utan tvivel vara Håkans besök på Närakuten i Haninge. Sex stygn.
Han skulle hjälpa grannen med takläggning, jag var hemma med Nova och två kompisar till henne.
Plötsligt hör jag att någon går i ytterdörren.
"Hallå, kommer du hem nu?" Lätt frågande.
"Jaa, är allt väl här med alla barnen?"
"Jadå, men hur är det med dig?" Misstänksam.
"Sådär." Låter fånig.
"Vadå, har du sågat dig i handen?" Luttrad realist.
"Nä, i benet..."
Nåja, inte direkt sågat sig. "Bara" skurit sig på en takplåt som blåste in i benet. Fråga mig inte hur det gick till.
Men om det inte blir inflammerat nu så har det nog gått ganska bra.
Resten av dagen fick han ta det lite lugnt.
Själva såret var ju övertejpat så jag fotade Nova i sandlådan istället. Det var INTE dagens samtalsämne i byn, till skillnad från faderns lilla fadäs som alla verkade känna till redan innan Maria hunnit skjutsa honom till sjukan.
Sa jag att vi bor i liten by?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar