Plötslig insikt - meddelande till mina så kallade vänner

Jag har kommit på varför vi haft sådan otur under hösten!
Det måste vara alla kedjemail om kärlek, lycka och vänskap som jag aldrig skickar vidare.
Ni vet uppmaningen: Skicka vidare till - 5/7/10 - goda vänner/behövande/underbara tjejer /idioter som verkligen kunde behöva lite upplysning - inom – 20 sekunder/5 timmar/3 dagar/lämplig tidsrymd - så kommer du att få - livslång lycka/världens kärlek/behålla dina vänner/mer pengar på banken (nej, hoppsan – det var Nigeriabrevet)/fler kedjebrev.
Om du inte gör det kommer du - inte att få kärlek, lycka och vänskap/drabbas av sju års olycka/få konstiga infektionssjukdomar - ELLER drabbas av - trasiga garageportar/ekonomiska problem/avslitna ledband/påbackade bilar/trasiga köksutensilier/spik i foten i tillbyggnaden/varsel på jobbet - eller annat smått och gott.
Som jag ser det finns det bara en slutsats att dra av detta...
Det är ert fel!
...om ni slutar att skicka sådana här till mig så kommer jag inte att drabbas av olycka för att jag inte skickar dem vidare. Så sluta skicka kedjebrev till mig.
Tack.

Om någon fortfarande läser nu (ni kanske kände att nu får det vara nog från denna otacksamma människa) så vill jag redan nu mildra min egen ton lite. Men faktum är att bara sedan jag kom på att jag skulle skriva något om detta samband så har jag nog fått en fyra sådana där brev. Det är jättetrevligt att folk tänker på en men jag är ingen kedjemailsmänniska. Ibland är det något som man inte sett sju gånger förut och som kanske är extra tänkvärt och det är fredag, då kan det hända att det slinker iväg. Likaså skickar jag ibland tillbaka till den som skickat, för att visa min uppskattning, men inte till någon annan.
Ni får gärna skicka mail, det är inte så (fula bilder, vulgära historier osv), men just mail där man uppmanas att sprida farsoten vidare är inte min grej. Puss på er!