Upploppet - går sådär...

Sista veckan innan visningen går vi alla på hörntänderna. I början på veckan ligger budet på gården fortfarande på utgångspris och det finns indikationer på att om vi kan matcha det kan vi kanske komma ifråga istället då vi planerar att faktiskt bo på gården.

På tisdagen börjar priset gå upp och hoppet sjunka.
Fast vi kanske vinner drömvinsten på lotto på lördag? Det skulle ju lösa en del problem.

På onsdagen inleds syndafloden. Framåt kvällen är det tydligt att vi har vatten i källaren. Perfekt! Superattraktivt objekt, verkligen. Jag lämnar den lilla karamellen till Håkan och försöker skjutsa Nova till Ökna för ett par dagars praktisk skolgång.

Det är inte helt okomplicerat. Det har regnat väldigt mycket i Sörmland.

När jag försöker åka hem inser jag att det regnat väldigt mycket i t ex Huddinge också.

Torsdag morgon skjuter taxeringsvärdet i höjden för vi har plötsligt sjöutsikt!

Även andra värden skjuter i höjden, gården är uppe i nästan 10 miljoner. Lite "out of our league".

Precis innan jag lägger mig på torsdag kväll plockas annonsen bort och man inser att det inte ens hjälper med drömvinsten.

Under fredagen tassar vi  alla runt och undrar om vi ska våga ta upp ämnet, ifall de andra inte sett ännu vill man ju inte vara den som förstör deras dag. Till slut är det i alla fall tydligt att alla vet, alla är deppiga, men eftersom visningen är snart ställer vi inte in utan kämpar på och genomför den och sedan får vi se vad som händer.

Runt 21-22 landar vi i soffan och tittar på Elementary, som är ett gemensamt familjenöje. Finns ingen riktig anledning att slava till midnatt. Man börjar ju också vara ganska trött efter flera veckors maxuttag. Vi är trötta och deppiga. Livet kan knappast bli sämre, typ.

Men jo, det kunde det. Ganska snabbt dessutom.

En bit in i programmet börjar katten att frusta och Håkan som hade honom på magen typ, flyger upp och galopperar ut i badrummet. Det visar sig att han hostar/frustar blod. 

Jaha, ska han dö nu också. Verkligen en toppenvecka det här. Vi ser alla kattens inre organ i fullt sönderfall för vår inre syn. Nova kommer fram till någon rådgivning på Bagis som nog tycker att vi ska komma in. Nähä?

Nova och jag lastar in oss med misse i bilen och hoppas hinna fram för avlivning innan han drunknar i sitt eget blod. Håkan sitter nedstänkt i duschen och bölar när vi åker.

På väg in i bilen känns det som om hostattackerna minskar och när vi är framme vid Bagis är katten ganska lugn. På grund av restriktionerna så får bara en medföljande komma med in så parkeringen utanför är full med folk som röker, vankar, degar i sina bilar och väntar, väntar, väntar.

Jag sällar mig till dem och Nova går in med katten.

De får träffa en sköterska som utför någon sorts triage på alla patienter - och eftersom jag är den som betalar notan kopplas jag upp via telefon.

"Hejhej, alla snabbvärden här ser bra ut, han är ju lite stel och så, men går nyfiket runt och luktar på grejer i undersökningsrummet. Min bedömning är att det här inte är akut och han kommer inte att få träffa någon veterinär på 4-5 timmar i alla fall. Vi är den enda nattöppna kliniken i hela mellansverige inatt, så kön är lång. Det kommer dessutom att kosta 4500:- bara att träffa honom, sedan tillkommer provtagningar."

"Öh, ok. Vi trodde nog att vi skulle in och avliva honom. Men du säger att han verkar må bra?"

"Ja, han är ju lite avmagrad, men han är ju gammal och så. Svårt att sia om vad som hänt och ni bör vara väldigt uppmärksamma på honom och gärna besöka en veterinär i veckan så fort som möjligt. Kom tillbaka bara om det brakar loss igen."

"Ok, tack."

Så vi packar in missen igen och åker hem till en mycket förvånad, och glad, husse.

På söndagen packar vi in hela familjen med katt och kattbur ifall han blir akut dålig medan visningen pågår. Helt surrealistiskt att folk ska gå och glo på mitt hus som jag typ inte längre vill sälja.

Det är många tillfällen senaste månaden som gjort en lätt illamående och denna dag är inget undantag.

Men katten lever fortfarande i alla fall!

Efter visningen tar jag några bilder på katten på den halvpimpade sängen. Jag skulle bädda den lite "härligt" hade jag tänkt, men jag sket i det och lade på vårt fula gamla överkast istället.

Tänker att om han dör senare under kvällen så kan det vara fint att ha kvar några bilder på honom.

Han börjar gå under tillnamnet "Walking dead" och vi känner oss alla lite som zombies.