Till slut: bandyfinaldags

Man tycker ju att man är så cool nu, van liksom, vid alla dessa finaler som aldrig slutar som man vill. Men när vi stod och värmde upp i Zinkentältet så blev man allt tagen av stundens allvar.
Lite blek och lite fåordig till en början.
Som tur var tenderar ju alkohol i lagom mängd att lossa på den typen av spänningar och vi kom igång rätt bra. Väl på bussen till Uppsala var det ganska stimmigt och konstant kö till den enda toaletten eftersom alkohol ju lossar på den typen av spänningar också.
När vi väl kommit fram var snöflingorna som föll gigantiska, blöta och många. Det var också Bollnäsfansen. Många.
Vi lyckades ta oss runt arenan och entren till öltältet hade kortare kö än den till vårt insläpp så valet var lätt. I tältet var det en viss trängsel. För utomhus ville ju ingen vara.

Till slut var det dock dags för matchstart och det vara bara att bita ihop och ge sig ut i snöstormen.
Redan vid avslag var isen täckt av snö och man såg inte bollen, inga som helst linjer och knappt spelarna heller faktiskt.


Det man däremot såg var hur snötäcket växte på de kringstående.
Alla hade olika teknik för att freda sig mot obehaget. En del borstade frenetiskt av sig medan andra lät snön ligga med devisen "det borde ju isolera mot kylan".
Väderkaoset gjorde att man nästan glömde av att vara nervös.

Populär banderoll

Spelet, förlåt, snöskottningen - var rätt chansartad och naturligtvis lyckades Bollnäs skyffla in det första målet. Då började ett visst obehag i magen göra sig påmint igen.
Hammarby hade ju en fruktansvärd motsnö (dvs motvind fylld med lovikkavantsstora snöflingor) och spelarna kan ju inte ha sett så mycket bättre än oss andra. Men trots detta lyckas Xet göra mål, och allting kändes genast bättre. Tyvärr gick det inte att se själva målet, men herregud, huvudsaken är att det gjordes…
Mina handskar var vid detta laget genomblöta och jag fick låna just lovikkavantar av en gullig tjej som stod bredvid.
Efter 30 minuter var det dags för tre traktorer/lastmaskiner med plogar och fyra ismaskiner att försöka frilägga isen något snabbare än den nya snön lade sig på den.

Insnöad läktargranne

Jag passade också på att gå och kissa. Det var intressant. Jag borstade ju givetvis av mig så mycket snö det gick innan jag äntrade mörkret inne i bajamajan. På vissa ställen på kroppen hade den antagit någon sorts pansarform som kändes osmaklig.
Strax efter att jag satt mig rasade en stor hög snö, som jag uppenbarligen missat, ner i mina trosor. Toppen. "Vad gör jag här" är ju en tanke som ofelbart slår en vid sådana tillfällen.
Borstade bort så gott det gick, men kunde när jag drog på mig långfillingarna efter uträttat ärende konstatera att en hel del snö tydligen nästlat sig ner i dem.
Det tog en evighet med röjandet men till slut kunde matchen fortsätta.

Hurtigt budskap får oss att baxna...

Snön minskade lite och tempot ökade något och det kändes som att det gagnade Hammarby. Vid sidbyte efter 45 när Hammarby fick medsnö blev det kanske ännu påtagligare, men några mål blev det inte.
Folk började faktiskt, av risk för frostskador antar jag, överge läktaren vilket ledde till bättre sikt, men när vi inte stod som packade sillar längre blev det ju lite kallare också =)
Snöröjningen gick lite snabbare sista gången och snön minskade successivt hela tiden. Hammarby dominerade mer och mer och till slut fick man utdelning med två mål inom bara några minuter.
Matchen började kännas avgjord…
…men det vet alla som varit på Studenternas ihop med Hammarby förut att det inte är någon garanti för happy ending.
Till slut var dock matchen slut, vi vann! Många bara stod där på läktaren och fattade knappt att det var sant.

Många andra stormade planen...

Vi begav oss, lite makligt, också ner på isen för att kolla läget. Men man såg inte ett spår av några spelare om man bara är tre äpplen hög.

Vi gick till bussen istället för att försöka tina upp.
Hemresan brukar ju vara en dyster, plågsam och tyst historia. Nu var stämningen på ett helt annat plan =) Så najs!

Glad att jag inte skulle åka med den bussen =)
Låååång tråkig väg hem. Been there, done that.

Men i år var det vår tur att vara lyckliga. Det blev ju såklart lite party i Zinkentältet vid hemkomsten. Glada, nöjda bajare.
En ovanlig syn =) och en ovanligt trevlig kväll.