Mellan hopp och förtvivlan

Till slut var det visning på det där huset som Nova och jag hoppades lite på.

(Jag kompletterar med bilder från prospektet om/när jag hittar det.)

På bilderna såg det lagom stort och ganska fräscht ut. Fin trädgård som är tillräckligt stor för att rymma åtminstone höns och kanske ett par getter. Fin utsikt över hagar och lite träd. Ett utekök, ett växthus och ett ganska stort garage, minsann. (Inte som det vi ska lämna förstås, men ändå anständigt)

Utgångspris 5 miljoner. 

På visningen blev vi positivt överraskade av att Håkan verkade tycka att det var tänkbart att bo där. Mindre positivt med visningen var att alla andra spekulanter såg så nöjda och glada ut.

Vi funderade på om vi skulle smyga in på visning 2 och försöka sprida dålig stämning och misstankar om byggproblem... men det gjorde vi såklart inte.

Vi är ju präktiga mesar.

Så fort visning nummer 2 var klar började budplingandet i telefonen. Det var ihärdigt men väldigt låga höjningar. 10 000 i taget, typ. Någon kanske höjde med 40 000 någon gång. Men det var några stycken som engagerade sig så det tuggade på. Vi tänkte att det inte var någon idé att blanda sig i förrän runt 6 mille, för innan det skulle det nog inte stoppa.

Morgonen efter kom något bud tidigt och sedan var det lugnt ganska länge. Kanske började de hittills aktiva budgivarna nå sina gränser? Man hoppas ju alltid =)

Jag började fundera på om det var dags att prova att höja med ett par hundra tusen för att se vad som hände då. Lagom som jag skulle kolla med Håkan så gjorde någon annan "ny" budgivare just detta, och det utlöste en svärm andra nya budgivare med lite mer ekonomiska muskler än de från kvällen innan.

I rask takt steg buden förbi en nivå som vi kände inte var försvarbar. Vi hade väl råd med lite mer, men tänk om man måste sälja inom nåt år och inte får tillbaka pengarna? Det är jävligt ångestframkallande att leta bostad i en prispeak.

Vi hade under de här veckorna nämligen konstaterat att vi hade så olika önskningar runt detta med boendet att vi kanske rentav skulle bo på olika ställen. Vi som alltid tyckt lika om allt viktigt var plötsligt verkligen inte överens.

Huset slutade på 7 mille. Blä.

Där ska vi tydligen inte bo.