En lera-på-benet-dag

Herregud! Jag avskyr sådana här dagar. Jag vaknade imorse strax innan makens väckarklocka ringde vilket är helt sabla onödigt kvart i fem sådär. Sedan gick det ju inte att somna om medans han snoozade och så. När han äntligen klivit upp var klockan nästan halv sex. Kände mig onödigt pigg och bestämde mig för att läsa en stund (vilket tillsammans med att titta på TV och sitta bredvid i bil är med bland det mest sövande som finns) för att om möjligt kunna slumra några minuter till innan min klocka ringde klockan sex.
När den ringde var jag otroligt inne i upplösningen på min deckare och trodde nog att jag skulle läsa ut den på en kvart. Det tog drygt en halvtimme.
På slutet var jag dessutom ofantligt trött igen och höll på att somna ifrån alltihop.
Nåja, upp med barnet, göra gröt, tjafsa om huruvida man får ha ambulanser på köksbordet när man äter frukost, snabbtvätta håret, klä mig (kändes inte byxorna ovanligt trånga över fetmagen), leta rätt på kläder åt Nova, packa i ryggan för hennes skogspromenad, slarvfixa håret som nu hunnit bli för torrt, struntar i smink, ser ultraglåmig ut… med en risbuske på huvudet.
Alla barnets överdragsbyxor i rätt storlek är så leriga att de faktiskt inte duger, tar ett par för små, ”snyggjackan” får det bli idag av samma skäl, försöker skynda på hela påklädningsprocessen, hittar inte husnycklarna…
*liite irriterad*
Till slut står hon påklädd, kommer då plötsligt på att i morgon när ”nödkläderna” hon har idag förmodat är som leråkrar vore det bra om jag tvättat upp dagiskläderna som är i rätt storlek och ämnade för ändamålet.
När jag tar hennes ena jacka låter det misstänkt i högra fickan. Jaaa, där var nycklarna!
Hur i hela friden skulle jag ha hittat dem om jag inte fått för mig att tvätta? Jag hade ALDRIG kommit på att leta där.
Nåja, ut till soptunnan där jag, i ett svagt ögonblick, lovat att Nova skulle få slänga vår gamla badrumsmatta vilket hon gjorde både omständigt och frågvist, sådär som treåringar (snart fyra faktiskt!) gör.
När vi skall börja lasta in i bilen så hittar jag inte bilnycklarna. Kan vara för att jag inte tagit med dem. Rusar in och de hänger faktiskt på plats.
Ut igen, in i bilen, ja just det – ingen soppa, svänger förbi macken, får ingen soppa ur slangen, kollar displayen ”tanka på pump 4” jamen tack så j**la mycket, byter pump, börjar kolla efter den dolda kameran…
Halvvägs till dagis upptäcker jag en stor lerfläck på ena benet (svarta, kritstrecksrandiga byxor) som måste kommit från Novas stövel när jag lyfte in henne i bilen.
När vi slinker in på dagis (efter att noggrant granskat varenda kotte och pinne på vägen från bilen) säger en av fröknarna glatt ”Sovmorgon?”.
Inte direkt va?
Kommer till jobbet, startar datorn, går till kaffeautomaten ”trasig - service beställd” och ingenting förvånar längre.
Försöker matta lerfläcken något, lyckas halvdant, tar itu med dagens jobb som naturligtvis inte går nåt vidare. Försöker bl a fixa några illustrationer till Intranätet och skillnaden mellan Photoshop 7 (hemma) och Elements (på jobbet) är ibland irriterande stor.
När jag efter lunchen drabbas av en extra tung paltcoma och bestämmer mig för att ta en tidig fika för att inte somna framför skärmen så skållar jag handryggen med tevattnet.
Ger tillfälligt upp tanken på arbete och skriver det här istället.

Humör: Uselt!
Borde göra: Arbete, fast frågan är om jag inte gör mer skada än nytta.
Väder: Grått

*morr* //Anna