Hoppjerka

En stor del av dagen tillbringade Nova på grannens studsmatta.

Hopp, hopp, hoppeti hopp!

Hon vill ju så gärna ha en egen och egentligen hade vi ju tänkt köpa en förra året, men det får nog vänta lite.

Skandal, skandal...

en röstningsskandal!
Hur röstar folk egentligen!
Jag har nu genomlevt ännu ett körslag och ställer mig helt frågande till hur Team Moreaus kunde vinna det här?
De var inte bättre någonstans. Har folk i Dalarna inget annat för sig än att hänga i telefonluren på lördagkvällarna?
Jag ska inte säga att kören sög, men resultatet gjorde det definitivt.
Det bär mig emot att säga det, men gurkkören var sååå mycket bättre.

Suck.

(och för första gången i världshistorien har jag mot mina principer ringt och röstat i ett dylikt program, bara för att jag ska kunna säga "hur f*n tänkte ni puckon som röstade fel" - eftersom man inte får uttala sig om man inte ens röstat själv =)

Kameraväskan

Jag lovade ju i höstas, när jag köpte väskan, att jag skulle recensera den. Det är en Golla som jag köpte från 24.se, för att det var prisvärt där då.
Jag fick den precis innan vi åkte till London.
Jag valde den för att den inte är så ohemult stor och klumpig. Därmed tunnare vaddering än en traditionell kameraväska, men jag vill ju ha en kombiväska som jag kan använda även om jag skulle lämna kameran hemma någon gång. Grå valde jag för att jag ville slippa svart som kändes tråkigt, det fanns även en snygg brun väska men den hade orange foder - vilket inte är så jag. Det fanns också en röd, med cerisa blommor typ, som var cool men kanske inte så gångbar i alla sammanhang, men grå kändes bra.

Tyvärr var den ljusare än jag trott när den kom. Snygg, men lite opraktiskt ljus, faktiskt.
Årets kollektion av just denna väskmodell har ingen så ljus färg.
Väskan har magneter som håller ner locket, och en stabil extraflärp som man kan kardborrestänga för något säkrare promenerande i trängsel.
I locket är det ett fack som är lite halvknöligt att komma ned i och man kan ju bara förvara en mindre mängd platta saker där. På resor har jag trots lite knöande använt det facket för pass och biljetter. Det är praktiskt eftersom det är på framsidan av väskan, så du kan komma åt det utan att hänga av dig väskan, och du har i alla fall inget annat där som det blir svårt att hitta bland.

Tyvärr, för mig i alla fall, har den där flärpen små, små pluppar i utkanten. Dessa fastnar som den hårdare sidan av kardborre i allt som en kardborre skull fastna i.
I mitt fall har det betytt en sidensjal, som blev lite ankommen, samt ett antal strumpbyxor som det kanske inte gått maskor i men det har blivit fula märken som gjort att de måst rangeras ut.
Använd inte väskan ihop med strumpbyxor, helst!

Den har reglerbar axelrem som gärna kunde varit lite längre. Men den ligger ganska skönt och stadigt på axeln.
Baksidan har blivit riktigt trist av att gnidas mot blå jeans och detta var påtagligt redan efter de första dagarna.
Rengöring skall enligt instruktionen göras med lätt fuktad trasa, inga tvättmedel.
Funkar sådär!
Efter en vinter där man råkat gå emot smutsiga bilar och ibland varit tvungen att ställa i från sig väskan är den inte så kul.
Även på baksidan finns ett fack med dragkedja där man kan ha lite smått och gott som man kanske inte använder jämt. Extrabatteri till kamera och blixt tex.

