På väg hem till slut

Och då är det världens köer. *stön*
Det var ju inte riktigt vad man väntade sig vid tiotiden på kvällen. Man vill ju bara heeeeem!
Men jag nötte lite med kameran medan man stod (nästan) still eller rullade låååångsamt.


Nu har jag i alla fall kommit hem, ätit ett par mackor (och penicillinet, icke att förglömma) och nu skall jag gå och slagga. Snart dags att gå upp igen.

Jag måste bara länka till min dags absolut största fniss (inlägget från 7 maj). Det var nästan så tårarna rann. Helt otroligt roligt.
Helt otroligt.
Kan det vara sant också? Surfar runt och hittar dem. På riktigt.
Fast det var nästan roligare att läsa om dem.
Och nu skall jag inte bara prata om att gå och lägga mig utan även göra det.
Natti //Anna