Känns sådär...

Bloggdöden verkar ha drabbat även min blogg. Inte för att jag övergivit den till förmån för Facebook, Twitter och Instagram (eftersom min närvaro på dessa "nya" medier är sparsam, alternativt obefintlig) utan för att andra delar av livet tagit över. Det är lite trångt, i det där "livet".

Men blogginlägg fortsätter träget att författas. I mitt huvud. Medan jag kör bil.
Förflyttningen från huvud till blogg sker dock sällan.
Trångt.

Nu vill jag i alla fall dela med mig av (alternativt skriva ned för eget minne) mina känslor just nu.
Jag har hållit upp med träningen otäckt mycket sedan slutet på oktober. Skadad axel, förkyld, feber, snor,hosta, bättring, feber, snor, hosta, bättring, feber, snor, hosta, bättring, feber, hosta, julafton, hosta, feber, bättring, nyårsafton, friskhetstecken, jogging, friskhetstecken, träning, hallelujastämning, ont i halsen, snor, begravningsstämning, hosta...
Less.



 

Beställde smink innan jul som kom förra veckan. Bland annat sminket på bild 1 skulle ersättas. Beställde en ny variant (bild2), som tydligen ska ha vissa förhöjande egenskaper.
De egenskaperna borde man ha eftersökt för länge sedan.
För då kanske problemen med att läsa texten på mascaraasken på bild 3 aldrig inträffat. Men nu har det hänt!
Håll upp asken med text mot ansiktet - omöjligt att läsa på grund av sudd.
Ta ned asken tills texten blir skarp - omöjlig att läsa på grund av att texten är för liten.
Aldrig hänt mig förut. En ovälkommen premiär, kan man säga.
Less.

Idag, 13 januari, har jag och Håkan (världens finaste Håkan) varit gifta i 13 år. Vi borde ha planerat detta bättre. Det borde verkligen ha varit fredagen den 13e idag. Det hade passat.
Det var det t ex när vi firade 5 år. Då tappade Håkan sin vigselring.
Trots detta är vi fortfarande gifta! Tur det. Då kan man tillsammans våndas över det faktum att varmvattenberedaren verkar ha sagt upp sig...
Less.