Ljusgrå väska med ljusgult innanmäte, snyggt när det är rent.
Framtill, under locket när det är stängt, finns en liten dragkedjeförsedd bälgficka. Den rymmer lite småprylar som man lätt vill komma åt.
Det finns två flyttbara vadderade mellanväggar, så man kan avgränsa lite i väskan.
Man kan av bilden få för sig att innerpåsen är lös på nåt sätt, men sömmen är bara precis utom synhåll. Jag hade uppskattat om man i bakkant inuti väskan haft en längsgående ficka där man kunde stoppa ned en pocketbok eller ett anteckningsblock.
Dessa saker går ju att få ned i stora facket, men då kan du inte ha mellanväggarna monterade och då hamnar allt i en enda röra.
På bilden har jag bara lyft ur kameran och kvar ser man min feteplånbok (tyvärr inte full med pengar utan annat skräp) behändigt åtkomlig utan att man behöver gräva sig fördärvad.
Den lilla svarta sminkväskan innehåller just smink och under den finns en mellanvägg och under den finns ytterligare en likadan liten necessär, fast i annan färg, som innehåller braåhasaker som man kanske inte använder jämt. Huvudvärkstabletter, extra hårspännen och hårsnoddar till en 7-åring, plåster, snordukar, våtservetter, hörlur till min telefon och lite annat smått.
Jag får dessutom i en EOS 400D med 17-85-objektiv. Vill jag ha plånboken på aktuellt sätt får jag vända motljusskyddet eller göra väskan smått oval genom att vålda ned kameran.
Det går att få med en rejäl blixt i väskan också om man gillar att bära tungt och inte kräver att lockets magneter ska stänga =)
Som komboväska saknar den tidigare nämnda långa, platta, fack samt särskilt pennfack, nyckelsnodd och en bra mobilficka.
Sedan bilderna togs har jag, tvärt emot rådande instruktion, tvättat väskan i maskin. 40 grader fintvätt. Två gånger dessutom. Först blev den renare, men jag blev inte nöjd, så då hade jag på lite fläckborttagningsmedel på några ställen och körde den igen.
Den blev riktigt fin.
Inte som ny, men användbar. Tyvärr har jag säkert sabbat någon smutsfrånstötande ytskikt nu, men det var ju ändå inte så effektivt, så jag tyckte inte att jag hade något att förlora.

Helt okej väska, fläckkänsligheten har varit det jag retat mig mest på, men ska man bara använda den sporadiskt (jag släpar ju min varje dag) eller väljer en annan färg så funkar den säkert utmärkt.

Vroom

I lördags var man och barn ute på äventyr (simskola samt några små inköp) och när de kom hem frågade mannen mig vad verkstaden egentligen hade gjort med bilen i veckan. Fabian.

"Den låter så konstigt".

Ehhh, sa jag, de har väl bytt oljefilter, typ.

"Kan du komma och lyssna?"

Jag går ut och hoppar in i bilen, startar upp den och noterar några skrapningar från radion.

Stänger av den.

Jamen, du måste ha radion på, säger min äkta hälft.

Jag, å andra sidan, har ju lärt mig att ha radion avstängd om man skall lyssna av motorljudet.

Men det visade sig att just det här speciella ljudet krävde att radion var igång =)

För att blidka mig som till vardags är tvungen att åka en liten bil med en löjlig trecylindrig motor (vilket jag återkommande gnäller över) så hade han köpt en Soundracer.

Och, tja, vad säger man? Tack?

Finns det någon onödigare pryl =)

Rolig kanske, men onödig. Vi kunde ha köpt skruv för pengarna.

Oumbärlig i varje hem.
Elegant utformning med ytterhölje i fuskkolfiber. Man pluggar in den i cigguttaget och den sänder motorljudet i radion. (Du kan vid inköp välja mellan jänkejärn,V8, och typ italiensk sport, V10) Finessen är att den reagerar på bilens varvtal så man väljer själv hur mycket den varvar och du får känslan av att din bil är en riktig värsting.

Faktum är dock att när jag nu fått leka med den i lugn och ro så är den ju barnsligt rolig. Drar man upp ljudet ordentligt kan man känna lukten av racebensin. Snacka om betingad reflex.
En tråkig sak är att den inte befrämjar ecodriving. Man vill ju tokaccelerera hela tiden.
En racebil av typen som jag är van vid övervarvar ju vid 9000 ungefär. Fabian vid 6000.
Jag har varit farligt nära att göra det några gånger nu =)
Man vill ju inte ge sig i förtid liksom.


