Damm, doobi, doobi, damm, damm...

Ledig dag. Den första av fyra. Och vi städar, städar, städar.
Och tvättar. Maskin efter maskin. Tvätten tar aldrig slut. Inte dammet heller.
Föräldrarna försöker genom små milda påminnelser få dottern att städa sitt rum, och kanske ta av sig pyjamasen?
Gehöret är dåligt, minst sagt. Framåt eftermiddagen när tonen skärps något - så har hon plötsligt ont i ryggen...
"Jag kan inte plocka upp från golvet. Det gåår inte!"
"Det gör ont i ryggen"
För extra tydlighet demonstrerar hon hur svårt det är att böja sig.

Mamman fotar men är inte särskilt övertygad i övrigt.
Under dagen har det mutats, hotats och allehanda knep har prövats - inget har varit särskilt framgångsrikt.
Men till slut, när det börjar närma sig sängdags, med hot om konfiskering av allt som ligger på golvet +lite hjälp +muta (alla bilar tillbaka) +ytbytesrätt (tågbana mot dockvagn), lyckas till slut även den minsta människan få lite ordning i sitt rum.