I huvudet på små barn...

Jag funderade lite över en sak igår.
Nova var hos grannen och lekte ett par timmar igår och när det började vara dags och hämta hem henne ringde jag dit för att göra en avstämning.
Det var då lekkompisen som svarade.
"Hej, det är Anna. Är allt bra?"
"Ja."
"Vad bra. Vad har ni gjort idag då?"
"Ingenting."
"Nähä, okej, kan jag få prata med mamma eller pappa kanske..." Man känner ju när konversationen flyter trögt.
I alla fall hämtade Novas pappa henne och när hon kom hem frågade jag så klart:
"Vad har ni gjort idag då?"
Hon svarar med tindrande ögon. "Vi har stulit bröd och ätit det i deras lekstuga!"

Jaha, vad säger man då? Först måste man ju dölja fnissningarna. "Mhmm... det föll er inte in att istället fråga om ni fick ta bröd?"

Jag måste nog damma av den där med nålen och silverskeden, eller om det var spiken och skålen eller repet och tvålen...
Att döma av det goda humöret och viljan att meddela vad som hänt så är hon kanske inte så förhärdad ännu.

Jaja, gårdagens lärdom är alltså:
Göra ingenting = Stjäla bröd