Men den har även en funktion som är användbar på riktigt. Den går faktiskt att använda som FM-sändare också. Du kan plugga in en telefon eller en MP3-spelare och lyssna via bilstereon.

Annorlunda tisdagsnöje

På tisdagar, som frekventa läsare* av denna blogg säkert vet, är det ju ridning för Nova.
Just denna tisdag var det ju dock hemmapremiär för vårt älskade traumaHammarby och jag kände ju större lust att deltaga där än på ridbanan. Men den äkta hälften var tvungen att jobba och ärligt talat missade vi förra årets hemmapremiär också, (Fast vi bevistade premiärpremiären i Borås i o f s - då är man kanske ursäktad.) så det fick väl vara liksom.
Vad är väl en fotbollspremiär?

Men vädret var ju så fint, och det var ju nästan slutsålt på Söderstadion, så det kändes ju.
Trist.
På nåt sätt.

När jag hämtade Nova vid skolan hastade jag henne för att vi skulle skynda till stallet. "Om du inte vill gå på fotboll istället förstås?"
"Jo, det vill jag!"
Bäst att inte fråga en gång till =)
Hem och kolla om det fanns biljetter kvar. Och tänka sig, några fanns det om man kunde tänka sig att sitta lite var som helst.
Byter om till varmare kläder, gör varsin macka som vi äter i bilen.
Parkerar bilen i höjd med Globen fast på andra sidan Nynäsvägen. Sätter av i halv galopp in mot Medis. Nova börjar flämta ganska snart att vi gått i 10 timmar och att hon inte orkar mer.
Lirkar och pushar och till slut klättrar vi upp för trappen just där Skanstullsbron börjar och möter tåget strax därefter.

Motströms går vi ned till Ringvägen för att vänta in bekanta som går med bland de sista.
Nova tycker att det är lite väl stimmigt och klistrar sig bredvid mig. Praktiskt tycker jag. Ingen risk att hon försvinner då.
Till skillnad från alla andra i närheten blir hon glad av att se poliserna som går precis i utkanten av tåget =)

Till slut är vi framme vid Söderstadion och skall nu bara hitta rätt bland alla inkonsekvent numrerade insläpp. På vissa ställen kan man knappt ta sig fram, men efter lite irrande och en varm korv till Nova hittar vi rätt kö.

Flaggviftande klack.

"Just idag är jag stark" från 11479 supportrar. Mäktigt!

Nova sjunger, lite otippat, också med. Mamman blir rörd =)

Matchen då? Spännande. Inte bra, men spännande. Jag tänkte ju, beträffande att ta med Nova på match, att ju lägre serie - desto mindre läktarvåld - desto mer barnvänligt, och det var ju typ mer våld på planen än på läktaren.
Väldigt rörigt. Publiken inte så nöjd med domaren.
Var nån nöjd med domaren?
Under ett intensivt skede i matchen lutar sig Nova mot mig och viskar "de som sitter bakom oss svär faktiskt".
Jo, många fula ord ville komma ut =)

Efter många hjärtan i halsgropen blåstes matchen till slut av med Hammarby som segrare.
Nova började ganska snart oroa sig för hur hon skulle orka gå till bilen med bilden att vi skulle gå en halvmil igen i huvudet. Hon blev väldigt överraskad och väldigt glad när bilen stod parkerad på andra sidan gångbron över Nynäsvägen.

På vägen hem svängde vi in hos den stackars arbetande pappan och hälsade på en snabbis och sedan somnade hon givetvis i bilen så jag fick bära in henne i huset.
Schysst kväll, trots allt =)

*Om jag nu har kvar några frekventa läsare efter min slappa uppdateringsfrekvens =). Jag måste kolla in statistikverktyget.

Vårtecken

Ikväll upptäckte Nova ett vårtecken av det tråkigare slaget. "Mamma, Sushi har ett kryp i nacken."
Vid närmare kontroll visade det sig att det var årets första fästing.
UÄK.

Och plötsligt fick jag flashbacks om varför jag tyckte det var så skönt att vara utan katt =)

Men det är väl så: Familj med katt har fästingar inomhus på sommaren och familj utan katt har möss inne under vintern.
Man får välja helt enkelt.

Sedan skulle ju mycket vara vunnet om man slapp ha katten i sängen - där de små fyrbeningarna släpper av sig fästingar som sedan har gott om tid att hitta ett annat värddjur medan vi sover sött.
Den här katten skulle ju inte få sova i sängen, var det tänkt.
Men hur nekar man en nästan hårlös katt som fryser så han skakar - i ett av höststormar utkylt hus - att krypa ned under täcket för att värma sig?
Nä, just det. Det går inte. Och då är det ju klippt.
Så nu sitter vi där igen med fästingar i sängen.
Vårtecken, som sagt.
Jippi.

Scrapkisse

Under ett kursmoment under senaste träffen skulle vi scrappa ett neutralt kort - jag valde ett svartvitt på Sushi - och följa lite andra givna förutsättningar. Jag råkade använda blå distresser, eftersom de var lediga då ganska många andra valde bruna och gröna nyanser. Blått passade kanske inte helt perfekt med det vi skulle göra så jag fick göra lite annorlunda än det var tänkt, men det blev rätt bra.

Jag är nöjd - inte riktigt min stil, men skönt att kunna variera sig. Det bakre mönsterpappret var med gamla annonser och en liten remsa med "longer hair"-annonsen satte jag uppe i hörnet som åsyftning på pälsbristen han hade när han kom till oss.

Det är så många som sagt "vilken ful katt" om Sushi när han var lite tunnpälsad, så jag tog fasta på det och riktig sushi tycker ju jag inte är nåt vidare så det blev en kul vinkling på rubriken.

Den tog en evighet att få klar, men då trivs jag nästan som bäst. Jag lyckades också använda lite blingswirls för första gången ever, bara en sån sak!

Snön försvinner även här...

...fast en hel del ligger ju kvar också. Men det hade jag ingen lust att fotografera =) Men en fläck på gräsmattan som förra helgen endast hyste snö har nu fått påhälsning underifrån.

Vita krokusar, väl?

Jag kände mig så entusiastisk i eftermiddags att jag faktiskt försökte mig på att springa runt elljusspåret. Stegtävlingen vi har på jobbet gör väl sitt till för motivationen, man vill ju inte sabba alltför mycket för laget.
Men elljusspåret var lite väl optimistiskt.
Men man kunde springapulsasnubbla sig fram i alla fall. Värsta vårfloden rann in i skorna också.
Men det var rart ändå. Nästa sväng får dock vänta ett tag.

Mer scrapp från träffen

Den andra av förra lördagens utmaningar som jag gjorde var att ta ett foto under dagen och skriva ut där och sedan scrappa. Jag fokuserade på att man nästan alltid äter snabbt och dåligt när man är på scrapträff...

För att riktigt accentuera skräptemat så använde jag udda thickers och lite gammalt skräp som jag sparat i en påse till något lämpligt projekt... och det gula under kortet anknyter lagom slarvigt till de gyllene bågarna i överkanten på kortet.

Ett kul minne!

Håll det inom familjen...

Nova kom igår farande med något av sina kramdjur, utklätt i snygg dockutstyrsel, och riggade upp densamma vid matborddet samtidigt som hon i vanlig ordning pratade oavbrutet.
Nova: "Nu skall lillasyster sitta här och äta så ska mamma ordna med… mummel, mummel…
Mamman: "Men Nova, är du mamma eller syster med den lilla?"
Tveksam tystnad inträder en stund...
Nova, påtagligt nöjd med sin slutsats: "Jag är mamma till min lillasyster!"
Pappan, med svag röst: "Jag skulle önska att du inte vädrade den här typen av släktskap inom familjen så öppet."

