onsdag, augusti 10, 2011

Mopedist - javisst!

Mopedtur - nu uppgraderat med sådant där geocachande - stod på schemat.
Vi inledde med en sväng längs kusten upp till Langhammars där rauktittning och cacheletning var huvudsyftet.
Men istället häpnade vi, precis som alla andra, över "Det rullande hotellet" (som en del av er redan sett på FB)
Alla, och då menar jag verkligen alla, som hade en kamera med sig på den där parkeringen, fotade bussen.


Och funderade givetvis på hur många som fick åka med, hur trångt det var, vart de åkte, vad det kostade...

Men jo, raukarna var också fina.


Jag tror Nova skulle vilja ha en I-pod eller nåt. Här sätter hon huvsnoddarna i öronen och låtsaslyssnar. Funkar ju det med om man har livlig fantasi. I bakgrunden rauken "Dr Alban" som Håkan kallar så för de små utväxterna på "huvudet" som påminner om Albans flätarrangemang när det begav sig.

Sedan blev det en kaka på Sylvies, ett besök hos en bekant och ytterligare ett geocacheäventyr.
Ut på Norsholmen skulle vi.

För där ligger en gammal hamn för kalkutlastning, som väl aldrig riktigt bar sig och som nu är nedlagd. Resterna har nyfiknat mig (de syns från badstranden i Ekeviken) i flera år och nu var det dags!

Vet inte riktigt vad alla saker gjorde för nytta, men den här var ganska maffig.

Vi blev överraskade av ett litet regnväder också, men lyckades hitta skydd. Någon cache hittade vi dock inte trots ett ganska ihärdigt letande och en enligt uppgift låg svårighetsgrad.

Nu var väl själva stället det viktigaste att få se, men lite surt ändå...
Vägen hem kördes lite modigt på helt okända, kustnära vägar... eller snarare stigar kanske. Vi såg flera spännande hus, hade exotiska upplevelser med lera, översvämningar och elmopeder inblandade, samt att min man hann håna vår tidigare justitieminister. En perfekt tur helt enkelt, som i Håkans fall tog slut några kilometer hemifrån när strömmen i hans mopedbatterier tog slut.
Men då vet man att med barn bakpå kommer man bara 49 km.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar