Dagens bild #106 - Jag har sagt det förr...

...man åker till Ikea, handlar lite smått och gott, nästan ingenting, framförallt inget dyrt - lite ljus, några glas, ett par klädstänger - och ändå går det på 800:-

I just detta specifika fall 783:- - efter att Familyrabatten dragits =)

Jag ställde mig såklart i fel kö också.
Jämfört med kön bredvid gick det otroligt långsamt. När jag kom fram till kassan fick jag veta varför.
Jag lassar upp på bandet, killen i kassan scannar in två varor, telefonen ringer, han svarar, och pratar, lyssnar, lyssnar, lyssnar, hummar - jag börjar undra om han inte skulle kunna humma och scanna samtidigt, till slut är samtalet färdigt och han börjar scanna igen.
När alla varor är igenom kommer han på att något blivit galet och annullerar hela affären och scannar igenom all varorna en gång till.
Jag och alla bakom mig, gissar jag, tar djupa andetag.
Till slut är allt klart, jag betalar och går och packar, slutligen är det bara några varor kvar på bandet men de ligger så högt upp att jag inte når dem.
Han har fortfarande inte börjat med nästa kund utan står och fnular med något vid kassan, men till slut tar han itu med varorna på bandet - toppen tänker jag - nu sätter han igång bandet och då kommer mina grejor ned så jag kan packa dem och komma iväg.
Men nej, han tar den nya varan och lyfter den över mina varor och sträcker sig bakåt och lägger den i facket bredvid mitt - eftersom han inte kan skjuta över den där flärpen som väljer fack åt varorna, då mina varor ligger ivägen.
Jag känner att jag inte kan säga nåt för då kommer min röst att låta hysterisk.
Han upptäcker nog alldeles strax att jag bara står här och väntar - ALLA i kön har i alla fall märkt det, det ser jag på deras panikslagna och misstrogna blickar.
När han tar nästa vara också och lyfter över, säger jag "Ursäkta, men om du sätter igång bandet så jag når mina varor kan jag tömma bandet" med en gäll och ansträngd röst fast jag verkligen försöker behärska mig.
"Javisst", säger han vänligt, helt ostressat och oprovocerat och sätter igång bandet.
Jag packar mina sista varor och skyndar ut i den friska luften. Jagskainteskrikajagskainteskrikajagskainteskrika... puh!
Han har förmodligen aldrig känt stress i hela sitt liv. En annan sorts människa helt enkelt. Jag är inte sån, tyvärr.
Det hade nog varit bättre för hälsan.