Ännu en dag i vedens tecken

Som vanligt, får man väl nästan säga, håller vi på med veden när det är påskhelg.
Idag hade vi supertur med vädret och fick en del kluvet också.

Håkan var iväg och handlade en fiffig liten pryl som klyver veden lite till, jag hann inte klyva så jättemycket med den men den verkar väl smart...

...är det rätt storlek på grundmaterialet och det delar sig lätt, blir det fantastiskt bra. Men, nu delar ju inte allt sig så smidigt...

Sushi passade också på att ta sin första vårpromenad och verkade stortrivas utomhus i solen.

Nova var också mycket hjälpsam med att köra undan och trava upp ved. Gullunge!

Glad Påsk

Påskharar på besök...

Blåkulla nästa

Byns barn skulle sedvanligt terrorisera alla grannarna innan de flög till Blåkulla. De var ett ganska stort sällskap och de fick ihop massor av godis =)

Men kvasten verkar flyga dåligt...

Den lilla häxan vill inte vara med på bild.

Här verkar de genomgå någon sorts vattenprov... och de måste ha flutit allihopa för jag träffade dem senare och alla var fortfarande med då.

Barnens föräldrar samlades hemma hos en av grannfamiljerna för lite mat och umgänge medan gänget drog runt i byn. Supertrevligt initiativ, tack!

Lite scrappat från helgen

Jag blev bara färdig med tre layouter på hela helgen. Jag är såå långsam =)
Men, huvudsaken är väl att man trivs, och det gjorde jag verkligen. Toppenhelg!

Denna är om att det är så mysigt med sagostunden på kvällen, men att man måste passa på, snart läser hon väl vuxendeckare själv, typ.

Jag gillar ju egna grejer. Det kan få ta hur lång tid som helst att tillverka dem. Här har jag gjort en liten bok, som dock gick ganska fort att förfärdiga.

Jag återkommer med resten en annan kväll. Nu måste jag fortsätta städa, då påskhelgen och påskgästerna är i antågande =)

Edit: Glömde att nämna att detta var en bingoutmaning av det omvända slaget, man skulle välja två rader med scraptillbehör som INTE fick vara med på layouten. Jag fick inte använda masker, chalk, färgfoto, spets, bling, färdiga dekosar eller mist.

Plötsligt händer det...

Barnet kommer upp ur sängen utan tjat, äter sin frukost utan avbrott, borstar tänderna utan att bli uppmanad till det och klär sedan på sig utan att man måste påminna tjugo gånger...
Det känns så konstigt.
Och alldeles fantastiskt. Tänk om alla dagar vore så här?
Man kommer i god tid till skola och jobb och är på ett alldeles lysande humör.
På radion pratar de om en krambil som står i norrort någonstans.
Det låter ju väldigt mysigt. Det kanske är en bil dit man kan gå och få lite kramar om man behöver?
Egentligen var det ju en kranbil, förstås, men tanken var fin.
Peace, love and understanding till er alla andra som inte haft en lika bra start på dagen!

Till slut: bandyfinaldags

Man tycker ju att man är så cool nu, van liksom, vid alla dessa finaler som aldrig slutar som man vill. Men när vi stod och värmde upp i Zinkentältet så blev man allt tagen av stundens allvar.
Lite blek och lite fåordig till en början.
Som tur var tenderar ju alkohol i lagom mängd att lossa på den typen av spänningar och vi kom igång rätt bra. Väl på bussen till Uppsala var det ganska stimmigt och konstant kö till den enda toaletten eftersom alkohol ju lossar på den typen av spänningar också.
När vi väl kommit fram var snöflingorna som föll gigantiska, blöta och många. Det var också Bollnäsfansen. Många.
Vi lyckades ta oss runt arenan och entren till öltältet hade kortare kö än den till vårt insläpp så valet var lätt. I tältet var det en viss trängsel. För utomhus ville ju ingen vara.

Till slut var det dock dags för matchstart och det vara bara att bita ihop och ge sig ut i snöstormen.
Redan vid avslag var isen täckt av snö och man såg inte bollen, inga som helst linjer och knappt spelarna heller faktiskt.


