Sen då?

Livet går vidare.

Håkan åkte till Fårö för att distansjobba, semestra och gå på visning av "objektet".

Jag fick väl någon vilokväll efter uttömningen inför fotografering, men det är ju en visning i antågande så man får ju inte slappna av allt för mycket.

Torsdag morgon, det är bara jag och djuren hemma (katten och ökenråttorna), solen lyser och man strosar mot badrummet.

Varför, varför kan han inte kräkas på laminatgolvet istället?

- För att det stänker upp på tassarna på ett obehagligt sätt som man slipper om man kräks på mjukare underlag...

Man önskar ju verkligen att någon annan var hemma och kunde ta hand om det där, men uppenbart kan man inte både få vara ensam hemma och slippa kattkräks. Den helt unika dubbleringen måste ju förevigas och skickas till alla andra i familjen så att de förstår vilket ansvar jag får ta nu när de är borta - och hur synd det är om mig.

Men de fattar ju inget =)

Runt lunch sprids nyheten att min åldersgrupp ska kunna boka vaccinering. Febrilt nedladdande av appar och svar på konstiga frågor vidtar, efter att ha blivit utkastad örtitre gånger ur appen och hugg på tider som inte längre är lediga, lyckas jag till slut!

Skönt att komma igång med detta, nu kanske sommaren kan bli lite mindre anspänd.

Framåt kvällen visar det sig att junioren bara har digitala lektioner på fredagen och jag kastar mig i bilen för att åka och hämta henne. Hellre få det gjort sent torsdag och slippa på fredagen.

Det blir ju då fler timmar tillgängliga för två personer att städa garaget (vi hade bestämt att börja med garaget för att sedan kunna tömma andra ytor genom att ställa saker därifrån i garaget).

När jag efter ett tag upptäckte att jag var tvungen att tanka så fick jag anledning att fundera över vissa livsval.

Varför satte jag mig i bilen i pyjamasbyxor och foppatofflor, t ex?

Jobba hemma del 2, samt påsk

För en vecka sedan tänkte jag att det efter två veckor var dags med en ny uppdatering av det här konstiga jobbahemmalivet som ju dessutom blev korttidspermitteringsliv. Men sedan tog det visst en vecka till innan det verkligen hände. Jag har alltså haft hemmet som huvudarbetsplats i fem veckor?
Märkligt.

Tydligen var jag också mer förundrad i början för då fotade jag mer. Nu är det lite glesare i kameran. Men vi tittar på det som finns:

För tre veckor sedan var det fortfarande så kallt att man ville elda i kaminen för att få ett drägligt inomhusklimat. Någon som gillar värme försöker verkligen komma så nära brasan som möjligt.

Permitteringslivet resulterade i att jag städade alla lådor och skåp i badrummet. I en arvegodslåda fanns det många braatthagrejor...
Eventuellt kan man utföra en mindre operation med de här prylarna.

Skolungdomen har allt oftare bytt bordet mot soffan som undervisningsmiljö. Katten misstycker inte.

Pusslet som vi skulle lägga över påsk påbörjades några dagar innan.

 Annan populär vinkel på undervisning.

Tadaa! Roligt och lätt att lägga =)
När vi på långfredagen var och handlade lite inför påsk sprang vi in på bokhandeln och frågade efter pussel. De hade några kvar. Men de hade sålt pallvis med pussel sista veckan innan påsk. Tydligen är det inte bara vi som karantänpusslat.

Fira påsk hemma har vi inte gjort på 10-15 år. Vemodigt att inte kunna åka till Fårö, men samtidigt bara ytterligare en sak som man får hacka i sig nu.

Påskpynt? Har vi nåt sånt här hemma?
Nja, hittade en fjäderbeprydd björkgren i garaget, som gjordes i ordning för typ 15 år sedan. Fjädrarna i den är i flera fall från när jag var liten på 60-70-talet. De är lite blekta och inte i bästa skick. Men fåglarna som plågades för att vi skulle få färgade fjädrar på 70-talet har i alla fall varit döda i oerhört många generationer.
Jag sparar grenen. Kan använda den igen om 15 år.

