Fler budskap från förr

Vissa budskap från det förflutna är ju roligare än andra. Till exempel de som påminner om ens tonårstid, för den lucköppningen tar ju nästan aldrig slut när den väl satt igång och på nåt sätt känner man sig yngre när man tänker tillbaka. På nåt sätt. Tror jag.

Andra budskap är inte lika fängslande.

Men här sänder man ju verkligen en tacksamhetens tanke till sig själv. Jag fattade ju att någon gång om 5-10 - eller tydligen 12 år - kommer jag att stå där och bara undra "VAD är det här?"

Nu vet jag ju =)

Budskapen från den här lådan är definitivt från tonåren. Min bästa kompis pappa var väldigt ordningsam, organiserade i lådor och märkte tydligt upp för framtida bruk.

När jag träffade Håkan blev jag ju typ släkt med Karin (och syster Eva, vars gamla spegel man kan se i övre högra hörnet).

När Lasse dog för några år hamnade några saker från hans förråd/garage hos Urban (Håkans pappa) som inte tyckte att han behövde allt (han har också ett välfyllt garage) så några lådor med verktyg och braatthasaker hamnade hos oss. För vi hade inte så fullt i vårt garage?

Jag tror nu inte att jag någonsin kommer att behöva dessa glödlampor eller säkringar som sannolikt passar en Volvo 240, men kan inte riktigt göra mig av med lådan i alla fall.

Än.

Nästa generation jobbar också på med sitt förflutna. Allt måste gås igenom, bearbetas, skickas vidare eller sparas.

Här pågår nog "bearbetning". Tempot är inte svindlande direkt =)

Kolla, några saker ska tydligen inte packas ned igen. Vad mycket plats vi ska spara!

Vissa saker vill man inte kasta, men när de håller på och upplöses i sina beståndsdelar är det ju knappast någon idé att behålla dem längre. En av mina absoluta favvoväskor. Adjö och tack för allt!

Dagarna går och slavarbetet består. Till slut kom Håkan hem och hjälpte till.