Fiskpinnehjärna?

Del 1
I tisdags när jag skulle parkera vid "skolan" så upptäckte jag att plånboken inte låg i väskan som den borde. Efter en del oroligt gnuggande av fiskpinnen slöt jag mig till att den nog låg kvar hemma. Efter en kort vända upp till datasalen åkte jag hem och fångade upp sagda plånbok och åkte på shoppet av "representativa kläder" i Farsta (istället för Kista som planen ursprungligen var innan jag klantade till det med plånisen).
Utdelningen blev ganska klen - ett par jeans och två trådkorgar till badrummet - inte precis klädsamt på en anställningsintervju :-)
Nåja, det är bara att ta nya tag.

Del2
Imorse var det oootroligt segt att få ungen att äta, tvätta sig, borsta tänderna, ta på sig kläder - vilket till slut fick mig att vara lätt hysterisk innan vi kom iväg.
Svopp! Av med henne vid dagis och gasade iväg till p-huset vid pendeln. Väl ute ur bilen och på väg mot stationen kollar jag för säkerhets skull i väskan - och gissa vad? Ingen plånbok idag heller!
Vad är det för fel i fiskpinnen på mig? Varför gör jag så här?
Varför kan jag inte hålla mer än fem saker samtidigt i huvet?
Håhåjaja - tillbaka till bilen, hem igen och hämta plånboken - ingen idé att stressa längre dock - kommer ju i alla fall att komma försent.
Hämtar plånboken, sitter sedan i bilen och filosoferar om allt möjligt, lyssnar på rockkklassiker...
"Jamen, va f*n!"
Vaknar liksom upp ur coman och upptäcker att jag inte alls är vid pendeltågsstationen utan på motorvägen på väg in mit stan!
Suck!
Så det blev bilen idag också - det verkar som om mitt undermedvetna motarbetar mina försök att spara pengar genom att ta pendeltåget...
Förunderliga äro hjärnans vindlingar //Anna