Nova och jag hittade lite inspiration på Pinterest och gjorde små pappkaniner med garnbollsrumpa.
Roligt med gemensamma små projekt.

Påskafton firades ungefär som vanligt, dvs vi tre själva. Fast hemma istället för på Fårö.
Nova gjorde äggmössen (till vänster i bild). I bakgrunden ser man "Den stora älgvandringen" på TV. Om de hade bra tittarsiffror förra året, är det nog inget mot vad de kommer att ha i år. Dagtid när vi försöker arbeta och skola oss, är det perfekt sällskap.

Påskriset blev några överblivna äppelkvistar, då allergisituationen i familjen är lite oklar. Hittade inte mina "påskhängen" så gjorde några nya som junioren uppskattade.
De står fortfarande i vardagsrummet eftersom jag inte får ta bort dem.

Rutiner: Det här med rutiner blir ju alldeles konstigt när man ändrar om så mycket i tillvaron. Jag brukar borsta tänderna det sista jag gör innan jag lämnar huset på morgonen.
Här morgonborstar jag tänderna det sista jag gör innan jag lämnar huset för att åka till träningen vid 17-tiden.
Träning: I januari fick jag hälsporre, när den kände ok i februari, blev jag förkyld. När förkylningen blivit bra i mars hade Corona tydligt kommit till Sverige och jag fick en tråkig hosta som jag höll mig hemma med. När den sedan gick över kunde allt kännas toppen flera dagar i rad, men just den dagen det var träning fick jag ont eller i alla fall retning i halsen. I vanliga fall skulle ju det inte hindra, men under rådande omständigheter vågar man ju inte chansa. När detta upprepat sig fyra-fem gånger börjar man ju tro att det är psykiskt. Men till slut. Förra veckan lyckades jag komma iväg tll träningen för första gången på över tre månader.
Det var vääääldigt jobbigt. Men flåset blir tyvärr inte bättre hemma i soffan, så det är bara att kämpa på.

I början av denna vecka dök så äntligen de första älgarna upp i "Den stora älgvandringen". Efter timtals beskådande av tom skog, lite fåglar och en och annan ren, kändes det på tiden.
Tydligen fanns det en tävling om när de första älgarna skulle komma.
Den är ju över nu, men det finns fortfarande tävling om när den första älgen simmar och hur många älgar totalt som simmar över älven. Det finns också en dagensbild-tävling som resulterat i lite roliga skämt: https://blogg.svt.se/den-stora-algvandringen/dagens-bild/

Nu när det blivit varmare och soligare är det nästan outhärdligt ljust och varmt på min lilla webmötesplats på övervåningen. Så igår byggde jag en papprullgardin av överblivet presentpapper. Kanske en riktig rullgardin kan vara ett lämpligt karantänprojekt?
Eller inte...

Måste ju också hinna lägga färdigt den senaste pusslet. Inte lika lättlagt och roligt som ölpusslet, men på G i alla fall. Snart så.

Ja, det var allt för denna gång.
Nano nano

Jobba hemma

Lite såhär på apokalypsens rand skulle mitt hemjobbande idag fylla två veckor. Igår fick vi dock besked om att vi blivit korttidspermitterade - en kollega gjorde lite snabbt ett bemanningsschema - och jag fick en permitteringsdag idag.
Äkta mannen visste ju sedan en tid att hans permittering skulle börja idag och vips var det bara skolungdomen som fortfarande jobbar hela, och alla, dagar.
Jag jobbar två dagar i veckan och mannen alla dagar, fast kort. Idag har jag städat "kontoret" och dammat alla skärmar, datorer och tangentbord. På förmiddagarna när solen har tittat in har det sett lite ofräscht ut. Idag hade jag plötsligt tid med sånt finlir.

