fredag, juli 02, 2021

Ska det aldrig ta slut?

Fler radhus och lägenheter passerade förbi, och faktiskt, ett hus till som Nova och jag gillade jättemycket. Det var en del fix, bl a pga dålig smak hos tidigare ägare men det hade superpotential. Rymligt, låg fint i bushen, hade redan hönshus (med höns) och en liten fristående mancave med bastu, samt fristående snickarbod.

Det saknade dock garage och hade bara mulltoa... jag tyckte det var en chans till en bra affär. Jäkligt många skulle nog avstå pga mulltoa och jag tänkte man kunde leva med förbränningstoa (som vi har goda erfarenheter av på landet) i väntan på kommunalt vatten och avlopp.

Tydligen kunde inte vi heller köpa ett hus med mulltoa...

Det gick till slut jämförelsevis billigt. Här var skilsmässan nära.


Jag hittade strax efter detta haveri ett kedjehus i ett område där husen är som små lådor som ligger tätt. Verkligen inte min grej, men det hade skog bakom den pyttelilla tomten, så det såg fint ut på bilderna.

Det var visning nummer två en tisdagkväll. Huset var väldigt vitt och nyfixat typ överallt. Håkan blev jätteförtjust. Köket var ju nyrenoverat =)

Dock inget garage, knappt något förvaringsutrymme och utrustat med pensionärskuvös. Känns inte rätt ju...

Johodå. Den här jävla lådan ville han bjuda på. Dyr var den ju också redan i utgångspris.

Skulle jag skilja mig, förbli bostadslös eller skulle jag ge lådjäveln en chans? 

Vi började buda när det verkade ha stannat av för de ivrigaste. Så det var bara vi och en budgivare till. Höjde vi med 50', höjde de med 10'. Höjde vi med 200', höjde de med 10'.

Torsdag kväll, verkade även de ha gett sig. Då var vi strax över 6 mille.

För en låda. Suck.

Ägaren var bortrest fram till söndag så mäklaren planerade in det skriftliga på söndag kväll.

Jaha, har vi köpt hus nu?












Det är så ljus, fräsch och cleant att jag vill gnissla tänder. Eller nåt.

De förmildrande omständigheterna:

Skogen.

Och det lite rappliga växthuset.

Asså...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar