Igår blåste snön förbi på tvären härute. Idag är det väldigt stilla.
Ganska symptomatiskt är det också att när jag orkar skriva på bloggen att jag inte orkar skriva något så är det för att jag redan är på "bättringsvägen" och börjar bli sugen på att bre ut mig med en massa svamliga ord och picka på tangenterna igen. Så nu gör jag visst det.
Igår, när lönebeskedet kom (vi får lön tidigt i månaden), upptäckte jag att jag hade mer semester kvar än jag trodde så nu har jag bokat in lite extra julledigt efter avstämning med chefen. Så nu börjar jag känna lite positiv förväntan inför julen trots allt. Jag skall till och med för första gången i mitt liv vara ledig dagen innan julafton. Kanske slipper jag då hålla på och slå in paket till två-tre på natten till julafton utan kan bli klar tidigare.
Eller också försöker jag hinna fler saker nu än vad ursprungligen var tänkt (typ städa lite nogrannare, baka något extra, tillverka en extra eller finare julklapp till någon eller nåt annat lockande) och allt blir precis som vanligt.
Jag kan nämligen inte slarva igenom saker. Jag kan, om jag måste hårdransonera för min överlevnad, strunta i att göra saker.
Beträffande städningen exemplevis så löser man det genom att inte se sig om. Om du inte har städat på länge - fäst inte blicken någonstans. Gå genom köket och vardagsrummet lite frånvarande sådär. Fäst blicken på tvn och titta inte på hyllor, lister och golv. Då kan det gå. För om blicken råkar fastna på en fläck, en dammtuss, ett kladd - då måste man göra något åt det. Så städa lite grann blir väldigt svårt. Eftersom man då SER saker. Och måste göra något åt det.
Gå på toaletten kan man göra utan att tända lyset kanske. Då är det nästan riskfritt.
Slå in paket lite halvdant går ju inte heller och man underskattar ständigt hur lång tid det egentligen tar att slå in ett paket. Man underskattar också antalet julklappar som skall slås in. "Ja, just det - jag hade visst köpt en sådan där liten också och en sån…"
Då blir det sena nätter.
För det är så jag löser problem med tid.
Jag tar av natten. Den är ju så improduktiv.
Men nu känner jag ändå en viss frid. Och jag vill göra saker - det är nog en följd av att jag haft semester. Innan den ville jag bara sova.
Jag har varit lite besviken över att jag inte har skuttat till jobbet fylld av sprudlande energi trots att jag varit en vecka i solen.
Men nu känner jag ju att jag faktiskt vill någonting.
Jag vill städa, baka och slå in paket lite fint. Men jag vet inte om tiden räcker.
Men bara det. Att jag faktiskt vill - är väl ett friskhetstecken.
Och sedär, nu ville jag ju blogga också.
Frid, vare med er. Också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar