Morsdagsblomster

Sovmorgon, färdig frukost och till och med blommor.
Skön kontrast till inledningen på helgen...
Även om det är roligt med tävlingar, så är det rätt skönt att bara vara hemma.
Och klyva och stapla ved.
Och klippa gräset.
Och tvätta.
Och...
Men ändå =)

Nu ska jag nog ringa min egen mamma och kolla om kortet kommit fram.

Solig dag på Tierp Arena

Vi har en utsökt varm, nästintill kvalmig, dag på räserbanan.


Jag fick ett uppdrag...


Som passade mig bra. Jag funderar på att utveckla gatukritskonceptet lite.

Vårkänslor!

Lite varmt idag, barnen premiärbadade i poolen, vi planterade de fådda jordgubbsplantorna, trängdes på återvinningen, Bauhaus och Ica med alla andra fixare.
Snoret börjar så sakteliga att lämna huvudet och slemmet i lungorna blir glesare och glesare.
Mornarna är ljusa och kvällarna ännu ljusare. Vid 6-7-tiden i denna ljusa kväll, blev jag lite rastlös och bestämde mig för en löprunda i elljusspåret.
Så yster att det blev lite silly walk också =)
Tjohoo!

Morgonens utsikt

Det var mörkt igår, och jag var trött.
Men nu får ni se utsikt från ett av mina fönster.
Det där blanka på plåttaket är nog regn. Regn är inte bra för rivstartstävlingar. Hoppas det går över.
Hmm... det känns som om jag nyss gick och lade mig.
Jaha, det känns så för att det var nyss jag gick och lade mig =)
Gomorron!

Prag!

Prag är fint!


Promenad!


Utsikt från restaurangen...
Också utsikt från samma ställe.
Kvällsöppna affärer, med det allra nödvändigaste...
Vaclavplatsen – på väg tillbaka till hotellet.
Och sist, men inte minst – kvällens hotellrums utsikt!
Nu sova, natti.

Avhållsamhet

Avhållsamhet är ibland lättare och ibland svårare.

Låta bli att äta kakor - svårt
Låta bli att röka - lätt
Låta bli att städa - blir allt lättare faktiskt
Låta bli att träna - börjar bli besvärligt

Nu har jag haft snor i huvudet och slem i lungorna i 11 dagar, och det börjar vara riktigt tröttsamt. Förödande för den där stegtävlingen på jobbet också.
Vad det har gjort med mitt mödosamt men svagt förbättrade flås, vill jag inte ens tänka på.
Faktum är dock att det där tränandet verkar ha satt sig - jag vill verkligen träna NU!
Inte bara gå och lägga mig i soffan som jag alltid ville förut =)
Som tröst tog jag en liten promenad runt sjön ikväll. 8 km med stavgång. Tack gode värld för lite frisk luft och någon sorts aktivitet!
Superhärligt väder var det också.
*harmoni*

Lerinpackning

Vädret ikväll gjorde ju att man kände sig duktigt ruggig, men jag släpade mig till träningen i alla fall. Om det är nån förkylning på gång är det lika bra att det bryter ut ordentligt.
Härligt att vara tillbaka vid Tanto, som jag lyckats missa sedan jag bytte väst. Det var jobbigt, lerigt, blött och alldeles... alldeles underbart!
Som Askungen skulle sagt.

Och lite så är det med oss här ovan också - under all den där smutsen finns det starka, vackra, glada, fantastiska människor!
Tack för att jag får kräla i lera med just er.

Utsikt/stegtävling

Trevlig konferensdag och kväll.
Litet men fräscht hotellrum.
Kvällens utsikt är genom byggnadsställning och presenning.
För att bättra på resultatet i stegtävlingen glömde jag telefonen nere i receptionen - så jag var tvungen att springa ner och upp i trapporna en gång till...
Stegtävlingen fick mig dessutom att gå en morgonpromenad idag. Då börjar man vara störd på riktigt =)

Efterlängtat 9-årskalas!

Med lite lim i beslutsmackapären och lång bokningstid dröjde det ända till nu med Novas kalas.
För att hitta på nåt nytt, som gärna innebar mindre jobb för sletna föräldrar, så valde vi Livrustkammaren.
18 glada små tjejer var det på kalaset.
Först var det lite info och ritstund, sedan vidtog en kortare guidad tur.

Många vagnar fanns det i varierande storlek.

Under den fick jag lära mig att stängd krona symboliserar kung eller drottning och öppen krona, prins eller prinsessa.

Fikaborden innan invasionen.

Sedan var det fika och en lätt forcerad paketöppning =)

Vilda lekar som såg roliga ut.

Därefter lekar och sist letade barnen fram nyckeln till skattkammaren och hittade varsin påse med lite av varje.

Det var inte gratis precis, men väldigt proffsigt ordnat och det kändes lyckat.
Nova var nöjd!

Matt soffpotatis nu

Har idag överlevt 6km terränglopp.
Sjukt jobbigt, men också ganska kul.
Innan och efter.
Men om Gud vill och knäna håller, kan man kanske förbättra sin tid och placering till nästa vår...

Kyrktorn

Jag har utsikt i kväll!
Det har börjat bli en vana =)
Jag har också tagit en liten kvällspromenad i centrala Halmstad eftersom stegtävlingen på jobbet drog igång igår.
Bilsäten och konferensrum (ställen där jag tillbringat min dag) genererar inte så många steg...
Dock kan jag lätt konstatera att träningen igår var väldigt allsidig. Jag har nu nämligen ont precis överallt, utom möjligen i magmusklerna.
Jag måste ha fuskat på magövningarna =)
Men jag överlevde första passet som grönväst. Jippi.
Ryggövningar med näsan ned i fuktigt gräs med gamla fjolårslöv på är saliggörande. Halleluja.
Frid till er alla. Amen.

Så oväntat...

...att jag skulle rusa ut i Årstaviken, fullt påklädd, 18-20 gånger innan dagen var slut.
...att det tog en lång dusch, två koppar te, och drygt fyra timmar att bli varm igen (efter att ha premiärvadat i Årstaviken)
...att jag faktiskt kom ihåg att ta bilnyckeln ur fickan innan jag sprang ut... ja, ni fattar resten =)
...att jag gjorde kullerbyttor ikväll utan att kräkas. (dock på gräsmatta)

Och så har jag nu, för sista gången, tvättat min blå kompis.
Måste laga det lilla hålet på magen som kom till när vi kröp/ålade nedför trappen vid ÖIP.
Man får också ett litet hål i magtrakten när man tänker på att blå ska bytas mot grön och vad det innebär =)
Men det ska gå bra!
Som att vada i Årstaviken i april...

Betraktelser om morgonen

Betraktelser om morgonen:
Min nya bil är inte så ny längre.
Jag borde tanka snart.
Det är fem grader varmt.
Instrumentpanelen är dammig.

Betraktelse just nu:
Det är fyra grader varmt och spöregn.
Vi ska snart träna i vattensjuk terräng.
Instrumentpanelen är dammig.

Asdåligt löparväder...

Eller... löpa och löpa... jättedåligt lufsa/springa/vackla-väder var det i alla fall.
Oavsett om man andades kontrollerat genom näsan, eller flämtade med munnen öppen, så drogs ofelbart tillräckligt många hårda små snöflingor/hagel in för att trassla till andningen =)
Men några kilometer blev det.
Längs med ån, det var nog jättefint. Synd att jag inte sprang den vägen igår när det var fint väder.

Nedslag i Sundsvall

På min lilla tur landet runt, har jag ikväll anlänt till Sundsvall.
Resan gick i alla sorters väder. Snö, regn, hagel, aggressivt solsken och frisk vind, men det gick rätt bra ändå.
Det var fortfarande ganska ljust vid sjutiden ikväll när jag kom fram.
Och faktiskt ganska fin utsikt!
Såfort jag kastat in grejerna på rummet gav jag mig ut på en liten joggingtur.
Jättejobbigt när man springer på nytt ställe, hela tiden vill man stanna och titta närmare på nåt, eller fota...
...men det går ju inte för sig.