Det man däremot såg var hur snötäcket växte på de kringstående.
Alla hade olika teknik för att freda sig mot obehaget. En del borstade frenetiskt av sig medan andra lät snön ligga med devisen "det borde ju isolera mot kylan".
Väderkaoset gjorde att man nästan glömde av att vara nervös.

Populär banderoll

Spelet, förlåt, snöskottningen - var rätt chansartad och naturligtvis lyckades Bollnäs skyffla in det första målet. Då började ett visst obehag i magen göra sig påmint igen.
Hammarby hade ju en fruktansvärd motsnö (dvs motvind fylld med lovikkavantsstora snöflingor) och spelarna kan ju inte ha sett så mycket bättre än oss andra. Men trots detta lyckas Xet göra mål, och allting kändes genast bättre. Tyvärr gick det inte att se själva målet, men herregud, huvudsaken är att det gjordes…
Mina handskar var vid detta laget genomblöta och jag fick låna just lovikkavantar av en gullig tjej som stod bredvid.
Efter 30 minuter var det dags för tre traktorer/lastmaskiner med plogar och fyra ismaskiner att försöka frilägga isen något snabbare än den nya snön lade sig på den.

Insnöad läktargranne

Jag passade också på att gå och kissa. Det var intressant. Jag borstade ju givetvis av mig så mycket snö det gick innan jag äntrade mörkret inne i bajamajan. På vissa ställen på kroppen hade den antagit någon sorts pansarform som kändes osmaklig.
Strax efter att jag satt mig rasade en stor hög snö, som jag uppenbarligen missat, ner i mina trosor. Toppen. "Vad gör jag här" är ju en tanke som ofelbart slår en vid sådana tillfällen.
Borstade bort så gott det gick, men kunde när jag drog på mig långfillingarna efter uträttat ärende konstatera att en hel del snö tydligen nästlat sig ner i dem.
Det tog en evighet med röjandet men till slut kunde matchen fortsätta.

Hurtigt budskap får oss att baxna...

Snön minskade lite och tempot ökade något och det kändes som att det gagnade Hammarby. Vid sidbyte efter 45 när Hammarby fick medsnö blev det kanske ännu påtagligare, men några mål blev det inte.
Folk började faktiskt, av risk för frostskador antar jag, överge läktaren vilket ledde till bättre sikt, men när vi inte stod som packade sillar längre blev det ju lite kallare också =)
Snöröjningen gick lite snabbare sista gången och snön minskade successivt hela tiden. Hammarby dominerade mer och mer och till slut fick man utdelning med två mål inom bara några minuter.
Matchen började kännas avgjord…
…men det vet alla som varit på Studenternas ihop med Hammarby förut att det inte är någon garanti för happy ending.
Till slut var dock matchen slut, vi vann! Många bara stod där på läktaren och fattade knappt att det var sant.

Många andra stormade planen...

Vi begav oss, lite makligt, också ner på isen för att kolla läget. Men man såg inte ett spår av några spelare om man bara är tre äpplen hög.

Vi gick till bussen istället för att försöka tina upp.
Hemresan brukar ju vara en dyster, plågsam och tyst historia. Nu var stämningen på ett helt annat plan =) Så najs!

Glad att jag inte skulle åka med den bussen =)
Låååång tråkig väg hem. Been there, done that.

Men i år var det vår tur att vara lyckliga. Det blev ju såklart lite party i Zinkentältet vid hemkomsten. Glada, nöjda bajare.
En ovanlig syn =) och en ovanligt trevlig kväll.

Jag kände mig utmanad...

