Fragmentariska tankar

Igår värmde jag en burk majs till middagen och plockade också fram hårt bröd som tillbehör. Inte så revolutionerande.
Däremot kändes det lätt nyskapande när Nova entusiastiskt slevade upp majskorn, i drivor, på en hårdbrödskiva och glatt deklarerade att hon gjort en majsmacka!
Majsmacka?
Hon åt upp den med god aptit också.
Majsmacka... hur kommer man på tanken?

Igår noterade jag också att mitt kamerabatteri började ta slut. Tyvärr lyckades jag inte hitta extrabatteriet där jag trodde att det var. Därför kändes det viktigt att ladda det i kameran igår kväll ifall det skulle vara lika fint väder idag som igår = risk för lunchpromenad.
Jag satte det i laddaren igår kväll och kom också ihåg att sätta in det i kameran i morse.
Var väldigt nöjd med mig själv då sådana saker är svåra att minnas för medelålders småbarnsföräldrar.
När jag sedan under dagen skulle använda kameran noterade jag att det hade varit värt några poäng till om jag hade satt kontakten till batteriladdaren i eluttaget.

Hårfärgningsfadäsen härom veckan fick ett lyckligt slut. Första försöket blev lite klent, men några dagar senare var jag hos expertisen och fick både toning och slingor och är ganska nöjd nu. Puh!

Varje gång jag åker från jobbet och skall hämta Nova efter skolan nyttjar jag den mycket slingriga vägen mellan Grödinge och Tungelsta, 257, och den har ju alltid varit lite spännande men de senaste veckorna har det varit helt galet. Hojar högt och lågt, lastbilar som kraschar framför ögonen på en och idag var det dags igen med en hoj som kört åt skogen.
- Är det idag jag skall köra ihjäl någon eller är det min tur att besöka Sankte Per nu, är frågan man ställer sig varje dag på den där vägen.
Och snart är det vinter...

Och extra tydligt var just det idag när jag skulle till jobbet och det var halvmillimetertjockt med is på alla bilens rutor för första gången i år. *Burr*