Jag är fortfarande alldeles matt...
En trevlig men ganska tröttande helg. Jag tror dock att jag äntligen lyckats dosera mina "seabands" så att jag kan använda dem och eventuellt få någon nytta av dem.
Kanske lika bra med en kort utläggning om detta medan jag ändå är igång: Jag fick mina av en kompis som vet att jag blir illamående av att åka pendeltåg och tunnelbana :-) Jag blir ju också långvarigt konstig av åksjuketabletter. Hon påstod i alla fall att det funkade, med dessa band, men jag är ytterligt SKEPTISK mot sådant där.
Nåja, jag provade dem i alla fall när hon nu gjort sig omaket att köpa dem och blev som snurrig och nästan illamående när jag satte på mig banden. Inte riktigt önskad effekt...
Men jag tror att jag kan säga att de som påstår att de har sämre effekt än placebo förmodligen är ute och cyklar. För något rejält händer i kroppen när man tar dem på sig. Men jag är väl överkänslig mot dem precis som mot Postafen och liknande.
Kompisen envisades dock att jag kanske skulle pröva med bara ett band istället.
Så nu gjorde jag det. Lätt obehag på flyget på väg ned ändå men det var uthärdligt. Sedan satt jag i BAKSÄTET i taxin från flygplatsen till hotellet - och det är ju normalt bleka döden - men gick bra denna gång.
På väg tillbaka till flygplatsen i går satt jag också bak, utan seaband, och det var riktigt tråkigt. Jag var helt zombieartad av illamående när vi kom till flygplatsen och blev hånad av en oförskämd snubbe i väskincheckning för att jag inte hälsade före honom när jag kom fram till disken.
Hallå! Jag hade fullt upp med att sätta rätt fot fram när jag skulle gå. Skulle jag vara trevlig också?Brydde mig naturligtvis inte om att tjafsa med honom utan försökte vara så trevlig jag kunde under rådande omständigheter vilket tydligen inte hjälpte eftersom han fortsatte att vara dryg, men vem bryr sig om det om hundra år...
Därefter var det "seaband på" och flygresan var åter uthärdlig - dock väldigt skönt att kliva ned på fast mark och mötas av man och rart barn som stått och tittat på startande och landande flygplan någon timme och dessutom verkade glada att se mig.
Jag tycker i alla fall att de där banden kan vara värda att prova om man har svårt att hitta annat som funkar.
När vi landat på Bromma var himlen så vacker att jag var tvungen att hala upp kameran.
Att jag trots en ganska okej upplevelse kände mig nästan som bakis i flera timmar är väl nåt som man får leva med :-)Se det som en övning kanske? Tänk om man skulle få gå på krogen nån gång?
Saker som upprört denna vecka (utan inbördes rangordning):
- ICA Maxi - Håkan lyckades igen beslå dem med att göra fel. Denna gång var det dock ett fel och inte ful, taktisk åtgärd och han fick ett par tior i "hittelön". Suck.
- Pingishjärnan Inge Andersson - antar att de flesta hört om detta. Och jag kan förstå att detta var ett hårt slag mot klubbens förhoppningar men herregud, har han inte lärt sig det mest elementära av allt: "-Om du är ett dumhuvud, försök dölja det så gott det går!"
- Bussolyckan utanför Arboga - behöver jag inte ens länka till va? Så tragiskt. Av någon anledning blir jag alltid mer nedstämd när folk råkar ut för tragiska förluster i samband med nöje och glädje (som teaterresor).Som om det skulle vara värre att dö på väg till fest än på väg till jobbet? Jag fattar ju förnuftsmässigt att det inte är någon skillnad med det känns ändå så inuti. Deprimerande hur som helst.
- Alla människor på denna konferens som jag varit på som ettdera säger det rakt ut "-nä nä, vi ska inte ändra på något, det var ändå bättre förr" eller visar det tydligt ändå. Jag TÅL inte sånt!
Kram //Anna
Man ska verkligen inte underskatta dessa SEA-band...den kan göra livet mer uthärdligt...dessutom är de ju såå snygga..eller var det tvärtom...
SvaraRadera