...av Pappersbitens februariutmaning i bloggen.
En bingobricka.
Raden jag valde var nr 5 - spets, blommor, distressink, stämpel, snöre.
Bilden är en gammal favvo från en söndagsaktivitet för några år sedan. Jag gillar skarpt kontrasten mellan Nallen/Novas rosa kläder och stenen/grävskopan i snygg turkos färg =)

Spetsen var lite beige, vilket inte passade så bra mot det vita så jag distressade den med samma ink som är runt hela LOn. Den blev alldeles för mörkt grön. Men mängder med vit akrylfärg reparerade det värsta.
Blommorna är några Prima och jag klippte också ut några ur samma Basic Grey papper som ligger bakom fotot.
Distresser, som sagt, runt hela LOn, på spetsen och även på de mönstrade papprena, vilket så här i efterhand känns som en miss =)
Stämpeln är en journalingstämpel som jag lånat.
Snöret satte jag bara fast lite slarvigt med häftklamrar.
Dessutom har jag stämplat lite grönturkos akrylfärg med wellpapp.

Jag kladdade också Glossy Accent på rubriken och lite på de utklippta cirklarna. Det syns inte här men rubriken är riktigt snygg i verkligheten!

Jag vann utmaningen! *glad* och nu har beställt upp vinsten, och lite till, i Pappersbitens webshop =)

Bandytankar i natten...

Nu har jag nyligen kollat in den dramatiska sista semifinalmatchen mellan Sandviken och Bollnäs och kan konstatera att söndagens final garanterat kommer att bli annorlunda mot de andra jag varit på.
Ettdera vinner Hammarby, och förlorar de så är det mot ett lag som de inte fått finaldäng av tidigare…
Med en dåres envishet hoppas man ju på vinst =)

Bollnäs var i sin senaste final 1956, där de vann, året innan Hammarby var i sin första final, -57, som inte blev någon vinst =)
Sedan har vi förlorat mot Sandviken 2000, Västerås 2001, Sandviken igen 2003, Edsbyn 2004, 2006 och 2007.
Jag är mest glad över att slippa Edsbyn. De väcker en del uppgivna känslor i mig.

Tid för förändring!

Det är också dags att sluta svamla gå och lägga sig.

Papperspyssel

I torsdag började jag på ett kombinerat grattiskort/presentask.
Det var så himla skoj och blev jättebra, tycker jag själv, men tog förstås en evinnerlig tid...
Många små blommor blev det.
Tog låång tid att tillverka. Men var väldigt fridsamt för själen också.

Igår var festen, idag är vi trötta.

Två öppningsbara askar ihoplimmade. Den undre var en jag hade över sedan tidigare och den övre tillverkade jag. Skall jag göra fler sådana här tårtor gör jag nog alla askar själv - det blev så tight mellan lock och ask när man klädde med papper.

Lite ståltrådsdekorationer gick ju inte att motstå...

Och en liten vimpel med själva budskapet.

Just nu försöker jag skriva det här och fejsbokka samtidigt som jag säkerhetskopierar mina bilder, vilket var alldeles för länge sedan.

Time flies

Min man påminde mig häromdagen om att det är 10 år sedan vi gick på den där bandymatchen som fick ett sådant lustigt efterspel (ni vet - gå på krogen, pussas, flytta ihop, gifta sig, köpa hus, göra barn, tappa kollen =).
Själva datumet var vi dock lite osäkra på. Han trodde den 5e mars och jag var ganska säker på att det var den 4e mars - för jag tror att jag hade koll förut och då var det den 4e. Typ.
Så nu bestämde jag mig för att kolla in en sådan där funktion "vilken veckodag var det den xxx" och då påstår de att den 5e mars 2000 var en söndag, 4e följaktligen en lördag och jag som hade för mig att matchen var en fredag. Hmm…
Jag måste kolla det här med maken - var det fredagsmatch?
Fast det var ju på kvällen och allt, och jag har för mig att jag åkte från jobbet efter att ha dragit på mig understället på damtoaletten, det måste helt enkelt ha varit en fredag.
Eller så har de där nätburna datum/veckodagsfunktionerna fel.
Inte så troligt kanske.

Grattis älskling, idag, tydligen, är det 10 år sedan vi skådade ljuset!
Vilken sabla tur att just vi fattade att vi hör ihop.
Tack för en fantastisk tid.
Puss.