"Tack älskling för att du dammade av min it-utrustning", säger han inte, men verkar glad för att det blivit gjort. Eller för nåt annat kanske.

Under de här två veckorna har vi varit tre, två och nu tre igen då, på hemmakontoret. Antalet stora skärmar har liksom växt dag för dag. Nu verkar vi ha peakat på sju. Fast jag är lite oldschool. Jag bara speglar min lilla skärm till min stora för att jag se fler excelkolumner, typ. De andra har ju olika bilder på alla sina skärmar. Helt utanför min comfortzone.

Häromdagen fick jag kritik för att jag inte bloggat sedan i... höstas. Och nu fick jag ju plötsligt och oväntat tid över. Igår fick jag dock evigt liv i Candy Crush i ett par dagar, så helt solklar prioritering var det inte.

Men några bilder från hemmakontoret har det tydligen blivit när man scrollar i mobilen.

Det har ju varit många fina dagar, här en lunchpromenad för snart två veckor sedan. Vi hittade tussilago och blev glada. Och ponnys och hundar och lite sånt.

Här har den lokala it-supporten någon typ av fripassagerare. Torkställningen och grovdammsugaren höjer det visuella uttrycket i bilden?

"När man inte har webmöte förrän på eftermiddagen."
Det här var för övrigt första veckan. Sist jag befarade att jag eventuellt skulle vara med på bild tog jag på mig en keps.Skärpan i bilden är f ö inte på mig. Jag är väldigt selfieotränad.

Apropå webmöten - "när man röjer pysselbordet och pimpar med en fleecefilt".
Extremt nöjd med den lösningen =)

Kontorskompisarna innan skärmarna fullkomlig tog över hela bordsytan.
Nu får katten knappt plats.

När man hänger med på en idrottslektion och det blir biologi också.
 

Vad gör Shakespeares födelseställe på vardagsrumsbordet?

Väntar på våfflor! Det var visst våffeldag.

Har pimpat lite inne på kontorstoaletten också. Det är viktigt att alla tänker
på hygienen och inte smittar varandra!

Alla tänker visst inte på att undvika smitta. En kollega påkommen med huvudet obegripligt långt ned i en annan kollegas vattenglas. Jag tipsade om ett byte.

Idag fick alla följa med på idrotten, och den här gången behövde vi
inte ens springa.


Hela situationen nu är ju väldigt märklig och vi håller oss mest hemma förutom matinhandling. Väldigt tacksam att vi bor som vi gör. Det gör ju livet lättare. Särskilt nu när det inte blir någon Gotlandsresa i påsk =(

Nu ser det ju dock inte alltid ser ut som på vissa bilder ovan. När det haglade var det visst ingen som fotade...


Nano nano

Att vara hemma är överskattat...

Helgen har tillbringats på hotell, minsann! Svenska Bilsportförbundet har haft konferens med våra ordförande i distrikt, kommittéer och utskott - mycket information, många diskussioner och lite mingel på lördagkvällen.
Mycket roligt!

 Från rummet hade jag utsikt över en jumbojetstjärt!

 Jag har också fått lära mig ett nytt begrepp - FUDGE =)

Igår hann jag hem för att kolla lite fotboll (yay), men idag vände jag söderut igen. Det var så fint väder att jag stannade vid Brahehus och gick en sväng.

 

Tror jag har tagit bilder på nästan precis samma ställen tidigare =)

På vägen tillbaka till parkeringen hade jag tänkt fota lite fotbollsrelaterad graffiti samt röda nypon i mängd, men telefonen stängde lite oväntat av sig. Strömmen tog slut superfort pga kyla, typ.
Det var ju trots allt bara 6-7 plusgrader...

Måste nog byta telefon snart =D

Sista biten innan jag var framme vid hotellet peppade jag mig själv hårt att jag skulle ta träningsväskan från baksätet, checka in, sedan direkt ut och springa. Har varit usel på det där springandet ett tag nu.
Döm om min förvåning när det inte finns någon träningsväska i bilen.
Hoppas innerligt att den står kvar i hallen...
 

 Så här unik blev veckans hotellutsikt.

Förresten, hann också hoppa in på en Myrorna och hittade en ny jumbokopp till junioren.

Eller, bättre begagnad förstås. Jag tyckte 29 kronor var dyrt, eftersom vi betalat max 20 kronor för de tidigare exemplaren. Man blir ju lite konstigt snål ibland, så jag kollade att hon verkligen ville ha den INNAN jag handlade. Men det blev affär.
Shoppet var väl dagens höjdpunkt, för kvällens fotbollsmatcher gjorde ju verkligen inte humöret bättre.

Ny kväll, nytt hotell...

...allt detta flängande är ingen bagatell.
Mina rim däremot, är rätt usla =)

Nu har jag alltså bytt bostadsort till Jönköping och verkar ha utsikt över Rosenlundsbadet.
Btw, så blev jag inte störd av hissen igår natt =)

Jag hann också förbi ett loppisställe idag. Grå krukor till junioren. Jumbokopp från Indiska till junioren. Supersöt liten grå duk. Ska hon få den också?
Nåja, hon kanske inte vill ha nåt av det =)

När jag ändå har loppistema kan jag visa den här fina skålen som jag plötsligt blev tvungen att köpa för ett par veckor sedan. Den ville verkligen följa med hem.

 

Alltså, så himla fin!

 

Och här ett loppismysterium. Varför tror den som prissatt denna ram (ca 40x40 cm) att någon skulle vilja betala 210 kronor för en uppförstorad instagrambild av någon annans familj?
Kom gärna med förslag. Alla mina läsare!
Jag måste nog outa på facebook att jag börjat blogga igen. =)

Skövde, inte sista gången alls...

I Skövde ikväll. Tredje gången i höst jag bor på detta hotell. Om ett par veckor kommer jag tillbaka till Skövde, men annat hotell, då detta tydligen är fullbelagt då.

Har trots detta ivriga besökande av nämnda ort ganska dålig koll på stället. Oftast orkar/hinner man ju inte utforska så värst.

Kvällens middag när kvällsbuffén bjuder fiskgratäng, typ. Man provade kanske också Scandics nya vegetariska burgare förra veckan och gillade den inte, var inte sugen på McDonalds eller Subway, ville inte sitta själv på en riktig restaurang och hamnade till slut på Hemköp och var sugen på...
... ingenting, tydligen.
#lifeontheroad

Kvällens utsikt. Ganska ok. Jag har också tre fönster att beundra den igenom, för jag blev uppgraderad till ett större rum. Eller till en tvårummare, snarare.

Sedan kan man ju fundera på hur uppgraderat det är att bo precis bredvid hissen. Vet nog mer imorgon bitti =)

Och när vi ändå Skövdar oss. Förra gången hade jag den här utomordenrliga utsikten. Men rummet var tyst och bra.

Höstens första besök bjöd på den här utsikten.
Som ni kanske ser är det fuktigt ute. Det beror på att det regnade. Fläckvis regnade det jättemycket. Då lät det som om det regnade inomhus. Det var heeelt galet.

Som jag misstänkte. Plåt. Säkert jättebra om man vill skydda fasaden. Inte lika bra om det slagregnar och man vill sova. Turligt nog pågick inte den typen av regn så himla länge.

Men det är ju vackert utifrån! Återkommer om ett par veckor, med mer från Skövde.

Genom landet...

Idag var till största delen resdag.

Först reste jag med tonåring och flera kassar till internat.

När man genomför ett oväntat besök tror hönsen att DE ska få wienerbröden.

Till slut framme vid Polhemsplatsen.