Tamagotchi

Att spela wordfeud är ju roligt.
Mest spelar jag med min man. Det är lite som att vara nykär.
Vi spelade alfapet ett par gånger i början av vårt förhållande, men det gick över.
Vissa bara måste tänja på reglerna (eller fuska faktiskt), medans andra är dåliga förlorare, men vill inte riktigt visa det och vara gnälliga och protesterar därför inte med tillräcklig emfas om någon vidhåller... fusket.
Stämningen blir dålig, glädjen försvinner och man spelar helt enkelt inte mer. (det gavs ju först en ny chans, som också fuskades bort...)
Då är det bra när spelet är uppstyrt - orättvisorna med ord som är ord som man inte får lägga, och ord som man verkligen inte skulle få lägga men ändå får igenom - är samma för båda inblandade. Då kan man hitta tillbaka till varandra. Det är bra.
Med tiden har antalet motspelare ökat något. Just nu har jag sex. Motspelare.
Det är säkert ingenting jämfört med en del superfeudare, men jag har ju ett liv också.
Ibland när man är väldigt igång med det vanliga livet känns wordfeud som en tamagotchi i telefonen. "Your turn against xxx will expire in 24 hrs." Då måste man ju innan man glömmer bort det göra ett drag mot den personen. Puh, liksom.
Sedan kan man fortsätta med sitt arbete, sin bilresa, träning, läxläsning med barnet eller vad det nu kan vara.
Men vips, inom ett par timmar kommer ju ett nytt meddelande... "Mata mig, annars dör jag!"
Men det är ju ganska skoj också.
Det finns säkert tamagotchi-appar till telefonen, men jag behöver ingen sån.
Jag har ju wordfeud.

Room with a view

Mina två första hotellval för den här veckan var fullbokade så jag fick bara ta ett.
Inredningen går i gult =)
Men, jag har utsikt!
Över Klarälven. Och en strandpromenad. Fantastiskt!
Imorgon ska jag promenera eller springa längs den där. Det är poppis har jag sett.
Idag har jag rört mig som en sågbock ungefär. Det börjar också framträda blåmärken på benen efter att vi ålade nedför en trapp med huvudet före =)
Kul nästan jämt!

Träning = värk?

Nu har jag tränat regelbundet i snart två månader.
Tanken med att börja träna var ju att ta tillbaka kommandot över kroppen, som mer och mer freestylade utan att förankra med mig först. En valk här, en stel led där och så vidare...
Ett ständigt pågående förfall, helt enkelt.
Att ta på strumpor började utveckla sig till ett obehagligt äventyr.
Ska man stå och vingla på ett ben och sedan, på grund av stelhet, nästan inte få på sig strumpeländet. Eller då vara tvungen att ta i så att man nästan fick kramp när försök att få fot att penetrera strumpa genomleds.
Man kan också sitta ned bara för att upptäcka att då tar magen i när man försöker sammanföra foten och strumpan.
Men nu, nu har jag ju tränat målmedvetet och börjat återerövra min egen kropp. Jag springer något fortare, gör fler armhävningar och har rent generellt ökat min kapacitet.
Men strumpa+fot är fortfarande inte = sant.
Nu hejdas man av all träningsvärk istället. Alla hopdragna, vilt protesterande muskler som vägrar ge med sig, om man inte spänner sig så man nästan får kramp istället. Känns bekant...
Faktum är att man har träningsvärk jämt. Det är bara graden som pendlar mellan skitont/apstelt och nästan uthärdligt/något böjbar.
Efter att ha åkt slalom hela dagen igår och sedan bland annat gjort 470 stycken benböj och oräkneligt antal utfall på träningen ikväll, så befarar jag att jag får gå barfota imorgon. Om jag kan gå alls...

När mamman själv får välja...

Chokladpraliner...
Läsa deckare...
Soffhäng...
Nåja, lite städning också...
En löprunda...
Och lite papperspyssel.
Min söndag.

Kortlov

Kortlov, sportlov. Vi har för att döva våra föräldrasamveten haft ett minisportlov i en närliggande stad norr om Mälaren.
 
Såhär var dagens utsikt från hotellrummet, uppe till höger i bild syns en postterminal jag besökt i tjänsten för många, många år sedan. *nostalgi*
Barnet tyckte att hotellrummet var "fantastiskt" - själv såg jag ett hotell i behov av renovering, vilket tydligen skall ske till sommaren.
Gårdagens resa till själva hotellet gick via lunch, givetvis vald av barnet, på Gyllene Måsen i Enköping och ett besök i en närliggande bilhall, vald av pappan. Och jo, jag hade väl inte sett en bilhall på hela 48 timmar så det var ju kul...
Treiett - snabbmat, bilhall och motorvägshotell på samma dag, kan livet bli bättre =)

Som tur var stämde vi träff med en annan barnfamilj på fredagens bandyevent som piggade upp dagen något.
   
Själva slutresultatet av bandymatchen kändes dock lätt orättvist...
Idag snirklade vi oss hem igen via en liten tur till Sigtuna och nu tittar vi på Melodifestivalen.
Imorgon skall jag välja vad jag ska göra =)