemän! Sova fick jag till åtta och sedan fick jag ligga och dra mig till nio då frukosten serverades.
Så skönt.
Vi brukar turas om så att vi får varsin "sovmorgon" (vilket betyder att man i alla fall slipper gå upp och göra frukost) per helg men ibland så måste ju båda gå upp, eller nåt. Men denna helgen lyckades vi.
Under dagen har maken varit i Belos- och gräsklippningsbranschen och jag har tvättat och sorterat kläder. Detta tog nästan hela dagen :-)
Helt obegripligt hur det kan ta så lång tid. Fast gräset var ju... gräsligt långt... skulle man nog kunna säga.
Nova "hjälpte" omväxlande till med klädsortering (gissa hur bra det blev?) och klippning och räfsning (gick bättre tror jag).
Klädsorteringen är förresten inte klar ännu. Men det är inte bara Novas fel :-)

Framåt kvällen följde jag med Håkans syssling på Lingon&blåbärparty till en annan av hans sysslingar.
-Riskfritt, sa grannen som nyligen varit på visning. Det finns inget i denna kollektionen som man vill ha.
Varför har jag då beställt varor för 475 kronor? Va?
Jag brukar ju också tycka att om man skall handla lite dyrare "kvalitetskläder" typ L&B så skall man köpa basicgrejer - sånt man använder mycket så kvaliteten lönar sig. Inte klänningar och sådant som används mindre. Det kan man lika gärna köpa billigt hos någon större kedja - man hinner ju i alla fall inte slita ut dem.

Med det i bakhuvudet kan man ju undra varför jag inte kunde motstå denna?
Fast den var snyggare i verkligheten tycker jag nog.
Nåja, nu skall jag bara förklara för Håkan hur det kunde bli så :-)
Han sov dock när jag kom hem så det får vänta... länge...

Nano, nano
//Anna

Humör: Glad (onödig shopping har uppenbarligen en sådan effekt)
Borde göra: Gå och lägga mig eller hänga tvätt eller städa i länkar och boklistor på denna sorgligt eftersatta sida.
Väder: Kallast hittills i höst. 2.9 grader. Nu är frosten nära!

Fredagen den 13e - part II

Tror jag haft denna rubriken förut.
Fast det har varit en rätt okej dag. Igår alltså. Vi tog en tur till Tyresta med grannen (+hundar och barn) och gick "urskogsstigen" där. Mycket trevlig tur som jag aldrig släpat mig runt på alldeles själv.
Barnen var mycket pigga och glada och mitt vattkoppebarn (nästan friskt) helt elektriskt av glädje över att äntligen få träffa några andra i samma ålder.
Vi traskade och klättrade i terrängen. Klängde och hängde i träden. Fikade på en nedfallen trädstam och hade det ganska bra.
Tyvärr fick Nova för sig att det INTE var bra att bajsa i skogen utan det skulle vänta tills vi var hemma. Av en händelse så höll inte den strategin hela vägen ut.
När jag började ana oråd och tvingade ut henne i skogen så var skadan redan skedd och jag hade absolut inga extrakläder med mig då en dylik olycka inte inträffat på 1,5 år ungefär. Men eftersom vädret var behagligt fick hon springa utan byxor - tog på henne min fleecetröja så att den hängde ner runt benen, grävde ned lite papperservetter och ett par nedbajsade trosor i en grop, och så traskade vi vidare. Skönt med en varm höst :-)
Barnen var outtröttliga i sin upptäckarglädje och till slut fick vi påminna oss om att vi gjorde det här för deras skull, naturupplevelse bla bla, och således inte borde tjata på dem att skynda sig till bilen bara för att vi tröttnat på att titta på myror och inte villa hoa i vartenda dräneringsrör vi passerade på sista biten.
Plötsligt, när vi ringde till naturen, kom Helene på att det var fredagen den 13e...
Vi tittade oss oroligt omkring med såg bara några svampplockare som inte var särskilt zombielika och konstaterade att det nog gått bra för oss trots allt.
- Men, sa Helene, du hade ju en allvarlig incident förstås.
- Hade jag? Undrade jag förvirrat som verkligen inte kunde dra mig till minnes något hemskt.
- Ja, du fick ju begrava ett par trosor.
Precis, så var det ju. Och just eftersom de begravdes levande fredagen den 13e så kommer de antagligen att hemsöka platsen. Min varning till alla är att undvika "Urskogsstigen" i Tyresta Nationalpark alla fredagar den 13e, kanske alla 13e och varför inte alla fredagar också för att helt säkert slippa attacker av bajsiga trosor. Ni är härmed varnade!

Kram //Anna

Humör: Samlad
Borde göra: Gå och lägga mig såklart
Väder: Ännu en oväntat varm och fin kväll, med vacker solnegång och gäss (typ) som flög söderut. Fast nu är det ju beckmörkt förstås.

Fem månaders frånvaro...

...från cybervärlden har varit både ångestframkallande och befriande på samma gång.
Men nu började jag faktiskt längta efter att få pyssla och babbla lite.
Kände att det passade att byta layout också och det känns som att den svarta passar bra just nu.
En av anledningarna till denna långa frånvaro är ju att min pappa fick cancerdiagnos i maj och i augusti gick han bort. Oväntat tidigt. Det blev ju lite chockartat fast det bara var en tidsfråga ändå, samtidigt som det kändes bra (framförallt för hans skull) att det inte blev så utdraget.
Mycket rörigt blev det i alla fall.
Jag lyckades ju fylla 40 i september också. Det kändes ju sådär halvotajmat då jag nog tänkt att ha en lite större fest. Gäller ju att passa på - tänk om man inte orkar det när man fyller 50 - då är ju livet nästan slut ändå och man väntar väl bara på pensionen...
*skoj, alltså*

I alla fall så kom det av sig något och jag tänkte skjuta på det till oktober/november någon gång. Men min söta bättre hälft tyckte att det blev för trist och risk för att det inte blev någon fest alls så han ordnade en överraskningsfest (det kommer han nog aldrig mer att ta sig för med :-) och jag fattade ju inget. Han betedde sig mycket märkligt fläckvis men jag trodde han var allmänt överspänd och hade nog med mig själv så det fick passera.
Jag svimmade nästan när jag och en svartfotad granntjej kom hem efter en abrupt avbruten shoppingrunda och hela gårdsplanen var full med folk. Det blev ett rejält kalas i alla fall :-)

Skönt att allt börjat lugna ner sig nu i alla fall. Bortsett från Novas vattkoppor förstås...

Kram //Anna