It's all coming back...

Ca tre år sedan:
Mannen: Jag har hittat en katt som behöver omplacering. Kan vi inte ta den? Snälla?
Jag: Men, men alltså... eh, inte den.
Mannen: Men du har ju alltid velat ha en katt.
Jag: Ja, en fin katt, ja.
Mannen: Snälla, snälla, snälla.
Barnet: Snälla, snälla.
Repetera de två sista oändligt många gånger.

Ja. Och flyttade in gjorde han ju.

Ca tre veckor sedan:
Barnet: Mamma, kan inte vi köpa en cab?
Jag: Va?
Mannen: Den är maskinellt väldigt bra.
Jag: Betyder det att den omaskinellt är väldigt obra?
Mannen: Du har ju alltid velat ha en raggarbil.
Jag: Ja, en fin bil, ja.
Mannen: Snälla, snälla.
Barnet: Snälla, snälla, snälla.
Repetera de två sista oändligt många gånger.

Ja, och här är vi nu.
 

 

I min familj har vi väldigt olika bilder av hur en fin katt och en fin bil ser ut.