Fredagen den 13e

Efter alla hysteriska helger och dessutom barnfödelsedag med efterföljande intensivt barnkalas under mellanhelgen firar vi faktiskt bröllopsdag (5-årig minsann) tjugondedag knut vilket i år inföll under fredagen den 13e.
Hur bra kan det gå då?
Jodå, vi ÄR fortfarande gifta.
Vi lyckades låna ut barnet som fick sova över hos en kompis. En av våra kompisar. Eller, tja... en av hennes äldre kompisar. Över 30 faktiskt.
Det lämnade ju fältet öppet för en romantisk middag osv. Men...
..nu har ju inte vi så mycket pengar då här efter alla helger.
Vår allra första date var ju på en bandymatch också så vi tyckte det kunde passa. Med barnvakt kunde man ju unna sig varsin bandytermos och ett par öl på krogen både innan och efter matchen. Och DET var inte igår.
Trevligt var det i alla fall. Det var dock en massa Vetlandafans på lokala haket när vi kom dit - min kompis som mera sällan går på bandy kom strax innan oss och trodde att hon fattat vägbeskrivningen fel. Det var fullt med skränande gulsvarta ynglingar där - men de gick nästan direkt när vi kom.
När vi senare kom in på matchen insåg vi att vi träffat typ hela deras klack. De var höggljudda men inte så jättemånga.
Matchen var länge ganska jämn men på slutet drog Hammarby ifrån och naturligtvis är det roligare att dricka segeröl än att dränka sorgerna. Vi lyckades också komma med lämpligt pendeltåg hemåt - som vanligt gick det ett precis när jag klev in genom spärren, det är nåt magiskt, jag får alltid vänta en halvtimme. Men sedan hittade vi hem i mörkret.
-Och ja, vi hade reflexer på oss.
Barnet kom inte hem förrän på eftermiddagen dan efter. Det var helt fantastiskt. Att få sova tills man vaknade, gå upp och äta frukost och sedan kunna gå och lägga sig och slumra en stund till. Världsklass! Tack Nelle!
Det tråkiga efterspelet på denna dag var att maken upptäckte att han inte hade en aning om vart vigselringen tagit vägen. Troligen har han tappat den någon gång under kvällen - kall om handen och lite luden.
Men det var ju fredagen den 13e så vad kunde man vänta sig?
När jag kollade minneskortet till kameran visade det sig att jag tagit ett (1, uno, I, one...) bild.
Den till vänster här.
Hur tänkte jag egentligen?
Att det inte är så stor idé att fota när man har termos med sig är ju i o f s ett rätt rimligt antagande.
Men varför fotar jag ismaskinerna då? Det gjorde jag sist jag hade kameran med mig också - fast då tog jag några andra bilder också. Jag börjar tro att jag har någon konstig böjelse för ismaskiner :-)

Tack älskling för en utomordentligt romantisk kväll.
Puss! //Anna