Annorlunda tisdagsnöje

På tisdagar, som frekventa läsare* av denna blogg säkert vet, är det ju ridning för Nova.
Just denna tisdag var det ju dock hemmapremiär för vårt älskade traumaHammarby och jag kände ju större lust att deltaga där än på ridbanan. Men den äkta hälften var tvungen att jobba och ärligt talat missade vi förra årets hemmapremiär också, (Fast vi bevistade premiärpremiären i Borås i o f s - då är man kanske ursäktad.) så det fick väl vara liksom.
Vad är väl en fotbollspremiär?

Men vädret var ju så fint, och det var ju nästan slutsålt på Söderstadion, så det kändes ju.
Trist.
På nåt sätt.

När jag hämtade Nova vid skolan hastade jag henne för att vi skulle skynda till stallet. "Om du inte vill gå på fotboll istället förstås?"
"Jo, det vill jag!"
Bäst att inte fråga en gång till =)
Hem och kolla om det fanns biljetter kvar. Och tänka sig, några fanns det om man kunde tänka sig att sitta lite var som helst.
Byter om till varmare kläder, gör varsin macka som vi äter i bilen.
Parkerar bilen i höjd med Globen fast på andra sidan Nynäsvägen. Sätter av i halv galopp in mot Medis. Nova börjar flämta ganska snart att vi gått i 10 timmar och att hon inte orkar mer.
Lirkar och pushar och till slut klättrar vi upp för trappen just där Skanstullsbron börjar och möter tåget strax därefter.

Motströms går vi ned till Ringvägen för att vänta in bekanta som går med bland de sista.
Nova tycker att det är lite väl stimmigt och klistrar sig bredvid mig. Praktiskt tycker jag. Ingen risk att hon försvinner då.
Till skillnad från alla andra i närheten blir hon glad av att se poliserna som går precis i utkanten av tåget =)

Till slut är vi framme vid Söderstadion och skall nu bara hitta rätt bland alla inkonsekvent numrerade insläpp. På vissa ställen kan man knappt ta sig fram, men efter lite irrande och en varm korv till Nova hittar vi rätt kö.

Flaggviftande klack.

"Just idag är jag stark" från 11479 supportrar. Mäktigt!

Nova sjunger, lite otippat, också med. Mamman blir rörd =)

Matchen då? Spännande. Inte bra, men spännande. Jag tänkte ju, beträffande att ta med Nova på match, att ju lägre serie - desto mindre läktarvåld - desto mer barnvänligt, och det var ju typ mer våld på planen än på läktaren.
Väldigt rörigt. Publiken inte så nöjd med domaren.
Var nån nöjd med domaren?
Under ett intensivt skede i matchen lutar sig Nova mot mig och viskar "de som sitter bakom oss svär faktiskt".
Jo, många fula ord ville komma ut =)

Efter många hjärtan i halsgropen blåstes matchen till slut av med Hammarby som segrare.
Nova började ganska snart oroa sig för hur hon skulle orka gå till bilen med bilden att vi skulle gå en halvmil igen i huvudet. Hon blev väldigt överraskad och väldigt glad när bilen stod parkerad på andra sidan gångbron över Nynäsvägen.

På vägen hem svängde vi in hos den stackars arbetande pappan och hälsade på en snabbis och sedan somnade hon givetvis i bilen så jag fick bära in henne i huset.
Schysst kväll, trots allt =)

*Om jag nu har kvar några frekventa läsare efter min slappa uppdateringsfrekvens =). Jag måste kolla in statistikverktyget.