Gå vidare i livet

På lördagen vaknar jag och tittar ut från sovrummet.

Och det här ska jag lämna alltså? Gah! Ibland undrar man hur saker blir som de blir.

Resten av dagen hänger vi med trevliga människor, äter god mat och planerar för söndagens bostadsvisningar. Söndagens förmiddagsobjekt försvinner från marknaden och vi får sovmorgon. Nice ändå!

Vi ska begå visningspremiär med en fyra på Götgatan, eller snarare på en tvärgata till Götgatan. (Adressen är Götgatan, men ingången är på tvärgatan.)

När vi parkerat dyrt i Ringens P-garage har vi gott om tid kvar till vår slot-tid och Håkan vill ha en hamburgare. Nova och jag väntar utanför.

"Nå, hur ser du på möjligheten att flytta till stan?" (Hon är ju ung och borde vara exalterad, typ.)

"Det känns ju inget vidare, det är för få diken här."

"Diken?" Av alla svar man eventuellt väntade sig, så var väl inte det ett av dem...

"Jaa, vanligtvis när trafiksituationen blir lite stökig så hoppar man ut i diket, och här är det ju en massa trafik."

"Okej, du är inte jättenöjd med det här alternativet."

"Nej."

Vi avrundar diskussionen ovan med en bild.
Den säger allt, känner jag.

Vi har fortfarande väldigt gott om tid så vi går runt kvarteret och hittar positiva saker och mindre positiva saker. Clas Ohlson på krypavstånd är på plussidan tycker Håkan i alla fall. Jag skulle ha gångavstånd till träningen, om jag nu läker ihop och kommer igång igen, vill säga...

Nova har inget direkt emot Clasan och försöker t o m le lite.

Lägenheten då?

Vi kommer in och ramlar in i köket och utbrister spontant i kör "vad litet det är". "Ni bor i hus va", svarar mäklaren litet stött.

Jotack, än så länge.

Det tar väl ett tag att vänja sig vid skillnaden mellan verklighet och vidvinkel. Får vi bara träna lite så.

Köket är rätt nyrenoverat med inbyggd ugn, vinkyl, kaffemaskin, två mikrovågsugnar, men nja.

Master bedroom har en flashig och luftig walkincloset som gör att den redan smala hallen belamras med en massa garderober för förvaring. De andra två rummen (arbetsrum/Novas rum) är inte värst stora. Nova spärrar upp ögonen när vi öppnar dörren till det första. "Jag får ju knappt plats med EN säng".

Är det en mänsklig rättighet att ha dubbelsäng när man bor hemma?

Badrummet är egentligen inte jättelitet, men härbärgerar en ganska stor och tekniskt högtstående dusch/ångbastu och det sitter f ö AC i alla rum. Det är nog varmt när det är varmt.

Det var varmt redan på visningen och balkongen var inte jätteliten men smal. Och rymmer en gigantisk utomhusdel till AC-maskinerna. Om man vill odla blir det trångt och svårt. Och. Vi. Vill. Odla.

Parkeringssituationen vill mäklaren inte riktigt prata om, så den är nog inte toppen. Man kan tydligen långtidshyra i Ringengaraget, kostar nog bara mellan 2 och 3 tusen i månaden. Vi har tre bilar...

Allt som allt, så vill Håkan lägga bud (trots förhatlig mosaik i köket) och Nova och jag vill INTE lägga bud. Smala korridorer, dålig planlösning, små rum kompenseras inte av hightechgrejor.

Herregud, hur ska det här gå?